Vårkänning

 I dag var det vår i luften även om solen lyste med sin frånvaro och det var grått och dimmigt till och från. Luften var ljummen och dagsmejan tar allt mera av snön.
Lite nosework blev det äntligen. Tanken har funnits länge, men nu anmälde jag Ronja till träning och då behöver vi starta upp lite mjukt.
Jag försökte preparera möbeltassar, men de nya tassarna tog inte åt sig doftdroppen Den låg kvar som en pärla ovanpå. Den fick gå direkt till soppåsen och det blev preparerade tops i olika burkar och på olika ställen i huset.
Smilla var först ut, för de andra tjejerna var ute . Smilla studsar och far. Upp i möbler och ner igen. Upp och ner....som en boll kommer jag tillbaks igen...
 Jag ser ju att hon känner doften, men att stanna till och nosa noga, nja det är väl inte riktigt hennes grej. Så småningom har hon markerat alla burkarna och fått sin belöning. Vi behöver träna att arbeta koncentrerat.
 
Nästa tjej ut är Blåzza. Hon får sitt arbetstecken på sig, hon står still  och SEN börjar hon målmedvetet nosa runt. Lite ringrostig, men hon hittar alla burkar men det där markering är ett bortglömt moment. Det blir till att träna. Om det är det vi skall göra, eller om vi skall satsa på viltspår i vår, och på bara det.
Hon skall ju gå på kurs och lära sig att komma när matte ropar också. Kanske räcker med utmaningar för hennes del.
 
Ronja okoncentrerad, tittar ideligen på matte för att få hjälp, men när matte väljer att inte se, så letar hon reda på burkarna hon också. Hon tröttnar fortare än de andra så i fortsättningen skall jag minska antalet sök, åtminstone för henne.
 
Sötchock!!
Upptakt på vårens vilspårskurs inleddes med att pussa valp. Inte så lätta att plåta, men så pussvänliga. Och djurbebisar, visst är det vårtecken så gott som något?
 
Fettisdagen och Monica bjöd på semlor till fikat. Så gott !
Eftersom inte alla kursdeltagare ville ha semla så skickade Monica med mig några hem. Gissa om de mottogs med glädje av både Allan och ungdomarna i huset intill. Alla hälsar och tackar.
 
Gissa om jag blev genomnosad när jag kom hem. Inte så stor yta av mig som inte blev genomgången med stor noggrannhet
Blåzza la´ sig tillrätta i mitt knä när jag satte mig för att titta på nyheterna. Bäst att hålla uppsikt över matte så att  det inte kommer någon av de andra som skickat dofter, och tar henne.
 
För övrigt använder jag tiden till ett utställningsprojekt. Jag hade en ide som jag har börjat på, men det blir inte riktigt som jag tänkt. Det saknas något. Alltså har jag strukit flisofox på tyg och klippt tyget i små bitar och strukit fast på ett större tyg för att kanske aplicera på projektet men... Jag vet inte. Det blir inte den där pricken över it som behövs. Nåja, det är en månad kvar till vernisage så jag hinner testa mycket. Kanske. kanske kan jag få till det som jag vill.
 
Nu skall jag krypa ner mellan lakanen och läsa lite i Till offer åt Molok av Åsa Larsson. Det är så spännande.
På torsdag kommer bokbussen med nya böcker.  Härligt!!
Nu släcker jag ner så här sista dagen i vintermånaden februari

Det var bättre förr!

För tre år sedan plockade jag tussilago och hasseln stod i blom. Det var annat än dagens väder. Blötsnö och dimma.
Vilken tur att det finns tulpaner att köpa så man kan pigga upp lite på köksbordet. Tulpaner har väl blivit var mans blomma, i alla fall hoppas jag att många kan unna sig en bukett. Priset på tulpaner är inte mycket högre än när jag var liten. Då kunde man köpa tulpaner för två kronor styck. Visserligen dubbla, men ändå. Pengarna  hade ett annat värde.  En kula glass kostade 35 ÖRE!!
Jag fick vara hos mormor och morfar i Göteborg på februariloven och då var det vissa traditioner som skulle följas. Bokrean!! Kinnebesök med morfar (Det hette inte bio utan kinnematograf. Möjligen var det bara i Göteborg det hette så, men morfar och jag gick på kinne) Dessutom inhandlade jag för sparade pengar EN gul tulpan till mormor. Jag gick själv till blomsteraffären vid Mariatorget. Mormor blev alltid lika överraskad och satte tulpanen i en smal svart vas.
Det var mormor som gick med mig på bokrean men det var morfar som skickade med oss pengar att handla för.
Mormors pengar var matpengarna som låg bredvid kaffekopparna. Varje dag när vi gick och handlade stoppade hon tio kronor i sin portmonnä att handla mat för till fyra vuxna och ett barn.
Undrar hur mycket pengar jag fick köpa böcker för. Jag minns bokkassarna som stora, men kanske innehöll dom bara en eller möjligen två böcker. Lycka var det i alla fall.
 
I förmiddags var jag inne och sydde med mina kompisar. Det är en utställning i Uppsala med tygkassar som man skall sy och ta med till affären i stället för att köpa plastkassar. Det här pratade vi om, pratade mönster och tyger. Vad jag gjorde när jag kom hem?? Kollade mina tygförråd, vad trodde ni???
Jag har inte börjat sy någon kasse. Jag har inte ens ritat något mönster Startsträckan är lång ibland.
 
Vid gårdagens frukost trodde jag att det var en sten i frukostflingorna. Det var det inte. Det var en tand som hade "kalvat". En visdomstand. Inte roligt. Säkert dyrt, dessutom sitter visdomständer väldigt illa till när dom skall behandlas. Värst av allt är oron för att den inte går att laga. Alla har väl hört om visdomständer som har rötter som snott ihop sig och får skäras ut med stort blodvite och ont länge, länge efter operationen??
Har någon hört om utdragning av visdomständer som gått enkelt?? Inte jag heller för det är det ingen som berättar om. Är det inte dramatiskt, varför berätta då??. Oavsett så på onsdag skall jag träffa tandläkaren och då skall jag gå på utställningen och titta på tygkassar. Kanske kan jag inspireras. Kanske får ni höra med om kassar.
 
Nu är det inte utan att jag börjar undra om det finns några knoppar bland alla bladet. 
 
I går var det fastlagssöndagen 
I morgon är det fettisdagen och äntligen kan man äta semlor och berätta att man har gjort det, utan att skämmas.
Semla med varm mjölk med en gnutta socker och doft av kanel.  Det ser vi fram emot eller hur??
 

Lördag med gänget

Så har snart lördagen gått också. Tiden rusar verkligen.
I dag har vi haft huset fullt, Nja inte riktigt. Vi saknade Johans familj och Emma.
Emma är i Norge och åker skidor med sin moster och sin kusin
och Johans familj njöt jag av på Lindvallen. Nu är dom hemma i Björboholm. Helst vill jag ha alla de mina runt omkring mig. Då mår jag som allra bäst.
 
Men, när Henriks familj åkt hem till Uppsala och Annica och Wilma åkt till Uppsala för att vara  ngn hjälp med sargen vid en innebandymatch och  Otto vet jag inte var han var och  Allan sov middag.
DÅ speklade Thea och jag kort och hade jättemysigt. Vi spelade "finns i sjön",  "stress", "vändtia" och "sjuan"?
Det är härligt att njuta en i sänder, men det känns väldigt bra när alla är samlade.'
Jag har det ju väldigt bra med så många, så nära. Det ger möjlighet att umgås på olika sätt vid olika tillfällen
 
Matilda red runt Rosendal på Skuttunges snyggaste kille, medan Linus motionerade Ronja samma väg.
Vi åt lunch a´la kylskåpsrensning.
Tänk så bra att få lite rotation på innehållet i kylskåpet. Det gör inte så mycket att inte alla uppskattade min numera favoritsill som smakar vår. Dessto mer blev det kvar till mig.
Tjejerna har motionerat människor, men inte är dom trötta för det.
Jag har njutit ett långt samtal med min "lillasyster" i Tanum. Vi har löst det mesta av världsproblemet och som vanlig, dessutom bytt recept och minnen.
 
Musen har fastnat i fällan!! Ronja skällde och ylade i går kväll. Sannolikt var det musen som dödsryckte då. Mjölner, den nya fällan har visat sig fungera. Nu är den laddad på nytt om det finns flera små grå med lång svans.
 
Det fanns inga Ronjapelargonsplantor på Blomsterlandet . Jag tycker dom kan stänga den butiken. Inga Ronjapelargoner, så värdelöst!!
 
Jag har inte tagit en enda bild idag.
MEN  jag har med Helenas hjälp skaffat swich om det är så det stavas. Hur som helst har jag börjat sälja lotter på Kyrkliga syföreningens lotteri.så jag har testat att jag vet hur det fungerar att få betalt den vägen Det är bara den där koden....
 
Nu skall jag som vanligt titta på nyheterna och kanske, men bara kanske,  på "mello". Det går ju att handarbeta till det programmet.
Oavsett önskar jag er en trevlig kväll och hör ni
Gnäll inte på snöröjningen!! Vi bor i Sverige och det hör vintern till att det skall snöa. Det känns nästan som närhat mot snöröjarna på vissa ställen på nätet.
 
I lägenheten med det öppna fönstret bodde jag när jag var liten. Då var det inga bilar utan hästar med kärror som stod på gatan. Stilla Gatan 10 i Göteborg.
 



RSS 2.0