Slut på helgen

I morgon gör vi en liten resa norrut på några dagar innan vi åker tillbaka på begravning

Det är typiskt svenskt sommarväder här nere, dvs att rätt som det regnar så kommer det en skur, och så kommer det lite sol. I dag var en utflykt planerad när vi skulle vandra i gammal odlingsmark, men se regnet vräkte ner. Vi körde i stället till en trevlig butik med fik. 45 kr för en smörgås med ett helt ägg, massor av räkor och därtill sallad, tomat, gurka och citron liksom dill. Inte precis Uppsalapriser. En massa roligt för trädgården fanns det liksom en del loppisprylar
Hemma igen mötte Gunillas ena son medfamilj  upp och vi frossade på ostkaka med sylt och grädde. Gunilla skämmer alltid bort sin storebror när vi kommer ner, och ostkakan är en av delarna i bortskämmandet.
Vi har det bra med en kärvänlig labrador och nio katter att kela med, men trots att vi vet att våra tjejer har det bra hemma i Skuttunge så längtar vi väldigt efter dem. Så här lång semester behöver vi aldrig mera ha
Midsommarafton med inblåsning av helgen, dans kring stången som var klädd med eklöv och hade kransar som var de mest blomrika jag någonsin sett. Med sill och färskpotatis. Med jordgubbar och grillat. Förresten kan jag berätta att snapsen som ni fått recept på, smakade bra. Den kan bli midsommartradition.

Känner hur roligt det kan vara med syskon. Tyvärr är det ju inte alltid så, men om kontakten fungerar så har man ju så mycket gemensamt. Minnen som man inte delar med någon annan. Syskongnabb tom det saknar man när man inte har det. Härligt att jag har min första svägerska. Hon är som en lillasyster för mig och vi har delat massor av år, men småbarnsåren har vi inte delat. Inte heller mammas släkt i Göteborg, de var borta innan Eva kom in i familjen. Allan och hans systrar delar minnena av varenda vägkrök runt sitt föräldrahem. Vid varenda gravsten på kyrkogården finns en gemensam bekannt eller granne eller anhörig till någon bybo. Dom delar skolkamrater och lärare och... känner mig riktigt svartsjuk när jag lyssnar på dom.

Jag fick ett sms från Thea som undrade när vi kommer hem. Jag svarade och fick svar att det var bra för då kan vi ha våffelfest den 3 juli
Jag var tvungen att ringa och fråga varför vi skall fira den 3 och fick till svar att då skulle Nessie fyllt 11 år och hon älskade våfflor.

Nu är det dags för ögondropparna innan Jon Blund dyker upp så småningom. Lite sömnpulver känner jag av





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0