Symaskinen är också hemma igen
Det är inte bara Allan och jag som är hemma igen. Nej symaskinen är också på plats. Efter akupunkturen i går så hämtade jag hem den. Den arbetar så flitigt så den måste komma på symaskins-SPA emellanåt. Nålpåträdaren hade gått sönder och jag kan inte ta en massa tid att leta synålshål för att trä i tråden.
Killen som lämnade ut maskinen tyckte att jag skulle byta upp mig till en som var lite större. En där kviltarbetet skulle gå lättare. Han trodde att jag kanske skulle kunna få 2000 kr för min maskin och den han ville sälja skulle kosta 12000. I höstas hade den kostat 18000 kronor men nu var den använd några timmar. Det var en kvinna som fått den av sin man, men hon hade sytt lite på den och tyckte att den kunde alldeles för mycket. Hon hade bytt till en mycket enklare.
Tänk om Allan skulle komma hem och överaska mig med en symaskin för 18000 kronor. Då skulle jag bli "alldeles förvånad".
Alldeles förvånad, var ett av de få saker som min mormor kunde säga efter sin stroke. Den förlamade hennes högra sida och tog hennes tal, förutom enstaka ord. Alldeles förvånad sa hon när jag kom hem och hälsade på under mina studieår. Vi lärde oss ställa frågor som gick att besvara med ja och nej.
På 60-talet var det långvården som gällde. Det var inte fråga om att bo hemma med hemtjänst. Det hade inte gått, hon behövde för mycket hjälp. Kanske hade hon det bra på den sal med 6 eller 8 tanter där hon låg. Det hände ju något mest hela tiden. Kanske bättre än på ett boende där hon skulle ha hamnat i dag. Ensam på ett rum, även om hon fått ha sina egna möbler hos sig.
Undrar vad hon skulle tyckt om min symaskin, hon som satt hemma och sydde kappor på en Singer trampmaskin. Hon hade säkert tycket att den "kunde för mycket".
Vi går här och plockar Allan och jag. Kör tvättmaskin och kör bort ris efter sälgen. Tjejerna håller sig nära oss mest hela tiden. Blåzza-Tossan sitter givetvis bredvid sin Benved och spejar efter grannenes katt, men så vips är hon innne när hon hör kaffekopparna eller hör besticken slamra. Snabbt upp på kökssoffan och vidare upp ,,,,,
Nu gäller det att husse inte övermatar. Matte behöver ögon i nacken.
Jag väntar på sommaren. På sol och värme så att jag kan sitta i skuggan och njuta. Längtar efter sköna varma sommarkvällar. Det sägs ju att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.Det kanske är sant.
Jag väntar på fiber också. Det sägs att Telia skall börja utbyggnaden i höst om det är tillräckligt många som vill ansluta sig. Stor del av dagen har jag varit internetfri. Det uppskattar jag inte. Jag såg en vinhöna i Småland och jag vill ju leta mönster, men utan internet så går det inte. Mobilen, javisst, men det är allt väldigt pluttrigt att jobba med mobil. Nödlösning kallar jag det för
Vi var på barnkalas i Småland och förutom god förplägnad så underhölls vi med sång och musik. Det är klart att när man är 6 år så måste man ju spela lite apa, det hör ju åldern till
Nu fortsätter vi vänta på sommarvärmen, eller vad tycker ni??
