En fyllerist
Så är det bara några timmar kvar på det gamla året
Allan är jätteförkyld. Själv är jag bara lite småsnorig, men har ett knä som inte är att leka med.
Vi tar det väldigt lugnt. Sover och läser.
I morse frågade jag Allan: Vad skall vi äta i dag tycker du? Han suckade och svarade: Måste vi bestämma det nu? Kan vi inte äta när vi blir hungriga av det som finns i kylskåpet?
Fylleristen i överskriften är min gran. Den dricker så otroligt mycket. Jag fyller julgransfoten morgon och kväll. Det ger hopp om att den kommer att växa i år också
I förrgår em ringde Johan att han var på väg till oss. Han hade varit i Stockholm och hämtat sin doktorsavhandling och nu kom han så att vi fick se den och givetvis läsa. Nu är inte språk någon styrka hos mig. Jag har läst kurser om dyslexi och hur man utreder det på engelska, men det här....
Kommer osökt att tänka på läsinlärning i skolan Så mycket lättare barnen har att lära sig läsa en text som handlar om något som de är intresseade av, än om något helt ointresant.
Lite så är det med mig också tror jag Jag VILL verkligen förstå vad Johan sysslat med i tre år, men jag får nog vara tacksam att jag har fått en aning
Den 21 jan skall han försvara den Frågan är om vi får åka dit och lyssna eller får vara med digitalt.
Oavsett är vi så stolta över honom.
Nu vill jag inte att ni skall tro att vi inte är stolta över våra andra pojkar. Utan förskolärare skulle det inte bli några doktorander. Det är i förskolan som man lägger grunderna i matte och svenska, eller skulle jag skriva att räkna och skriva.
Man behöver kunna båda delarna om man skall doktorera(och givervis en massa annat också)
Sjuksköterska är inte heller fy skam att vara. Även om Otto nu jobbar med annar så är det inte fel att ha kunskapen som sjuksköterska i det dagliga livet
Nu vill jag önska alla som läser detta ett riktigt gott slut och ett Gott 2022
