Hällristningar
När jag bodde hemma i Bohuslän var det inte så ovanligt med utflykter till hällar med hällristningar. Det berodde säkert på att pappa var så intresserad och hoppades att vi andra också skulle bli lika bitna av det som han var.
Innan vi skaffade bil så var det ett större företag. Skomakaren i Brastad kunde man komma till genom att först åka tåg. Sedan buss och avsluta med en promenad. Man kunde ju också ta cykeln med på tåget och på så sätt komma fram
Här är han, skomakaren. Han var lite spännande av två anledningar. Dels var morfar skomakare och det var ju roligt men sedan är han också stor, 1,5 m. När man som barn la sig på hällen bredvid honom så var han större och det var ju roligt.
Skepp av många olika sorter och storlekar finns det också
Och djur.
Efter att ha varit i stan och träffat mina sykompisar för första gången i år (gissa om vi hade mycket att prata om) så slog jag mig ner vid datorn. Jag började av någon anledning att söka på hällristningar i Bohuslän Jag kastades tillbaka i tiden och blev sittande här. Avbrott för matlagning och nyheterna. Sedan fortsatte jag Det är konstigt med minnen. När jag "vandrade runt" på Vitlycke, så fick jag ett glasklart minne av när pappa skulle visa Allan hällristningarna där. Det var första gången som Allan var i Lysekil, så det bör ha varit 1967 på sommaren. Allt skulle studeras väldigt noga, och pappa berättade och berättade och.. Jag minns att jag var så fruktansvärt hungrig och klagade över att vi inte åkte hem. Mamma som var hemma skulle ha maten klar när vi kom hem. För att få tyst på mig stannade pappa vid en affär och köpte ett ilsket grönt äpple åt mig för att jag skulle överleva. Eftersom jag minns det så tydligt, tom hur surt äpplet var, så är jag väl inte dement än, eller vad tror ni?
Är ni sysslolösa någon gång så googla på Hällristningar i Bohuslän och imponeras över hur skickliga bronsåldersmänniskorna var att knacka fram bilderna i stenhällarna
