Just nu går det inte bra

för mig.Det har varit så några dagar nu
Det måste vara fel av något slag och det oroar mig. Jag gör en massa konstiga saker. I dag skickade jag ett sms till Matilda och tyckte det var jättekonstigt att att hon inte svarade som hon brukar. För en liten stund sedan svarade Emma att hon inte visste om Lisas hästar får hel havre. Hur skulle hon kunna veta det??
Nu var det så bra så att det fanns några korn hel havre i foderskrubben hos våra höns, så det löste sig. Välkomna till Skuttunge kyrka den 9 april kl 9.30 så kanske ni får se vad havren skulle användas till
(Men eftersom inte jag riktigt har koll på tillvaron just nu så kolla för säkerhets skull på kyrkans hemsida på nätet så ni inte åker i onödan)
 
För ett tag sedan anmälde jag mig till kurs i Almunge för att få hjälp med inkallning av Blåzza. Det var datum utsatt och jag anmälde mig och skrev upp i min kalender. Så fick jag mail att jag skulle gå andra dagar och det krockade med annat så jag fick tacka nej. Det var synd, för jag behöver hjälp att få verktyg att jobba med och inte med "köttbullsmetoden". 
Kanske får hon följa med till Grövelsjön i september, det beror på vad det är för ledare. Jag inser att det behövs lite tuffa tag. Nessie gjorde lite som hon ville innan hon fick följa med på läger i Grövelsjön. Där fanns en Ulla som lärde mig att visa Nessie vem som bestämde. Det var ingen mjuk metod, men så bra det blev. Hon slutade dra i kopplet. Hon kom när jag ropade och hon visste precis vad sidan var. När vi var ensamma ute och gick så behövde  jag inte koppel.
Så kom Ronja och när hon blivit stor nog att bokstavligt "ta i örat" körde jag samma metod på henne, om än med något sämre resultat. Hon är betydligt mera terrier än Nessie var.
Så kom då Blåzza och hennes öron är för långt ner för att jag skall nå dom. Dessutom är hon TERRIER och klarar sig så bra utan husse och matte. Att hon är fysiskt litet har gjort att jag dessvärre låtit det gå för långt. Hon var ganska rolig tyckte jag då, när hon sitter och stirrar efter grannens katt eller efter hjortarna. Så ropar jag och hon vänder på huvudet och tittar på mig för att visa att hon hör. Sedan tittar hon bort och visar att hon skiter i att jag ropar. Jag vet att jag skrivit om det tidigare och  en annan matte  skrev att hon kände igen det på sin hund. Det tutar upptaget när jag ropar skrev hon. Det har jag skrattat åt mer än en gång.
Jag har kokat saft till auktionen och trots att jag vet, så slog jag den varma saften i flaskorna innan jag tog bort etiketterna. Nu sitter dom stenhårt fast. Jag har mera bär i frysen så det löser sig väl, men det är så trist när allt blir fel.
Jag syr Anti-Plastikassar, men tror ni de blir riktiga?
Jag håller på med ett projekt till utställningen som inte heller blir bra. Det är inte så att jag aldrig har kviltat förut, men man kan tro det. Så himla trist. Känns som om det inte kan bli värre nu
 
MEN så dök det upp vad som hänt 29 mars tidigare år.
2016 åkte jag akut till Ultuna med Ronja som hade smygande livmoderinflammation. När jag satt i väntrummet ringde dom från mammas boende att hon var på väg till akuten för hon hade ramlat. När de tagit hand om Ronja (efter FEM!! timmar) åkte jag till akuten på Akademiska sjukhuset. Mamma hade slagit hål i huvudet och brutit lårbenshalsen.
Det var den dagen då mammas utförsbacke började. Hon fick en stroke i samband med operationen och sen kunde hon bara säga: Ont under  sina sista veckor i livet.
 
den 29 mars 2014 blommade säljen, Bina surrade. Fjärilarna fladdrade. Solen sken. Tranorna trumpetade och vi satt ute och drack kaffe. Ronja hittade en klöv och jag började fundera på ett öppet spår, planer som ni som följer bloggen vet, att jag har slutat fundera på.
 
29 mars 2013 väntade jag på rörmokaren som inte kom. 
 
2012 grundade jag väggarna i det som blev vardagsrum. Jag trimmade lite på Ronja också och misstänkte inte Allan för att ha planterat min sko med iläggssula i rabatten. Den som stod för den planteringen älskar mina nya skor så dom hämtar jag regelbundet ute i trädgården. Ibland vet jag inte om jag skall skratta eller gråta. Jag brukar skratta för det lyser livsglädje om henne. Av alla hundar vi haft har ingen signalerat lycka på det sätt som Ronja gör.
 
Jag tänker ibland att jag skulle skriva väderdagbok, men med blogg och facebook så behövs det ingen mer bokföring.
2012 grundade jag väggarna. Jag minns hur mycket färg det gick åt. Vi köpte mer och mer och så kom jag på att det egentligen var onödigt att vräka färg på väggen som skulle täckas av bokhyllan.
 
Mars 2012 Kurs när vi  lekte med tyger i skarpa färger. Blandade vilt och hade så roligt.
 
 27 mars 2012
 
samma dag
När man gjutit klart skall man äta gjuttårta
 
Det fixade Thea, även om det var annan förtäring på den här bilden.
 
Nu skall jag sy hankar i grytlappar. Undrar om det blir ett lyckat projekt.
Jag kan inte skjuta det framför mig längre nu så jag får ta tjuren vid hornen
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0