Teflonhjärna
Teflonhjärna måste det väl vara det jag har? Ungarna visar mig och nästa gång jag skall göra själv så är det helt borta. I morse hade jag tänkt blogga från mobilen. men alltså.. Skriva överskrift gick väldigt bra, men sedan försvann bokstäverna och jag kunde inte skriva. Nu sitter jag vid Eriks dator, men eftersom han programerar!! (JO ni läste rätt. Han programerar, gör spel) Eftersom han gör spel skall han kunna spela dom också och då är några tangenter utbytta mod röda och då kan ni ju tänka er hur jag klrara det. Alltså ingen lång blogg idag.
Ja ni som följer mig på fejjan ni vet att jag nu har kommit till Björboholm. På måndag tidigt flyger Erik, Johan och jag till Berlin.
Resan hit gick bra Tåget höll tiden och det var bara att promenera till bussen för att åka till Björboholm Hur smidigt som helst.
Bussen stannar nästan vid Elsas dagis så jag plockade upp henne och så gick vi hem. Erik hade mött upp vid bussen så jag slapp bära min tunga väska. Det är inte så mycket av vägen mellan dagis och hemmet som är asvalterad. Skönt med starka och hjälpsamma barnbarn.
Hemma hade vi en mysig stund innan Johan dök upp med musslor och räkor. Sedan blev det fest. Det är skillnad på räkor och räkor. Och det är skillnad på färska nykokta musslor och på burkmusslor. Jag kan ju öppna en burk musslor och smaska i mig direkt från burken och njuta, men nykokta..... Så mycket bättre! Nu uppskattar inte Allan musslor, så att köpa och koka hemma kommer jag inte att göra i fortsättningen heller. Det får bli en västkustnjutning i fortsättningen också, och inget fel i det. En tradition så god som någon.
På vägen från Göteborg med bussen mindes jag plötsligt All Helgonahelgen för tio år sedan. Vi var här nere. Nessie var bara några månader gammal. På natten började hon gnälla. Ut så att hon fick kissa. Hann inte somna förrän det var dags igen. Det var då, när vi bestämt att INGEN HUND I SÄNGEN!! (ja ni vet ju att det inte gäller längre. Nu är det ju fler dessto bättre). Jag la Nessie på magen under täcket. En liten stund, sedan ut. Dörren fungerade som svängdörr den natten. Jag sov stundtals på golvet i hallen med henne ifamnen för att vi skulle slippa springa upp och nerför trappan till sängen.
ÄNTLIGEN morgon och Ulrika kunde ringa sin bror i Göteborg som är veterinär. Vi fick komma på studs. Han konstaterade att hon hade urinvägsinfektion, den första av flera. Hon fick en smärtstillande spruta för att klara hemresan till Uppsala där vi kunde börja medicinera henne. En resa i hemsk kyla. Vi ville inte gå ur bilen för att stanna i Örebro och köpa medicin, men ett snabbstopp fick vi till.
Så småningom lärde vi oss att ge henne C-vitamin när hon gick i löp för att undvika infektionen. Enkel och väl fungerade huskur. En huskur som alla tikägare borde kunna.
Nu skiner solen. Kaffedoften sprider sig. Jag önskar er alla en fin dag
Bilder?? Nja jag vågar inte testa att lägga in. Tänk om hela min text försvinner
