Det blir inte alltid som man tänkt sig
I dag har inte mycket fungerat som jag hade tänkt mig.
Jag köpte renblod i Grövelsjön i höstas för att göra palt av. Jag har försökt med nötblod, men det var inget vidare. Så var det en same som berättade att dom gjorde palt av renblodet så det skulle jag nu testa.
Blodpalt, ja det är inte första gången jag gör det. Under mina år med Allan så har jag gjort det massor av gånger. Ok då det beror på vad massor är, men många gånger. Varje gång vi slaktat och det gjorde vi 2 ggr varje år.
Spelar ingen roll hur ofta det blivit. Jag struntar i att fortsätta den matematiska informationen.
Alltså. Jag gjorde bara på 0,5 l blod och det är inte mycket. Smeten stod i kylskåpet för att svälla när jag kom på att jag nog behövde baka lite bullar. Sagt och gjord. Degen stod och jäste när palten skulle kokas.
Vattnet stormkokade och jag la´ i klumpar av paltsmet. Dags att baka ut vetedegen.
Ni som har varit här vet att mitt kök är inte så stort. På spisen kokar palten och på diskbänken har jag bakbordet för att baka bullar. Kavla ut degen gick bra, men sedan. Stryka på margarin går inte bra. Det smälter av värmen från paltkoket. Samtidigt jäser degen väldigt snabbt.
Det är inte första gången jag bakar bullar, men dom som ser dem skulle kunna tro det. Dessutom satte jag mig vid datorn när jag satt in en bullplåt. Tur att man får bra sångröst av bränt bröd. Det sa i alla fall de vuxna åt oss barn, när jag var liten
Palt i närbild. Det skall inte vara så porös yta på den så något fel har jag gjort, men den kan ju smaka gott.
Medan degen jäste och vattnet kokade upp drack vi kaffe och löste korsord. Så lämnade vi bordet som det var
Vi kunde ju ha glömt något ätligt.. Jag vet att man inte skall lägga ut vad som helst på facebook och inte i bloggen heller, men vi tycker nog att hon är lite rolig vår älskade Lilla Blå.
Jag minns för många år sedan när en god vän hälsade på. Han hade två små vovvar med sig och dom satt på var sin stol vid bordet och så matade han dom. Vi tyckte det var förskräckligt. Men det var då det. Lååååångt innan Blåzza kom in i våra liv och vände upp och ner på våra liv.
Blommorna som jag fick i en julgrupp i advent 2015 har jag nu delat upp så de har fått egna krukor Samtidigt tog jag bort julpyntet. Den stora gröna föll i sär när den fick gott om plats så jag har stöttat den lite.
Sådana där små gråa djur med pepparkornsögon och lång svans hälsar på i våra skåp. Jag har tömt bakplåtskåpet. Ni får inte se bild på hur små,små bitar som bakplåtspapperet var delat i. Hur det såg ut i skafferilådorna får ni inte heller se på bild. Jag uppskattar inte besöken, men det begriper ni väl utan att jag berättar det??
Det finns andra djur som jag tycker bättre om
Snart vaknar dom riktiga av solvärmen. Vad jag längtar dit. Till dess får jag roa mig med sådana här i tyg och garn. Roliga att sy är dom i alla fall, men de kräver ordentligt med ljus att sy kedjestygn med svart garn på brun botten
Lite vår i luften även om nordanvinden kyler
Blå himmel
Är det denna färgen som heter himmelsblå???
En liten brun luddig sak kommer på inkallning så hon får njuta naturgodis på egen hand. Det är så roligt att se hennes lycka när jag kopplar loss så jag tror att jag skall ta itu med inkallning på Blåzza.
Vet ni vad?? Blåzza ställer sig utanför dörren och skäller när hon vill komma in. Nytt beteende som jag inte har något emot.
Det är underbart med ljuset som kommer mera för var dag. Så känns det i alla fall. Nu är klockan halv fem och det är ljust ute.
Hej igen
Jag blev inte riktigt klar förut. Jag fick fikafrämmande. Om jag hade oroat mig för att bullarna skulle bli svåra att få slut på så var den rädslan obefogad. Dom var riktigt goda och får man äta så många man vill så slinker det ner några stycken. Jätterolig tradition att bullbakardagen är det fritt fram att äta bullar.
Kan man avsluta dagens blogg med att dagen började i moll och slutar i dur??
