Inte välkommen till kyrkan

Wilma går "och läser för prästen" Hon skall konfirmeras i höst. När de började läsa fick vi veta att det var konfirmation 8 och 9 september.
Så plötsligt kom ett meddelande att konfirmationen var bara den 8 sept. och att konfirmanderna får ta med sig 10 personer till kyrkan
 
Jag gick i taket! Jag blev minst sagt heligt förbannad. Skall man utestänga människor från att gå till kyrkan?? Är det inte Svenska kyrkans problem att folk inte vill gå dit??
 
Jag skrev en insändare till Kyrkans tidning. Dessvärre kan jag inte hämta texten från brevet så jag återberättar vad jag skrev.
Wilma har sex kusiner som ser fram emot att få gå på Wilmas konfirmation och dessutom en lillasyster Det står i bibeln att Jesus sa att barnen skall få komma till honom och inte hindras från det, så jag utgår från att det är sju platser upptagna av Wilams 10
Pappa och mamma, då är vi uppe i nio. EN plats att dela på alla andra. Faddrarna som väl om jag inte minns fel fick inbjudan på dopet. Far-och morföräldrar. Fastrar, mostrar, farbröder och morbror. Övrig släkt och vänner
HUR skall man välja??
Jag skrev då och jag står fast vid att jag upplever detta som ett sätt för personalen att minska sin arbetsbörda En konfirmation i stället för två gör ju halva jobbet för konfapräst och ledare Kantor och vaktmästare. Kyrkans unga som visst skall medverka. Kyrkvärdarna. Har jag glömt någon??
VARFÖR skall man vara medlem i kyrkan om man inte är välkommen när man vill gå dit?
 
Jag skickade insändaren till kyrkoherden för kännedom och han svarade genast att det givetvis inte var så. De får ta med sig TOLV anhöriga. Dessutom är pedagogiken sådan att man vill hålla ihop gruppen. Dessutom är det inte bara i detta pastorat som man har inträdesbiljetter på konfirmation. Skulle det vara en tröst att andra församlingar har lika lite intresse av att se folk i kyrkan??
 Så skrev han ju också vad han tyckte om  att jag skrivit insändare och hur upprörd personalen var osv osv
 
Hur upprörda och ledsna vi är tror jag inte att han kan föreställa sig.   Vi är ledsna och förtvivlade Det som skulle bli en festdag, så som konfirmationen skall vara enligt min mening, blir ju inte alls det vi sett fram emot. Föreställ er en 15åring som inte får bjuda dem hon vill på sin konfirmation för att dom är inte välkomna till kyrkan!!. En frivillarbetare sa att hon kan ju bjuda på festen efteråt.
Är det så kyrkan tycker att en konfirmation skall gå till? Åker man från Norrland och Småland för att sitta hemma hos konfirmanden under den kyrkliga aktiviteten för att få lite mat eller kaffe efteråt??
 
 
Jag har fått flera positiva hälsningar från vänner som har tidningen och som har läst. Jag har också fått samtal från en frivillarbetare som var så ledsen för att jag skrivit negativt om vårt pastorat, även om jag ju har rätt .En gammal präst har svarat i tidningen om hur han löst problemet under många år i den församling där han arbetat. Han höll helt med mig. VEM är kyrkan till för??
Nåväl. Jag känner mig inte välkommen till våra kyrkor och kommer inte att slita på kyrkbänkarna i fortsättningen
 
I vintras sa jag till kyrkoherden att jag funderade på om jag skall skänka det bårtäcke som jag sytt, till Skuttunge församling. Det måste erkännas att han sa att han aldrig sett ett så vackert bårtäcke, men sedan sa  han, att han i så fall måste fråga församlingsrådet om dom vill ha det och sedan sa han: Vad vill du att vi skall använda det till?? Sätta det på väggen??
Jag är tacksam att kantorn var där och att hon sa; Men bårtäcken skall väl användas på kistan vid begravningar Det skall väl inte sitta på väggen?!
 
Det känns väldigt skönt att jag inte hann ge bort mitt bårtäcke. Det ligger bra på min vind.
Mitt bårtäcke som jag kallat Tussilago. Vad annars?? Här underen utställning i Skuttunge kyrka för flera år sedan.
 
Även om det här har låtit väldigt tråkigt, och det är det helt klart, så hinner jag njuta av mina blommor och mina tjejer
Jag älskar doften av tagetes
 
Och alla färger
 
Smålandspelargon, små blommor men naggande goda
 
Min Lilla My, min terapihund Husses älskade Blåzza
 
Min Kråkhund
Annan lycka är givetvis barn och barnbarn. Goda vänner. Ja det finns mycket som är lycka i livet och nu när jag skrivit av mig besviklesen på våra församlingars arbetssätt hoppas jag kunna lägga undan det långt, långt bort och glömma det där


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0