Sorg och glädje

Så var det dagen då vi skulle åka till veterinären Ronja och jag för att hennes höfter skulle röntgas. Vi var vid gott mod och tog med husse och Nessie också för Nessie har ett sår på svansen.
Att jag höftledsröntgade Ronja var bara för att vi hade en diskussion på lägret om huruvida man skall röntga eller inte. Till sist insåg jag hur dålig ägare av en airedaleterrier jag var som inte röntgat hennes höfter. Eftersom det är ett rasproblem kan vi aldrig få en riktigt frisk ras om inte alla hjälps åt. Nu har jag dragit mitt strå till stacken. Jag fick titta på bilderna som skall gå till SSK för avläsning. Veterinären Per förklarade och jag inser att Ronjas höfter inte är så väldigt bra. Vi fortsätter leva som vi gjort hela tiden. Promenader, lagom mycket mat. Inte agility eller cykelmotion. ( Jag som inte gillar att cykla och ibland får goda råd att jag "måste" cykla med Ronja för att det är så bra motion, Nu kan jag säga ärligt att veterinären tycker inte att cykelmotion är det optimala för Ronja
. Bra va?!)
Lite vingligt på benen är det när vi kommer hem
Nessies svans skall vi fortsätta tvätta med Hebiscrub som tidigare. Helst skall hon inte slicka, men tratt i den här värmen NEJ, det kan vi inte utsätta henne för om det inte blir värre. Vi har lyckats få ner Nessies vikt ett helt kilo sedan vi var där sist. Det är hårda bandage, men det har gått och sporrar matte att fortsätta med hård ransonering av maten. ( Tänk om någon ransonerade mattes mat också. Så bra det skulle vara. Eller inte! Mat är ju så gott)
 
När vi var hos veterinären fanns det en jättefin Bombaxare där( en hund från samma kennel som Blåzza. Kennel Bombax) Hans matte arbetade på mottagningen och han låg i rummet intill och bara tittade på oss. Ronja trodde nog att det var hennes kompis Agnes så hon försökte hälsa, men det fick han inte för sin matte. Oj vad en del har pli på sina godingar Jag blir så imponerad( men jag sliter inte ut mig precis för att mina skall bli så perfekta)
 
 När vi kom hem möttes vi av glädjetjut. Blåzza blir så lycklig så det går inte att beskriva. Det måste höras för att man skall tro det. Hon studsar upp så hon kommer i ansiktshöjd och så tjuter hon. Vår underbara lilla tossa.
När man har lagt ner ett villebråd så börjar med att flå det
 Hör du Ronja. Skall du bara glo? Varför hjälper du inte till?? Glöm inte att vi är bästisar och då hjälps man åt!! Vad då? Trött efter röntgen? Du är bara lat!
Nu är himlen ovanligt grå för att vara denna sommar. I kväll är det både Skansen och mord på tv.
Dagen som började i moll med Ronjas höfter och övergick alltmera i dur.
 
Ses vi på Skansen eller i Midsomer?
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0