Två fantastiska dagar
Efter många träningspass för att leta klöv i skogen så drog vi till Hälsingland i går. Tre mattar med kursledare och en massa hundar
Jag fick åka med Blåzzas uppfödare Monica som också är en kär vän sedan flera år, och också den som lärt oss att spåra Vi fick en fin resa till Alfta där Birgitta och Marianne anslöt med sina hundar (nja, vi träffades efter vägen och samkörde om jag skall vara riktigt ärlig)
I Alfta checkade vi in i våra stugor för att sedan skyndsamt bege oss till skogs för att avlägga prov. Vi träffade Ingvar som var vår domare.
En i sänder gick vi ut i skogen med Ingvar och Monica som följeslagare. Först en colliehane, sedan Bongo som är en Perro, så Blåzza och sist en collie till.
I skogen, när Blåzza hittat klöven som var från en älg, så sa Invar att vi fuskat Jag fattade ingenting men då förklarade han att hon på åtrgången hade genat. Jag visste att hon undersökt ett sorkhål på vägen och att hon ringat ett par gånger. Jag var mer än lovligt orolig när vi samlades för att få våra protokoll. Vilken underbar känsla att ha klarat spåret i Öppen klass dessutom med ett hederspris. Att inte gå fram och tillbaka i återgånge är vägbesparande och inte alls fel. Vilken Lycka!! Efter två misslyckade försök och en massa träning fick vi ett första pris. Nu är det "bara" två kvar till ett championat
En fantastisk skog som i sig själv var lycka att gå i. Raka furor i massor. Finns det något vackrare än en furuskog?? Det fanns annat också, men jag älskar furor, så lövträden och det andra bortser jag ifrån och verklingen njuter furor
Att.de andra hundarna också presterade på topp gjorde vår dag perekt
En väldigt trött Blåzza
Skaldjursplanka. Så fantastisgt gott. Jag skulle nästan kunna åka till Alfta för att få äte en sådan igen
En fantastisk dag avslutades med spårprat och annat hundprat Vi firade de fina resultaten med Bubbel Två hundar klara champions. Verkligen värt att fira. Bongo och Märta (förlåt om jag blandar ihop er)
Vi satt ute länge. Jag tror att klockan blev bortemot 23, innan mygg och knott vaknade och körde in oss i våra stugor, och Monica i sin husbil.
Här bodde Blåzza och jag in en söt liten röd stuga
Före fem i morse tyckte Blåzza att det var dags för morgonpromenad. Tänk så bra vi har det i vardagen, bara öpnna dörren och krypa till sängs igen, men det var så härligt i morse med promenad Fåglarna kvittrade och det var bara Blåzza och jag vakna
Så småningom gick vi hem och kröp till sängs. Det var varmt i stugan ,men närhet är underbart. Att man blir alldeles blöt på magen när Blåzza kryper nära, nära gör ingenting, Vi lyssnar på varandras hjärslag och somnar tryggt
Ny dag
Här ligger Blåzza på laddning medan vi människor njuter frukost.
Så till skogen igen lite längre bort. Blåzza gick som på räls. Det var nästan otäckt för jag var helt övertygad om att det inte kunde vara så lätt. Så hörde jag Ingvar säga lite tyst till Monica att den där hunden är spårvan. Då gick pulsen ner och när hon ringade så kändes det helt ok
Så var det skott och sedan fram till klöven där hon fick massor av beröm. Ändå sa Ingvar :Beröm mera! Men hon fick en hel kycklingfile det lille livet, är inte det beröm nog??
Resultatet av dagens spårning var tre duktiga spårhundar som tränat flitigt och nu fick lön för mödan Så fantastiskt roligt.Vi har haft så fina stunder i Monicas spårskog och runt hennes rikliga förtäring som slut på spårkvällarna. Så mycket skratt och prat. Byte av erfarenhet och tankar. En vänskap har vuxit fram och att gemensamt åka till Alfta för spårprov var grädde på moset
De var så underbart så vi började fundera på om vi kanske skall ha spårläger där nästa år
En trevlig hemresa i Monicas husbil och så landar vi på vår gårdsplan Blåzza rusar till vattenskålen Hälsar lite avmätt på Ronja som var SÅ lycklig över att ha oss hemma igen
Nu ligger Blåzza på avkylning under fläkten som står på kylning
Två fantastiska dagar i Alfta med bästa gänget. TACK och kramar till er alla Monica, Birgitta och Marianne
Så fint du beskriver våra otroliga dagar i Alfta. Kram