Äntligen spår igen!
Äntligen samlade jag ihop mig och gick ut i skogen och la spår åt Ronja och Blåzza, men först hade jag satt en bulldeg som stod och jäste medan jag var i skogen.
Döm om min förvåning när jag gick med näsan i backen och droppade blod när jag plötsligt får syn på snitslar som inte är mina. Här var det plastremsor med klädnypor. Själv sätter jag bara pappersremsor och har olika färger.
Jag hade lagt mitt spår tvärs över det andra. Då insåg jag att det är bra om vi spårläggare har koll på varandra. Kanske vi skulle kunna hjälpas åt. Nu vet jag ju inte om det var ett personspår som man kan lägga utan tillstånd av markägaren eller ett blodat där man måste ha tillstånd.
När bullarna var gräddade tog jag med ett brev för att sätta i det andra spåret med en önskan om att få kontakt, men då var snitslarna borta (och en av mina låg på vägen)
Över stock och sten som på räls. Så roligt!!
Nu börjar dom komma de små godingarna
Men matte, klöven struntar jag i. Jag vill spåra mera!!
I dag var det ett kort spår på bara något hundratal meter och inget oblodat. Nästa gång blir det svårare: Undrar hur man skall göra med blodet. Jag späder 50+50 men på fb idag har jag läst att det gör man inte på prov så därför skall man inte träna med spätt blod heller. Och rådjursklöven skall vara en bakklöv, man kan undra varför. Om ingen kan motivera på fb fortsätter jag som förut och hoppas att den lilla Blå kan anlagstestas under hösten Det vore så roligt!
Vad gäller ointresse för klöven så var en jägare på besök här. Han hade läst i en jakttidning att det är ingen fördel om hunden är intresserad av klöven, bara den markerar den. Rätt eller fel tro?
Så åkte jag hem och bytte hund. Ronja tog som vanligt upp spåret direkt och började spåra, men sen... Hon snodde runt som om jag vet inte vad. Dock hittade hon spåret igen och gick rakt på klöven "som en avlöning". Hon hade klövintresse. Hon ville äta upp klöven, men även om jag har ett par klövar till i frysen så är de hårdvaluta och inget hundgodis.
Jag försöker sätta inte allt för stora snitslar. Det gör inte den här spårläggaren. Dessa skulle jag inte kunna missa. Det gör jag ibland gör med mina egna och då gäller det att ha is i magen och lita på hunden. Hitills har ingen klöv blivit kvar ute i naturen, men man vet aldrig....
Nu börjar dom komma de små godingarna
Nu testar vi kattmat som godis. Det luktar skunk men hundarna gillar det. Inte lika praktiskt som mjukosttuben, men kanske kan man hitta på ett annat förvaringssätt. Inte vet jag heller om man skall byta godis men eftersom Ronja är lite ointresserad av att jobba för godis så testar jag allt jag hör att man kan använda.
Nu skall jag ta en tur i trädgården och njuta av sensommarkvällen. .De andra tjejerna fortsätter sitt grävarbete. Det är ju på hösten som man skall gräva om jorden och det har dom tagit fasta på
