Mitt nya jag

Det låter det va??
Jag känner att jag mår mycket bättre efter C9. Inbillning eller inte, men bättre mår jag.
Jag har bestämt att jag skall FÖRSÖKA!! leva mer förståndigt än förr. Mindre socker och salt.
I dag blev det fredagsmys när härliga Carolina och hennes underbara ungar dök upp med nybakade Cup Cakes. Jag gjorde då som så många år förr, valde den med mest mojs på. Så dåligt av mig, men så gott.
 
Till middag serverade jag ugnsrostade rotfrukter utan salt !!! Vet ni att jag upptäckte att selleri, rödbetor och palsterbacka liksom morötterna vann på det. De fick en alldeles egen och härlig smak. Det var potatisen som nog skulle behövt lite sälta, men nu vet jag det. Både plus och minus för mig idag. Bra va?? I alla fall pluset.
 
Jag har varit på massage i dag igen. I dag var det bara skönt. Där jag i måndags hade knutor stora som stenkulor fanns nu bara små ärtor. Mina tunga axlar är nästan borta. Jag har upptäckt när dom skjuter i höjden och skall försöka hålla dom där dom skall vara. Alexandrine tipsade mig om att köpa tyngder att sätta runt hand-och fotleder när jag promenerar med hundarna. Jag har tidigare köpt gåstavar men det fungerar inte på hundpromenaderna. Kul leksaker matte tycker Ronja och att promenera utan hund känns inte så aktuellt när vi har en hel flock som älskar promenader. Jag har försökt, men att se en flock ledsna tjejer när man går iväg... Nej. Vi lever så nära våra tjejer som vi kan och har dom med oss där det fungerar. Stavarna står i paraplystället och samlar damm.
 
Jag har packat Ronjas väska inför lägervistelsen. Tänk vad hundar hör bra när dom vill. Vi har en byrå i köket. I de två översta lådorna ligger vantar och mössor. I den nedersta ligger snitslar, burkar till nosework, hundleksaker och hundarnas halsdukar. Ronja ligger i rummet och sover. När jag drar ut de två översta lådorna händer ingenting. Så drar jag ut den understa och innan jag hinner blinka finns Ronja vid min sida för att helst ta en snitsel och dra i.
Det spelar ingen roll i vilken ordning som jag drar ut lådorna. Det är den understa som är så magisk. Hundleksakerna är med men snitslar har dom säkert att låna ut.
 
Min vecka i Grövelsjön skall bli facebookfri har jag tänkt. Jag inser att jag kollar facebook allt för ofta och jag kan använda tiden bättre. Kanske något litet inlägg på bloggen och jag kommer att kolla sms och skicka det också, men som sagt inget fejsbook.(Sedan gäller det om jag klarar det. Är man beroende så är man)
 
Eftersom CG har lovar att Blåzzas nästa kull skall vara här så har jag börjat ta itu med lådorna under skrivbordet. Det blev en hel kasse med mammas gamla papper som gick i soporna (ja ni vet ju hur jag är så ni är väl inte chockade hoppas jag)
En låda med bestick och div från mammas kök i Eriksberg har jag börjat gå igenom. Lådorna med tyger kanske hinner bli små barntäcken till sjukhuset i Afrika. Det är ju minst ett år så det skall nog gå, och nu har jag ju något att jobba för. Säg sedan att inte Blåzza är en terapihund. Dessa lådor som jag inte har velat se har tack vare henne blivit aktuella att åtgårda. Älskade lilla Blåzza. Känner du på dig hur tomt det är utan dig?
 
Ja nu är det frdagskväll och ingen tv. Inte för att jag tittar så mycket på den, men det är störigt att inte ha någon. Man har ju inget val då. Tur att symaskinen  fungerar. Och tomtarnas näsor är inte på plats
 
 I morgon kommer Henrik. Han är vår tv - och datatekniker.
På tal om teknik I dag kan jag skriva text, men inga siffrot. Alltså fick jag låna Allans dator när jag skulle betala en räkning. Kunde ju inte ens logga in på banken
 
Mamma och pappa. En scannad diabild så kvaliten är inte så bra men jag vill gärna dela den med er i alla fall. Skulle tro att den är från  1960 talet. Nu är pappa borta sedan många år och mamma fyllde 90 år i januari
 
 
 En alldeles färsk  Henrik 
 
Johan på västkusten
 
 Otto på "bronet" i Lysekil
 
Var rädda om varandra!!
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0