Ronja fem år!!
Nu är det vinterlov i Uppsala och då passade jag på att umgås lite med mina barnbarn som bor här uppe.
I måndags tog vi bussen till stan för att slippa leta parkering och dessutom känns det lite osäkert med stadskörning med min gipsade arm
Det är isfestival i Uppsala, eller var det förra veckan så vi tittade på vad stadsträdgården hade att visa. Det här var den vi tyckte var bäst.
Lite suddigt blir det, för att hålla kameran med vänster hand gör ont.
Vi lunchade på Dragon Palace. Jag älskar friterade räkor så det frossade jag på. Alldelses nyfriterade spröda mums. Så åt jag då lite för mycket men dom simmade snart ut ur magen på mig så jag tror inte en endaste en av alla kalorierna hann fastna. Bra va??
Det är isfestival i Uppsala, eller var det förra veckan så vi tittade på vad stadsträdgården hade att visa. Det här var den vi tyckte var bäst.
Emma handlade förvaringslådor, jag handlade en knapp och så köpte vi godis innan hemresan.
Härlig gemenskap runt köksbordet på kvällen. Skratt och fniss. Kortspel och mobiler. Så kom Jon Blund. Thea fick äntligen lov att sova på soffan i vardagsrummet. Så hon har längtat efter det och jag som inte fattat att hon ville sova där så gärna. Har hela tiden trott att hon ville göra det för att jag skulle slipppa ordna med madrasser på loftet.
Så blev det morgon och frukost med scones. Inte så lätt att få ut på plåten med en hand men Emma är duktig bagare så det ordnade sig. Wilma åkte till stan och vi andra klädde oss för hästkontakt. Min puls var hög. Hur hade jag kunnat lova att följa med till hästarna och till råga på allt kanske hålla i en på promenaden? Ibland händer det att jag pratar fortare än jag tänker och det här var en sådan gång. Nå bara att ta konsekvenserna av en glappande käft.
Lite försiktigt närmade jag mig först den ena, sedan den andra. Vågade klappa!! Vågade trimma öronen!
Så mysiga och mjuka och goa dom var. Att dom luktade gott visste jag. Det fanns hästar på farmors går när jag var barn. Jag har ridit barbacka på ardennerhästarna och jag har åkt hölass efter häst. Och jag har sommarjobbat på en gård där det fanns sto med föl. Men då var jag väldigt ung och var inte rädd. Var rädslan kommit ifrån vet jag inte, men många år har jag tyckt att det skall finnas ett staket mellan mig och hästarna.
Nåväl nu finns det bildbevis på att jag vågar komma nära dessa stora djur. Flickorna borstade och borstade och la på sadel på den ena hästen Hreyfyll. Tritla skulle bara promenera. Minns inte vad Matilda hade för uttryck men Tritla var lite pigg så Thea och Emma fick inte rida på henne.
Thea var först ut. Vi promenerade upp till Djurhalsen och sedan långt ut på ett fält. Där fich Thea kliva av och Emma på
Vet inte i vilken mobil som bilderna på en ridande Emma finns , men det är inte i min. Här är vi hemma i stallet igen
Vet inte i vilken mobil det finns bildbevis på att jag går med Tritla på Djurhalsvägen heller. Här blir hon ompysslad av Matilda.
En fantastisk förmiddag hade vi tillsammans. En skön promenad och en rädsla mindre. Jag säger inte att jag kommer att ta vägen genom hästhagen när jag vill gå till Pussen. Det är lite annorlunda att gå igenom en flock med ystra unghästar än att klappa och promenera med Lisas islandshästar. Sådana promenader ser jag fram emot flera
Det var härligt att ha det här i bagaget när det på eftermiddagen kom samtal från syster på mammas boende.
Mamma hade låst upp dörren och börjat promenera hem till mig för hon ville prata och det är det ingen av personalen som har tid till.
Personalen hade inte märkt att mamma gick iväg, men som tur var så gick hon förbi sjuksköterseexp. på sin promenad så syster såg henne och kunde hämta in henne.
Det är otroligt att en dement person kan lämna boendet utan att något larmar. Låset på dörren är sådant som jag tror finns på de flesta dörrar. Det kalls patentlås tror jag och det behövs inte så mycket teknik för att ta sig förbi det..
Man får inte kränka intergriteten genom att sätta låsen så högt så att de dementa inte når dem. Måste vara mycket bättre om gamlingarna vandrar ut i samhället och ser sig omkring.
Det är mycket man inte begriper.
Min älskade Kråkhund Ronja fyller 5 år idag. Uppvaktad på facebook, kort från bror Ragge i Kiruna och extra god mat och godis av familjen. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Så mycket glädje och lycka du skänker oss varje dag. Så din svans viftar ofta, ofta. Din underbara ögon som tittar på oss så att vi blir alldeles varma i hela kroppen. Så mysigt du låter när du ligger framför kaminen och slappnar av. Hur du leker med gamla Nessie och tillåter henne att nafsa dig i benen och öronen. Hur nära du står Blåzza och hjälpte henne med hennes valpar. Hur du har lärst Smilla att leka.
Vi älskar dig så mycket