Tyst och tomt
Nu har Harvey åkt hem till Stockholm efter två veckor hemma hos mamma.
Han är inte så mycket större än sin mamma men han är ändå större, men han är ju kille. Han tycker INTE om sin sele och han tycker illa om dammsugaren men han gillar våfflor! Han talar om vad han vill precis som sin mamma, men lite högre. Han är lika pussig och kelig, men lite tyngre att ha på magen. HAn ber att få komma upp i soffan och väntar på ett Var så god, det gör inte Blåzza.
Ronja och Harvey hade väntat länge nog tyckte dom, tills det blev deras tur. Blåzza är ju en BORDerterrier så där fanns hon!!
Livet går sin gilla gång mot jul och mot besök hos sjukgymnast. Ja tro inte att jag skall träffa en läkare på sjukhuset. Nej, en sjukgymnast, men han samarbetar med ryggspecialist. Jag har blivit luttrad måste jag säga. Först gjorde det ont när jag gick. Sedan också när jag ligger, och när jag sitter. Frågan är hur länge jag kör bil. Nej, jag skall inte oroa mig. Inget blir bättre av det, men efter snart 11 månader så är jag lite less.
Jag har snart klart med alla julklapparna. Det blir inte så många i år, men det är i alla fall skönt att slippa trängas så många flera gånger. Inte har jag tänkt skicka julkort på tjejerna heller. Jag försöker göra allt enkelt för mig och mest njuta av advent.. Frossa i hyacintdoft och levande ljus och en och annan pepparkaka. Räkna ner till dan före dan då de mina börjar samlas. Julafton då resten kommer och vi alla är tillsammans. Lyckostunder!!
Om Harvey inte tycker om sin sele så har Ronja likadana känslor för sitt nya blinkhalsband. Själv tycker jag att det är toppen att veta var båda tjejerna finns när dom är ute i mörker, men som sagt. Vi är inte eniga om det
Visst syns det hur Harvey njuter när han ligger på min mage och jag kliar på honom Det är nästan så han spinner
