Kusinbesök
I dag har Ronja varit hos frissan
Jag tycker att hon är jättefin och jag fattar inte vad det är för fel på hennes öron. Tunga!? Jag måste fråga en domare någon gång vad det egentligen är dom menar med det.
Till förmiddagskaffet dök kusin Ingegerd upp med sin sambo Per. Så jätteroligt. Dom var på väg från Jeanette i Stöde, hem till Värmlandsnäs.
Så många minnen vi delar, men också frågor. Minns du?? Hur var det? Är du säker? Inga äldre finns kvar att fråga. I våra familjer är vi älst och det är vi som borde veta. Jag gissar att i många familjer, kanske de flesta så tror man att livet är evigt så man frågar inte de äldre. Det ångrar man när de gamla inte finns längre. Så mycket kunskap som plötsligt är borta för evigt.
Ingegerd berättade att man i pastoratet på Värmlandsnäs börjar ta reda på berättelser om de som ligger i gravarna. Gravarna skall märkas med en kod som man kan scanna? in på sin mobil och då läsa om dem som ligger i graven. Vilken fantastisk ide. Vilken historielektion det kan bli att vandra på kyrkogårdarna om alla inför det här.
Hoppas att jag hinner uppleva att få läsa på farmors grav om hennes öde. Även om jag känner till historien så är det ju underbart om den blir "offentlig" Det är ett människoöde. Att på några få veckor mista sex!! barn. Att ha ett barn vid bröstet, snart nog få ett till och när hon väntar nästa barn mista sin man. Få gå från gården. Flytta mellan sina sykon med sina tre barn.
Att så småningom hamna på Lillberget som piga hos sin bror. Han i sin tur fick avstå från kärleken eftersom han hade sin syster med barn boende hos sig.
Barnet som farmor ammade var Harry, Ingegerds pappa. Barnet som sedan föddes var Margareta och barnet hon väntade när farfar dog, var min pappa.
Det här satte många känslor i rörelse, så jag slutar nu
God kväll!!
