Många känslor
I dag ahr vi varit hos Magnus och fikat. En mysig stund tillsammans. Tjejerna var med. Dom blev så glada att träffa Magnus, men det var ett konstigt ställe han bodde på. Det fanns två hundar som såg precis likadana ut som dom själva och det undrade dom mycket kring
Dessutom fanns det en lucka på dörren. Genom den dröste det in post. Jätteläskigt!! Tjejerna var länge tvungna att vakta så att inget farligt skulle dyka upp där
Både hålla koll på dörren och på den andra Ronja. Det var jobbigt!!
Efter fikat åkte vi till Gottsunda C för Allan skulle köpa glödlampor. Blåzza tjöt så ni kan inte föreställa er när husse lämnade bilen. Jag tyckte det var lika bra att rasta hundarna lite och drog mig mot det ställe där Allan klivit ur bilen. Då plötsligt satte Blåzza nosen i backen och spårade till dörren där jag visste att Allan gått in. Där satte hon sig och tjöt och var inte alls nöjd med att hon inte fick gå in.
Jag inser att jag måste lägga spår till henne oavsett hur ont jag har. Det var SÅ härligt att se henne jobba så jag kan inte missunna henne det för att jag har ont. Jag kan ju lägga korta spår.
Vägen hem gick genom Eriksberg där mamma bodde några år. Tänk så ofta jag åkt den vägen . Stopp vid ICA-Flogsta. Hur många Risifrutti har jag inte burit därifrån och hem till mamma. En del dagar känns saknaden större.
Så stannade vi i Bälinge där jag skulle hämta den spark som jag beställde i förrgår.
Den var ihopfälld men medarna är så långa som dom är.. Jag får åter bekräftat hur rymlig Skodan är
I bagaget satt Ronja. I baksätet Blåzza i sin bur. Framdelen på sparken, må vara i ett platt paket, låg i framsätet och medarna fanns hos Allan och Blåzza i baksätet.
Nu står sparken inne i rumstemperatur så att reflexerna skall fastna ordentligt. I morgon kan jag ta ut den och ta mig säkert till brevlådan
Vi flög för många år sedan från Småland med en spinnrock. Den gången fick Allan ta bussen från Arlanda till Skuttunge. Henrik, Johan, Otto, Magnus och en spinnrick. Mera fick vi inte plats med i Golfen. Jag körde.
Nog har vi haft rymliga bilar genom åren
Golfen var ju otrolig. Eller kanske mest pojkarna som åkte. Johan spelade fotboll i Hinden och jag körde ofta till matcher. Tänk er, tre stora pojkar i högstadíe/gymnasieålder hopklämda i baksätet och Johan i framsätet.. ALDRIG att dom gnällde för att det var trångt trots att de knappast fick plats.
Tränare var Gunnar Larsson och han hade alltid med kaffe och smörgåsar som vi mumsade på före hemresan. Så mysigt vi hade det.
Tänker ibland att Otto och Annica far på fotboll och innebandy, men jag åkte en del jag också. Visserligen var det olika perioder, men nog satt jag i Fyrishov och tittade när Henrik simmade. Jag har varit på många bordtennismatcher med Otto och när han spelade fotboll var jag med där också.
Johan som sagt fotboll i Hinden
Många roliga minnen att njuta av nu när dom inte behöver ha skjuts längre.
Nu skall jag sätta mig med strumpstickningen. Tänder ljus och njuter doften av julgranen. Några dagar till får den vara inne, men i år har jag inte tänkt behålla den så länge så att jag får se om den växer. Jag går ut i skogen i vår och njuter granskott i stället
