Å regnet det bara öser ner.....
I dag kan vi verkligen tala om höstrusk. Regnet slår så mysigt mot rutan.
Jag har varit i stan och träffat mina lapptäckskompisar så nu är vi igång med höstens projekt. För min del skall jag försöka göra klart en del påbörjade saker. Bl.a har jag en hel hög med påbörjade tassblock i grönt. HUR tänkte jag då?? Annars är det material till juldukar och grytlappar och sommardukar och ett överkast och en höstduk och...
En kudde med kattungar i korsstygn som jag sydde när jag var liten fanns omonterad i mammas kvarlåtenskap. Undrar vad jag skall göra med den?
I dag började jag fålla en linneduk som jag inte vet hur länge den har legat ofållad. Den kan bli ett bra utrop på supporteklubbens julauktion. Två förkläden av handdukar från Klässbol har jag också påbörjat. Dom har inte legat lika länge som duken, men alldeles för länge. Med några meter snedremsor så blir de också klara, kanske till auktionen, kanske till någon present.
Med dagens post kom en inbjudan till professorsinstallation den 18 nov. Först i Domkyrkan och direkt därefter middag och "bal på slottet" Högtidsdräkt. Om inte min hembygdsdräkt krympt så väldigt hade den kunnat vara ett alternativ. Nu letar jag modeller på långklänningar. Det skall vara festligt och samtidigt skall jag känna mig bekväm i den. Inget enkelt samband när man trivs bäst i väl ingångna jeans.
Det skall bli jätteroligt att få vara med om en så fin tillställning men visst tål kläderna att fundera över. Allan kan hyra en frack. Frack är ju alltid frack och till den kan han ha sin doktorshatt. Kanske inte vore så dumt. Den har han inte slitit så hårt på. När han doktorerade så lovade hans dåvarande chefs fru att han skulle få öronvärmare så att han kunde använda hatten. De heter något speciellt men jag minns inte vad. Han har inte fått några så jag kan inte fota och visa er. I november kanske de hade behövts på promenaden från domkyrkan till slottet
Om jag inte är helt ute och cyklar i minnenas labyrinter så skall Ulrika ha den långklänning som mamma hade på Allans promovering och fest på slottet. Det kan kallas återbruk.
Jag har varit på Bombax en stund. Monica bjöd in mig att hänga på, på den spårkurs som hon började idag. Jätteroligt!
Tack Monica för inbjudan. I kväll var det introduktion med tid att pussa och gosa med hundarna på kenneln. Marängterrierna, en vi fluffig, för dagen nybadad och den andra som älskar lerdiken som inte går attr bada förrän i sista stund före avresan till Öland i helgen.
En tremånaders gammal blå borderkille, jag skulle kunnat smuggla med honom hem. Doften av valp har ännu inte försvunnit (och inte valptänderna heller)
Blåzzas mamma som knappt lyfter på huvudet där hon ligger i soffan och så Zarha som är med överallt. Man måste bara älska henne.
Undrar varför jag inte någonsin tänkt tanken att starta kennel. Kanske är det tur, jag hade nog behållit alla valparna.
Inte riktigt inne kanske, så vad det skall bli av den vet jag inte. Barnbarnen har ju vuxit ifrån den här sortens kuddar.
Röda snedremsor till band så blir det ett förkläde. Var poppis för tio?? år sedan, men fungerar säkert fortfarande.
Ett tygkitt bara för att jag gillade alla munkringarna.
Lite jul kanske
Sommar och sol
Ja nog skall jag få dagarna att gå. Ett och annat spår också och förhoppningsvis lite trattisar vad det lider så artar det sig till en härlig höst.
Nu skall jag gå ut i regnet och....
Min älskade lilla egensinniga blåa tokfia. Bortskämd som få. Vad har hon gjort med mig?
Det är inte det att jag inte älskar min Kråka för det gör jag. Av hela mitt hjärta
Som tur är så: ju mer man älskar, dessto mer kärlek blir det Så bra
