Dagarna rusar

Hundpromenader
Grannhunden hänger på. Blåzza drar iväg med husse medan vi andra tar det lite lugnt. Det är ju två som skall smsa och beta gräs. Gäller ju att passa på så länge det grönskar.
 
Jag älskar de kalla dimmiga morgnarna. Nu är det inte långt till mössa och vantar. Underbart
Det är som ni kanske vet, konfirmation  på lördag så jag har bakat lite. Om ni visste vad jag saknar spisen som jag hade i stora huset, den med två bakugnar. Nu tar det 100 evigheter att grädda 100 bullar eller lika många att  grädda småkakakor. Dessutom är ugnen mindre så det behövs flera plåtar för att få plats med allt. Men man skall väl inte klaga Jag är ju pensionär och har väl alltid i världen eller?
 
Min första blåa kärlek har jag hälsat på i dag
Ebba, "ebbsing" så glad, så kelig, så rolig. Alla goda ting är tre så jag funderar på om jag borde skaffa en liten blå kille. Det skulle vara så mysigt. Allan slår inte bakut, men undrar var den skall ta vägen när jag dör. Den dagen vill jag liksom inte tänka på. Räknar allt med att hänga kvar några år till. Nåväl..
 
Hemma hos Ebba finns det ett träd med supergoda äpplen Jag skall allt hälsa på där när jag kommer hem från Grövelsjön och äta vidare Kanske då också ta med en påse hem. Våra äpplen är övermogna och mycket har blivit foder till viltet. Nu dröjer det ett tag innan nästa sort är ätmogen, men då blir det gott om frukt igen
 
Jag plockar ihop det som skall med till hundlägret på söndag Selar och linor, foder och godis. Reflexvästar till både Blåzza och mig. Varma tröjor och vantar. Mössa och långkalsonger. sittunderlag och handdukar och...
 
Jag har ägnat symaskinen en hel del uppmärksamhet också. Det går fortare än man tror tills presenterna skall vara klara och nu kan jag inte skylla på värmen längre
 
Dagen avslutades med ett besök på kyrkogården med Wilma. Vi tände ljus och satte blommor. Wilma hade plockat några hallon. Jag tyckte att hon skulle äta upp dom själv, men "det kommer en fågel och äter upp dom, och då är det mormor Hjördis.
Jag är så glad över Wilmas initiativ till att åka till kyrkogården Det är så fina stunder vi har där uppe
Tack inte bara Wilma utan alla mina barnbarn för att ni finns i mitt liv. Jag älskar er så mycket


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0