Påskafton 2016
Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå och ibland blir det bättre än man tänkt sig. En sådan dag har det varit idag.
Matilda är hästvakt över påsk och på förmiddagen skulle hon och en kompis ut och rida. Jag skulle kamma hundarna för att sedan sätta på deras fina halsdukar med höns och kycklingar. Jag skulle ta foto och lägga ut och maila runt för att önska alla en Glad Påsk.
Uppvuxen i Bohuslän "på stenåldern" fick jag lära mig att påskkort skickar man före påsk, men det är inte förrän på påskafton som man säger Glad Påsk. Egentligen inte förrän på påskdagen när Jesus har uppstått blir påsken glad.
Att kamma motsträviga hundar med en arm fungerade inte så bra. Jag sparade det till på eftermiddagen när Matilda skulle vara hemma och kunde hjälpa mig. I stället gjorde jag som min pappa alltid gjorde när han levde. Tog en sekatör och gick runt och klippte en gren här och en kvist där. Tog krattan och krattade ett tag här och ett tag där och dessemellan vilade jag på krattan. Lyssnade på lärksång och njöt solstrålar.
Lite kaffe och ett korsord ute i solen. Så ringde telefonen och Matilda undrade var dom var. Både flickorna och hästarna var jättetrötta och vilse!
Utryckning med bilen och jag är så lycklig att jag inte har en "fin" bil utan en som är näst intill teränggående.
Långt ut i skogen på en vändplats på en skogsväg hittade vi dem. Allan lastade sadlar och kompisen i bilen och åkte till Skuttunge. Kompisen blev hämtad hem till påskmåltid. Matilda och jag började vår långa vandring hem till stallet med två godingar.
Vardagslycka kan vara en mysig hund(eller helst flera), men det kan också vara en häst, det har jag insett långt om länge.Så avstressande det var att vandra hemåt i sakta mak tillsammans med en fin kille och två fina flickor
Matilda och Trittla
Skuttunges snyggaste kille alla kaktegorier!!
Solen lyste. Fåglarna kvittrade. Dovhjortarna skuttade i skogen. Tussilagona lyste i dikena. Bilarna som vi så småningom mötte när vi kom till civiliserade platser, körde så långsamt förbi oss.
Så var vi hemma i stallet igen och två hungriga och trötta hästar släpptes i hagen efter lite omvårdnad. Allan hämtade upp två trötta flickor (varav en tant) och den grillade korven som vi fixade när vi kom hem smakade bättre än någon nobelmiddag.
Efter dusch åkte vi till Björklinge för att kompletera med några ägg och lite halvfabrikat till middag. Sedan åkte vi runt Närlige, Hammarby och Brunnby.
Vi hittade Sara och Catrin i ett stall tack vare att vi kände igen bilen. Det blev en trevlig pratstund och jag hoppas och tror att våra hundar kan vara hos Sara när vi åker till Johan och hans familj. Vi skall hälsa på när hon flyttat till sin gård och känna hur det känns på hennes hundpensionat.
Hemma igen njöt vi av grillad kyckling med potatissallad och grönsaker. Sedan tittade vi på hästhoppning Så roligt. Varför har jag inte gjort det förut. Kanske för att inte Matilda varit här när det varit hästar på tv. Nu lärde hon mig vilka ryttare som gjorde rätt och fel. Vet ni varför man skall stå upp i stigbyglarna?? Varför man inte skall luta sig bakåt??
Hon lärde mig en hel del och jag blev riktigt sugen på att åka till Göteborg nästa år och titta på tävlingarna i verkligheten. Undrar om jag är allvarligt sjuk??
Inte smartare än en femteklassare. Vilket roligt program. Vilka frågor. Så duktiga ungar. Efter det är det inte läge att kamma hundar och fotografera.
Nej nu tar vi kväll och ser fram emot morgondagen när påsken blivit glad och vi har fått sommartid
