Arthur
Ni som känner mig har säkert hört att Ronja valde mig och att jag drunknade i Blåzzas ögon. Jag vet alltså hur det är med kärleken till en hund (flera hundar)
Nu har jag läst Arthur och blivit illa berörd
En sju år gammal hund med inga/mycket dåliga framtänder som gör det svårt att äta. Sår på tassar och öron som måste opereras. stora sår på ryggen fulla med larver och skalbaggar.
Är det riktig kärlek att utsätta honom för en flygresa på många timmar i en trång bur? Utsätta honom för operationer med allt det innebär. Skilja honom i 4 månader från den husse han valt och litar till 100% på, för en karantänsvistelse där han säkert har det bra, men...
Är det kärlek?? Eller är det kanske bara bra reklam för Peak Performace?? Jag tillåter mig att undra
