Vilken dag
Vilken härlig dag jag haft. Fika och härligt hund och valpprat med Monica och CG samt Benkes tre generationer mattar. Valparna är fotograferade och nu vet vi var dom skall bo. Roligt men plötsligt inser jag att min tid med dem är på upphällningen. Knappt en vecka kvar😢. På fredag skall den första pojken flytta till Norge. Han har inte velat gå ut själv utan jag har lyft honom medan hans syskon forsat fram och tillbaka genom dörren. Ut och in. In och ut. I dag har han kommit på att han också kan själv. Jag är stolt mormor.
När Ronja på airedaleterriervis bjuder in till lek med framkroppen mot backen slående med frambenen har valparna förut varit väldigt försiktiga. I dag skällde hon för att få igång leken. Hon har riktig basröst när hon skäller. Döm om min förvåning när "farbror Blå" ställer sig mitt emot henne och skäller. Varför var jag inte beredd med kameran😢?
En annan upptäckt som valparna har gjort i dag är märgben. Den lilla gula bar stolt iväg med ett ben som hon hittade. (Det finns väl avgnagda märgben lite varstans i trädgården)
Det tog inte lång stund innan gänget låg runt benet och försökte bli ägare till det. Snart lockade dock nya äventyr och benet glömdes bort.
Nu när dom har fått färgade halsband så vet jag att det är olika valpar som ligger för sig själva. Ett tecken på att dom är trygga allihop antar jag.
När jag sitter här och funderar på hur det kommer att kännas utan valpar så tänker jag att långgardinen i köket som nu sitter uppfäst på gardinstången kommer jag att kunna släppa ner. Sladdarna som nu är uppfästa för att inte nås av vassa valptänder kan jag börja använda igen och då kommer flera lampor att lysa. Strykjärnet kan komma till sin plats på golvet bakom långgardinen (konstigt ställe kanske ni tycker men praktiskt tycker jag. Alltid nära till hands😉) och strykbrädan behöver inte längre stå bakom kökssoffan för att inte ramla över valparna när dom drar i snöret som håller fast överdraget.
Jag kommer åt att använda min stora symaskin igen och jag kommer att kunna få tag i det som gömmer sig i skåp och lådor som hindrad av valphagen Så konstigt mitt liv kommer att bli. Tänk så tomt det blir på köksgolvet.
Nåväl jag skall njuta av varje ögonblick veckan som kommer.
I morgon skall vi titta på hönsen och tuppen. Dock från utsidan av hönsgården. Mamma Blåzza avlivar höns när hon kommer in till dom och man kan inte veta om det sitter i generna eller?
Nu önskar jag er en fortsatt fin helg
