Nu är jag gammal!!
Jag vet ju att minnet sviker när man blir äldre. I alla fall för de allra flesta, men för mig tog det bort en del av julglädjen i år.
Jag försöker att hitta på något med flickorna här uppe någon gång. I år köpte jag biljetter till Grease och talade om för deras mammor att boka den dagen. MEN!!
Det finns månader i året också och när Helena fick datum så fick hon fel månad Hon har också gett sina döttrar biljetter, men till föreställningen tidigare på dagen.
Sjukt irriterande!! Hjälper inte hur jag funderar för jag kommer inte på någon lösning. På något sätt löser vi det så klart, men någon bra lösning kan jag inte riktigt se.
Nu vet jag att Tomten hänger på facebook. Häromkvällen så skrev jag på fb att jag önskade mig en ny stektermometer, och vet ni vad?? Det hade tomten läst för jag fick en ny, så nu kan jag testa att koka kola med termometer igen.
Vi hade en jättemysig uppesittarkväll i grannhuset. Annicas föräldrar var också där.
Vi åt och drack gott, både mat och godis. Slötittade på tv och umgicks vid granen.
Så blev det julafton. Då kom Henke med familj också. Dagen rullade på. Somliga var på julkrubba i kyrkan. Det var fika och skinkmackor och hundpromenader och prat och glädje och gemenskap.
Givetvis julklappar och julbord. Eftersom Lexie inte mådde så bra och inte hade varit i så stora flockar så länge tidigare så åkte den familjen hem när det var läggdags.
I går startade några av oss med julotta. Det var väldigt fint, men vi saknade O Helga natt. På eftermiddagen letade jag reda på den på You Tube där Richard Söderberg sjunger den i en konsert från Gamla Örgryte kyrka.
Det var en slappardag. Julklappsboken frestade och lite skinka fanns över liksom annan julmat så vi åt rester och gjorde inte många knop. Juldagen behövs efter alla julförberedelser. Helt kravlöst, i alla fall för Allan och mig.
I dag är det Annandagen och tjejerna och jag har gått en lång skogspromenad. Långt bak i huvudet fanns tanken julhare. Är det i dag som den skall skjutas??
Plötsligt small det en bit bort. Två skott. Hur långt bort var det tro? Undrar vad dom sköt. Knappast en hare med sådana skott väl?
Vi gick vidare. Då plötsligt fryser Blåzza i rörelsen. Nosen i vädret! Svansen rakt upp. Hon är så fin. Jag famlar efter mobilen för att ta ett kort, men hinner inte innan Ronja gör ett kast åt sidan. Så var ögonblicket över, men strax efteråt smäller det åt det håll som tjejerna markerade. Inte så kraftiga skott som åt andra hållet tidigare, men fler. Inte som k-pist. men.. Jag undrar hur en hagelbössa låter
Förutom dessa skott och en skogsägares motorsåg så är det alldeles tyst i skogen.
Jag avstår från julrean. så skönt att inte behöva trängas med alla människor som alldeles säkert gör det.
Nu skall jag fortsätta läsa i min julklappsbok om Christina Scollin. På insidan av mina ögonlock finns bilden av Blåzza med nosen i vädret och svansen i högläga
God Fortsättning
Farfar och morfar kollar tv
Julbordet dukat
Paketöppning
Beviset för att Tomten hänger på fejan, han som "alla andra"
På skogspromenad