Vårkänning
I dag var det vår i luften även om solen lyste med sin frånvaro och det var grått och dimmigt till och från. Luften var ljummen och dagsmejan tar allt mera av snön.
Lite nosework blev det äntligen. Tanken har funnits länge, men nu anmälde jag Ronja till träning och då behöver vi starta upp lite mjukt.
Jag försökte preparera möbeltassar, men de nya tassarna tog inte åt sig doftdroppen Den låg kvar som en pärla ovanpå. Den fick gå direkt till soppåsen och det blev preparerade tops i olika burkar och på olika ställen i huset.
Smilla var först ut, för de andra tjejerna var ute . Smilla studsar och far. Upp i möbler och ner igen. Upp och ner....som en boll kommer jag tillbaks igen...
Jag ser ju att hon känner doften, men att stanna till och nosa noga, nja det är väl inte riktigt hennes grej. Så småningom har hon markerat alla burkarna och fått sin belöning. Vi behöver träna att arbeta koncentrerat.
Nästa tjej ut är Blåzza. Hon får sitt arbetstecken på sig, hon står still och SEN börjar hon målmedvetet nosa runt. Lite ringrostig, men hon hittar alla burkar men det där markering är ett bortglömt moment. Det blir till att träna. Om det är det vi skall göra, eller om vi skall satsa på viltspår i vår, och på bara det.
Hon skall ju gå på kurs och lära sig att komma när matte ropar också. Kanske räcker med utmaningar för hennes del.
Ronja okoncentrerad, tittar ideligen på matte för att få hjälp, men när matte väljer att inte se, så letar hon reda på burkarna hon också. Hon tröttnar fortare än de andra så i fortsättningen skall jag minska antalet sök, åtminstone för henne.
Sötchock!!
Upptakt på vårens vilspårskurs inleddes med att pussa valp. Inte så lätta att plåta, men så pussvänliga. Och djurbebisar, visst är det vårtecken så gott som något?
Fettisdagen och Monica bjöd på semlor till fikat. Så gott !
Eftersom inte alla kursdeltagare ville ha semla så skickade Monica med mig några hem. Gissa om de mottogs med glädje av både Allan och ungdomarna i huset intill. Alla hälsar och tackar.
Gissa om jag blev genomnosad när jag kom hem. Inte så stor yta av mig som inte blev genomgången med stor noggrannhet
Blåzza la´ sig tillrätta i mitt knä när jag satte mig för att titta på nyheterna. Bäst att hålla uppsikt över matte så att det inte kommer någon av de andra som skickat dofter, och tar henne.
För övrigt använder jag tiden till ett utställningsprojekt. Jag hade en ide som jag har börjat på, men det blir inte riktigt som jag tänkt. Det saknas något. Alltså har jag strukit flisofox på tyg och klippt tyget i små bitar och strukit fast på ett större tyg för att kanske aplicera på projektet men... Jag vet inte. Det blir inte den där pricken över it som behövs. Nåja, det är en månad kvar till vernisage så jag hinner testa mycket. Kanske. kanske kan jag få till det som jag vill.
Nu skall jag krypa ner mellan lakanen och läsa lite i Till offer åt Molok av Åsa Larsson. Det är så spännande.
På torsdag kommer bokbussen med nya böcker. Härligt!!
Nu släcker jag ner så här sista dagen i vintermånaden februari
