Spår i regn
Jag vet inte hur jag tänkte, om jag alls gjorde det, men efter morgonpromenaden i hög luftfuktighet gav jag mig iväg och la två spår. Inte jättelånga, men spår. Om man läser om spår på fb så är spåren ofta jättelånga, 800 m är inget ovanligt. Alla hundar tycks också klara spåren genom att gå mitt i spårkärnan. Det kan man tydligt se för "alla lägger ut bilder från Dog Track.
Eftersom jag hade mobilen hemma på köksbordet så vet jag inte hur långa spåren blev. Det enda jag är säker på är att de var tantvänliga. Finns ingen anledning att gå över stock och sten och genom rishögar. Det tror i alla fall inte jag och eftersom jag har brutit armen en gång när Ronja precis tog klöven vill jag inte upprepa det. Där det hände var det stenigt värre. Det var flera år sedan och sedan dess har jag blivit förståndigare. I alla fall tror jag det.
Jag gick hemma och plockade och efter två timmar när halten vatten i luften ökat betänkligt åkte vi iväg för att spåra. Jag skulle på massage på eftermiddagen och ville inte vänta. Vi behövde spår att lyckas med.
Eftersom jag inte använt Dog Track när jag la spåren fick mobilen stanna hemma när vi spårade också. Jag kunde i alla fall inte skryta med spårtrogenhet.
Först ut var Blåzza. Hon var inte spårtrogen men hon hade många vinklar utan blod att jobba med så det blev en del cirklande. Hon hittade klöven och idag markerade hon den så fint så jag blev så glad. Vi bytte mot köttbullsbitar.
Ronja gick inte heller i spårkärnan. Det vet jag för jag hade satt tätt med mina nya snitslar, tränypor och papperssnitslar. Ronja hade också oblodade vinklar och hon hittade klöven OCH HON TOG DEN!! Hon ville inte alls byta mot köttbullar. Det kallar jag lycka!! Kan det ha varit så enkelt att den lilla följehunden i Grövelsjön fixade så att hon fick intresse för klöv. Man skall inte ropa hej förrän man är över bäcken, men jag har svårt att låta bli.
Tillbaka till Grövelsjön och Dog Track. Där la jag spåret med appen påkopplad. Jag hade den i fickan när vi gick spåret också. När jag tittar på den så ser det ut som om Ronja inte avvikit ett dugg från spåret men det är inte sant!!
Faktum var att hon visst gjorde det, men det gjorde inte jag för eftersom det var snitslat och väldigt blött så följdes vi inte alls åt så tätt som det ser ut.
Alltså måste man följa hunden precis hela tiden eller sätta mobilen på hunden. Hur många av er går precis bakom er hund?? Jag gör det aldrig. Bitvis, ja visst, men aldrig hela spåren
Jag skall lägga med appen nästa gång och jag skall använda den när vi spårar också (om jag kommer ihåg det) men ni kommer inte att få se resultatet.
Två blöta hundar som klarade sina spår helt galant. En liten som markerade klöven tydligt och en stor tjej som tog klöven och bar iväg med den.
Nästa gång skall jag planera så att de får gå nattgamla spår. Så roligt!!
Jag har varit på massage. Det är så skönt med den egna tid som det innebär. Varma händer som mjukar upp knutor i nacken som man inte vet att man har. Av erfarenhet vet jag att när man märker att man har dem. då gör det ont.
Nu har vi ätit stekt fläsk med löksås. Det är dags för höstmat nu. Bruna bönor, ärtsoppa, kålpudding.....
Så mycket god husmanskost det finns.
Nu är det höst!!
Lönnen
Aronian med alla sina bär, älsakde av Blåzza och Smilla
Ute blåser det höstvindar. Inte så starka som i Bohuslän där tågen mellan Uddevalla och Strömstad är inställda, men tilräckligt starka för att vi kan njuta av hur det tjuter i vinden och vara glada över att vi har hus och tak över huvudet. Dagens vardagslycka!!
