Första snön
När vi vaknade i morse var det alldeles vitt ute. Så härligt!! Så ljust det blev på en gång. Ännu ljusare blev det när solen kikade fram en stund i eftermiddags.
I dag har det varit en mellandag. En sådan där dag då jag har svårt att sätta fingret på vad jag har gjort.
Plockat bort lite päls på Blåzzas rygg där det kliar som mest. Såret ser torrt och fint ut nu. men vätskade sig väldigt i natt. Vi får höra vad våran veterinär Per säger när vi kommer dit i morgon.
Jag har anmält Blåzza till doftprov, men efter dagens träning med pizzakartonger i garaget undrar jag allt hur det skall gå. Hon var helt okoncentrerad, hon som brukar jobba så metodiskt.
Ronja däremot "flög" runt och nosade och tyckte det var jätteroligt att hitta en kartong som doftade rätt så hon gjorde försök att bryta sig in i den.
Jag har handarbetat en del också, men det räknas liksom inte att man har gjort något. Konstigt för det ta väldigt mycket tid att få något klart. Jag lyssnade på julmusik och försäkte komma i julstämning med mina tomtar. I morgon skall dom få näsor och sedan är det monteringen kvar.
Eftersom jag har en hel del tyg som ligger och väntar är jag inte rädd för att bli utan sye som Allan säger.
När Henrik var här igår så gjorde han någon uppdatering på datorn. Nu kan jag använda den, men fortfarande inte ladda upp bilder. Det är trist för det känns inte så angeläget att ta kort när jag inte kan använda dom.
Nu får det bli lite nostalgi i stället
Minns ni när man hade reservdunk i bagaget som man tog fram när tanken var tom och det inte fanns någon bensinstation i närheten. På den tiden när det sas att man skulle köra tills tanken var så tom som möjligt innan man tankade. Jag minns inte varför men jag minns att både Allan och min pappa var flitiga användare av sina reservdunkar.
På semestern sov man i bilen. Det var långt före husbilarnas tid. Mat lagade man på Trangiakök. Vi parkerade vid någon sjö så att vi kunde ta ett morgondopp. Det var tider det. Detta är sommaren 1970 och semesterresan gick till Norge. Henrik var ett år och var hos mormor och morfar i Lysekil. Vi skulle vara borta en vecka men vi längtade så efter Henrik så vi åkte hem tidigare.
Den här bilen är värd en egen berättelse. När vi köpte den 1969 hade den varit tjänstebil på Blå Band och var körd ett år. Den fick uppleva mycket. Den kördes många resor till Hjortsberga respektive Lysekil. Det var hos farmor och farfar eller hos mormor och morfar som vi semestrade, med undantag av den här Norgeresan.
Vi transporterade foder och fårstängsel i den och givetvis hämtade vi baggarna med den. Folk tittade konstigt på oss när vi körde genom Uppsala och jag satt i framsätet med en bagge mellan benen. Baggen satt i en säck och huvudet stack upp.
En gång hämtade vi en pannmur i Småland. Vi hämtade en bordecollievalp också. Detta och fyra barn fick plats i baksäte och bagage. Det var innan barn satt fastbundna i bilen vid resor.
Valpen döpte vi till Katinka. Det spelades ofta en låt på radion om Kalinka. Minns ni den? Kalinka, Kalinka, Kalinka min vän... Den låten tyckte hon om
Hon var vit med svart teckning och en duktig vallhund. Hon styrde fåren med sin skarpa blick. Hon behövde aldrig nypa dom. Dessvärre var hon en enmanshund och det var hon och jag som vallade både på kurser och hemma så hon började vakta mig. Det höll inte med småbarn i huset så vår gemensamma tid blev dessvärre inte så lång.
Nu skall jag lägga lite gula ärtor i blöt. Det är säsong för ärtsoppa tycker jag.
Sedan väntar en spännande deckare innan Jon Blund får komma
Var rädda om er!
