danvikstjejerna.blogg.se

Tänk vad kroppen anpassar sig omedvetet. När jag kröp i säng på fredag kväll låg Blåzza på min ena huvudkudde.  När jag vaknade på lördag morgon låg jag som klistrad med ryggen mot väggen. Mitt i sängen i sin fulla längd låg en Liten Blå som inte var så liten att döma av platsen hon tog.

Det är märkligt, men när man har en baby i sängen så anpassar sig kroppen för att ge den plats. Det gäller även när man har en liten hund i sängen.

I går kväll hoppade Ronja upp och lade sig till rätta. Jag lovar att då var min kropp medveten om att den fick anpassa sig så att hon fick plats

 

I går var vi på 140-årskalas. Margareta och hennes sambo fyller båda 70 år i år och hade gemensam fest. Lunchbuffe med så mycket god mat. Den gravade laxen var den godaste gravlax som jag ätit. Kycklingfileer som ofta dammar i munnen, dom smalt. Den som gick därifrån och var hungrig vet jag inte vad jag skall kalla

Många trevliga möten blev det också. Margaretas tre yngsta barn har jag följt sedan de var små. En bor jag granne med nu. Det kan inte bli bättre. Jag känner att om något händer och ingen i Ottos familj finns hemma så kan jag ringa till Johan eller Evelina. Jag känner mig priviligierad med så mycket trygghet på väldigt nära håll. 

 

På kalaset var Dohau också med (kanske har jag stavat hans namn fel) Ett kärt återseende efter många år.

Han hade kommit till Sverige från Kina och behövde träna sin svenska. Margareta som just då arbetade med svenskträning av invandrare är, en påhittig person och var känns det minst farligt att säga fel?? I skolan så klart! Dohau och Margareta kom till Åkerlänna skola och hälsade på i min klass. Dohau brättade om Kina, eleverna fick berätta det dom kände för. Vi år skollunch tillsammans. När man är van vid att äta med sked är kniv och gaffel inga enkla verktyg. Barnen var förundrade. men Dohau fixade det.

Innan dagen var slut gick han runt i alla klasser för att säga några ord och svara på frågor. i sexårsgruppen var det en liten kille som frågade : "Kan du prata kinesiska??" Det kunde Dohau och eleverna var mäkta imponerade och pratade länge om "farbrorn" som varit och hälsat och som kunde prata kinesiska. Det var roligt att minnas tillsammans. 

Vi har träffats flera gånger. På adventsfika hemma hos mig. Saffransbullar var inte gott. Dohau mindes fortfarande hur illa han tyckte att de smakade. Jag glömde fråga om han lärts sig att äta saffran nu.

Konfirmation var ett annat tillfälle, för att ge några exempel.

Många andra fina möten blev det också. Margareta och jag har kännt varandra i så många år, så hennes ungdomar och deras familjer känns som min familj också. En del vänner blir gemensamma.

 

På kvällen "slog" Otto en beasås till planskstek som de bjöd på så det blev dubbelfest i går. I morse konstaterade vi att vi inte var så hungriga än.

 

Dagen i dag har gått i plockandets tecken. Jag har tömt krukor ute och fyllt jorden i hål i gräsmattan. Plockat ihop trädgårdsmöblerna Klippt av daliorna och funderar på hur jag skall få upp dom ur krukan. Det får bli ett arbete för i morgon att lista ut det. Knölarna skall ligga och vila över vintern och frostfritt utrymme, men det vet ni säkert redan.

Nu är det +2 grader och det vore konstigt om det inte blev nattfrost i natt

En väninna sa häromdagen när vi räffades: Lika roligt som det är att plocka fram blommorna på våren, lika skönt är det att plocka bort dem på hösten Jag kan bara hålla med.