Det var då det
Det var då det, när det var sommar och granen blommade.
Nu är det höst och höstfärgerna börjar så smått att komma. I dag har Matilda ridit runt Rosendal . Jag har fotobevis i kameran. Fin häst och likaså ryttarinna.
Jag håller på och försöker tänka efter vad jag skall ha med på lägret. Allan har packlat in kompostgaller och bur. Ryggsäcken är packad med hundprylar. Resväskan fyller jag på allt eftersom jag kommer på vad jag nog behöver. Ordning och reda !?. Jag minns när vi åkte tåg genom Östtyskland för många år sedan, och det vällde in beväpnade militärer som skulle gå igenom våra resväskor. Jag var ung då och minns att jag skämdes över mitt sätt att packa. Nåväl tydligen skämdes jag inte tillräckligt för att börja packa systematiskt. Å andra sidan brukar jag inte råka ut för att få mina väskor genomsökta.
Jag har tittat till mamma. Hon vill bara komma under jord i Skuttunge. Livet är så snurrigt för henne. Även idag funderade hon på vad man skall lägga hennes aska i när hon är kremerad. De danska vaserna finns det ju inga lock till. Jag lovade henne att det skulle lösa sig när den dagen kommer och med det lät hon sig nöja. Sedan var hon ledsen över att Björn måste sluta för det är någon som inte tycker om honom. Vi som tycker om honom då, har vi inget att säga till om??
Västerhavet, ett nostalgikort. Känner doften av hav och tång.
Man har ju en skatt på datorn när man hittar den. Här är det väntan på skolbussen 1981?
Parken i Lysekil. Morfar och Otto matar duvorna.
Jag önskar oss alla en fin vecka. En vecka med uppehåll och stjärnklara kvällar. En vecka med hög klar luft och höstfärger.
Lev väl!
