Hemma igen

Nu har jag varit hemma ett helt dygn efter fantastsiska dagar i Göteborg.
Jag bloggade från mobilen på fredagen och det ser lite lustigt ut, men det är en del fina bilder. Jag lyckades dock inte dela det jag skrivir på fb så ni får kika in själva om ni känner för det.
 
Nåväl, en trevlig fredag. Roligt att återse Liseberg. Njuta pumpor och annat pynt i massor i allhelgonatid. Liseberg hade verkligen satsat. Att hänga i köer med barnbarnen och prata med dem och deras föräldrar Att vinka åt kaninerna i Kaninlandet. Att äta god mat och att sedan ta sig hem till hotellet med spårvagnen och bara ramla i säng. Så enkelt. Så roligt.
 
Efter hotellfrukost på lördag morgon åkte vi ut till Kungsladugård där jag har mina rötter. Vi passerade trappan upp till mitt dags. Såååå fruktansvärt lång den var att gå uppför när jag var liten. Minns den med fasa. Minns mycket annat från dagis med fasa, men det kanske blir en annan gång.
Tittade på Stilla gatan där jag bodde och sedan gick vi in på Västra kyrkogården för att tända ljus i minneslunden. Våra gravar är återtagna sedan länge, men i minneslunden kan man minnas tillsammans med andra
Inte så lätt att tända ljusen
 
Barnbarnen samlade
 
 
 
En sådan fin stund vi fick på kyrkogården. Jag minns ju hur jag gick med mormor och krattade våra gravar. Att komma tillbaka efter många år och minnas fina stunder och få en nu fin stund att ta med sig i framtiden
 
I det här huset bodde vi. Fönstret bakom gatlampan var köket. Rummen låg åt andra håller Precis till vänster om flickorna låg tobaksaffären och till höger fiskaffären. På platsen mellan bilarna där det är torrt på gatan, stod hästen på lördagarna. Ja inte hela dagen men det kom hästtransporter och levererade koks och då bands hästen ungefär där, till min stora lycka på trottoaren(med hovarna)
Minnen är fantastiska. Tyvärr var ytterdörren låst för jag minns hur det doftade på svalen. skulle ha varit roligt att komma in och känna om doften var den samma
 
På andra sidan valvet fanns speceriaffären och sandlådan som jag inte fotograferade, men den sk åsnetrappan upp till Kungsladugårdsskolan tog jag kort på. Den är sig precis lik. Vid sidan om den "susade" vi ner sittande på wellpapp, när det var snö
 
Här är vi på kanten till "min" plaskdamm
Flera minnen och många berättelser senare slog hungern till och vi tog spårvagn och bil ner till Haga där vi lunchade, innan vi åkte in till Kungsgatans affärer. Tänk att en gata kan väcka så många minnen till liv.
 
Älskade mormor, du var med i mina tankar hela tiden. Jag bodde hos dig och morfar med mamma och pappa och moster Maj-Britt i två rum och kök. Ibland var morbror Bertil också hemma från regementet där han arbetade. Och hans hund Kito. En period var jag på dagis men de flesta åren var jag hemma och lekte med dig. Vi hälsade på fastrarna och mostrarna. Vi åkte tåg i kökssoffan och lagade mat på fotogenkaminen. Vi pratade och kramades och du gjorde min barndom så ljus och lycklig
 
När vi kände oss färdigshoppade åkte vi till hotellet och Johans familj åkte hem till sig
Vi hade planerat att gå ut och äta, men det blev mat på hotellet och det var både gott och trevligt.
 
Lite konstig lampa som hängde över bordet  tyckte jag
 
Efter en god natts sömn och stadig frukost så tog vi med vår packning och åkte till Universeum.
 
Jag tränade mig på att titta på ormar
 
Matilda övningskörde
 
Wilma fångade pinnar (jag försökte, men resultatet är hemligt)
 
Vi besökte regnskogen
 
Vi åkte till månen
 
Pumpor fanns det här också
 
Stämmer vikten??
 
 
Sista spårvagnsresan för den här gången
 
Många olika människor på Göteborgs station
 
SJ, Sj gamle vän. så småningom kom alla på tåget som hade felmärkta vagnar så det blev ganska rörigt innan vi kom iväg
När tåget väl började rulla så rullade det säkert och tog oss till Uppsala där det fanns en bil att åka hem med
 
Och hemma fanns en Liten Blå och väntade
och en Kråka
 Hälsningsceremonin gick inte att fota.
 
Fantastiska dagar i Göteborg.  Så underbart att få dela dem med mina ungdomar. Dessvärre var Helena sjuk och fick stanna hemma. Henrik var hos Allan mesta tiden så att han skulle kunna känna sig trygg.
Tack älskade ungar för att ni finns!
 
I dag startade jag med magnetröntgen på Samariterhemmet. Efter det har jag inte gjort så många knop. Vattnat blommor, packat upp, gosat med tjejerna, löst korsord, putsat lite på några fönster så att jag skall se allt vilt klart. Njutit hjortar. som strosade strax utanför huset och inte var ett dugg rädda trots att Blåzza gjorde allt för att skrämma dem.
Njutit av en underbar dag. Åter konstaterat att Borta bra men hemma bäst


Kommentarer
Postat av: Monica

Så himla trevligt och existentiellt - inte minst att komma hem till våra fyrbenta

Svar: Hur kan det finnas människor som kan leva utan en liten Blå och kompisar till henne?? Obegripligt eller hur?
danvikstjejerna.blogg.se

2017-11-06 @ 20:58:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0