Eftermiddagssol

Jag började dagen lite lojt. skrev den blogg som jag inte skrev i går. Tog en promenad med mina tjejer. Vågar inte släppa ihop Blåzza och Smilla riktigt än, så Smilla rastade jag när vi andra kom hem
 
Det finns vilt i skogskanten. Båda stannar och spanar. Njuter naturgodis där det finns att tillgå.
 
Så värst mycket grus är det inte på vägarna på landet. Hoppas dom sandar rikligare på cykelvägarna i stan, med tanke på att politikerna tycker att alla skall cykla. Jag läste någonstans att det bara är blinda människor som inte kan cykla. Man måste väl vara politiker för att påstå det??
 
Så skulle jag bära ut bröd till frysen ute i boden. Jag bar limporna i en plastkasse. Ronja var upplagd för bus, så hon sög tag i kassen och lyckades få tag i en halv limpa. (Jag fryser halvor för annars hinner det bli gammalt innan vi ätit upp brödet). Resten av limphalvorna räddade jag ur snön där dom hamnade. Jag tilltalade inte min Kråka i alltför vänligt tonfall. När jag sedan skulle ropa in henne var hon både blind och döv hur jag än krrrrade
 
Så småningom fick jag tag på limpresterna och det fanns fåglar som blev lyckliga av trakteringen. Allan har sagt att det var slut på brödet i frysen. Det är inte sant. Det dröjer länge innan nästa brödbak
 
Nåväl.
Mitt på dagen gjorde jag en utflykt till Ebba. Dom andra i hennes flock var på arbetet med sin matte och Ebba behövde rastas och kelas med. Jag åkte över skogen dit. Krondiket vill jag inte köra längsefter. Risken att hamna i diket vid möte är inte något jag vill utsätta mig för. Alltså körde jag och körde och ....
så småningom kom jag fram och möttes av en, av lycka tjutande hund. Vi plumsade runt i snön och hade så jättemysigt.
En handske är jätteroligt att leka med. Kasta upp i luften. Gömma under granen. Gömma i snön. Skaka. springa runt med.
Dags för godis tycker Ebba.
När vi kände oss nöjda så gick vi in och myste. Ebba pussade och pussade och pratade. Jag var garanterat ren i hela ansiktet när jag åkte därifrån
 
Men ro hit med godis då!!
 
.
Lite tandlös, men världens goaste Ebba
 Så småningom lämnade jag henne och åkte hem. Nu tog jag vägen över Bälinge och det var klart bättre väglag åt det hållet
 
För en liten stund sedan blev det alldeles gult mot byn. Vi vågar nog tro att våren inte är så långt borta, eller vad tror ni??
 
Trevlig fortsättning på den här dagen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0