Torrschampo

Torrschampo tror jag är senaste nytt. Eller rättare är nytt igen eller?
När jag växte upp och vi måste värma vatten på spisen för att kunna tvätta håret
(Nej vi duschade INTE varje dag, men vi gick till badhuset regelbundet med skolan för att tvätta oss riktigt och för att bada bastu)
Då var torrschampo superbra för då slapp man värma vatten. Detta pulver som man masserade in i håret och sedan borstade bort och som tog med sig allt smuts ur håret (enligt reklamen). Jag minns doften. Jag minns att man borstade och borstade och borstade och... Trots det fanns det vitt pulver kvar i håret. Men det var ju så fantastiskt. Eller??
I dag såg jag i ICAs reklam att det var extrapris på torrschampo. Allt går igen.  Jag skall inte köpa det. Jag är så tacksam att jag har varmt vatten i kranen och kan tvätta håret när det blir smutsigt.
 
En skön promenad med tjejerna när Blåzza plötsligt fryser mitt i rörelsen. Hon stirrar mot skogskanten. Svansen rör sig försiktigt från sida till sida. Något rör sig i det långa gräset. Då ser jag. En räv. Hon kan inte ha sett den. Det måste varit vinden som avslöjade var räven fanns. Det är lika roligt varje gång det händer och jag blir alltid lika förvånad. Vi går vägen fram och plötsligt händer det.
 
För övrigt så städar jag bland mina tyger. Måste se vad jag egentligen har. Alltså har jag nu två olika bruna projekt på gång efter kassarna. Alla bruna tyger är framme. Jag stryker och skär. Stora rutor och smala remsor. Jag syr och stryker och skär. Kanske kan det ena bli ett nytt överkast.Mina tjejer är väldigt dåliga på att torka fötterna när dom kommer in och när dom sedan lägger sig på sängen så behöver överkastet tvättas rätt ofta och det vet ni väl att det är tvätten som sliter ut våra kläder (och överkast?)
 
Trevligt fika på Ulva med Lena. Det var länge sedan vi träffades och pratade så vi var fulla med prat.
Avslutning på terminens stickcafe´ med knyt med massor av goda pajer och sallader.
En liten pratstund med Matilda och Emma som kommit ut för att sova över. Nu är det bara jag som är vaken och strax skall jag lägga mig hos Ronja. Egentligen är en airedaleterrier lite väl stor som sängkompis, men jag offrar mig. Lite stel är jag när hon frampå morgonkvisten lämnar sängen och jag kan sträcka ut mig.
Här ligger hon ute men jag lovar att hon tar lika stor plats i sängen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0