Vad är lycka?
Många av oss rusar genom livet och klagar på allt som inte blir som vi har tänkt. I stället borde vi stanna upp och tänka efter vad som är bra. Kanske vill vi inte alltid kalla det för lycka, men ofta tror jag att vi kan göra det.
De små händelserna i vardagen som vi blir glada av, är inte det lycka??
När Rufus "hjälper " mig att sy eller sticka. När han kryper nära, nära för att vara med och läsa en bok. När Blåzza har värmt upp huvudkudden, men vägrar lämna den så att jag får ta en annan kudde
I går hämtade jag bilen på verkstad efter att ha fått hjälp med vinterdäcken. Den har stått där en vecka och jag har fått låna Annicas och Wilmas bilar. Dom är trevliga att köra, men i dag när jag åkte till Hemköp med min egen bil kändes det så bra, så jag vill nog kalla det lycka
I lördags fick jag en hel dag med mina flickor ( För er som inte vet så är det Henriks o Ottos döttrar)
Vi åkte tåg till Stockholm. Vi fikade och pratade. Vi lunchade och shoppade. Vi gick på julmarknader och såg delar av vaktavlösningen. Vi strosade och vi bytte tankar.
Jag är så tacksam att de fortfarande vill hänga med farmor utan att göra något märkvärdigt. Bara vara. Att få känna deras närhet och omtänksamhet betyder så mycket för mig
Jag är ledsen att de andra två bor så långt bort, så att vi inte kan dela vardagen på samma sätt, men så är det med avstånd De bor ju tack och lov inte på andra sidan klotet Det är väl också lycka? Att avståndet trots allt inte är längre??
Det kom jag på precis nu, efter att i alla år har suckat över att dom bor så långt bort
Det som hände nu var inte lycka
Jag hade lyckats ladda in en massa bilder från telefonen, men dom e puts väck
