Dum som ett spån??
Ni som tittar in här kanske minns min irritation i höstas när fibergubbarna skulle komma tillbaka dagen efter och göra klart inne. Dom kom inte tillbaka. Dom har varit här och satt en metallskena över "snöret" som går in i huset och lagt ett paket med Router mm till Otto.
I går kom Otto in och sa att det kommit räkning som gällde från 1/12.
Vi kan ha haft fiber sedan dess utan att tänka tanken. Jag måste vara dum som ett spån.
Otto har inte ens fått sin fiber installerad och när Telia nu slutat leverera i ledning så så får visst Ottos familj surfa via mobil. Det kanske fungerar jättebra, men för mig låter det väldigt besvärligt.
Hur som helst ringde Otto till någon granne i går och fick veta att man skall slå in en kod och om något dygn så blir man uppkopplad. Nu väntar jag väldigt!
Än har inte Telia kopplat på oss.
Sedan är det en massa tekniskt så det är bra att pojkarna inklusive Erik samlas här på lördag.
Visserligen skulle dom fixa festmaten, men vi kanske klara det själva vi tjejer så att killarna får hålla på med tekniken.
Det var bättre förr på många vis. (tycker jag) Tänk så roligt när det kom post i brevlådan. Nu kommer allt som sms eller mail.
Tänk så enkelt det var med två tvkanaler, och behöver vi flera egentligen? Jag tittar så lite på tv eftersom jag tycker det är så lite som jag tycker är värt att kosta tid på. Visst står den på med dåliga program när jag sitter och handarbetar, men det kan jag ju lika gärna göra till radion.
Rufus har selektivt hörande Vi är ju nästan alltid i samma rum och om jag viskar "Rufus du vet väl att matte älskar dig" då kommer han som en projektil och hoppar upp i mitt knä för att pussas.
Lika bra hör han när vi jobbar med spår eller nosework. Jag behöver bara viska till honom att nosa, spåra eller tala om hur duktig han är Det hör han.
MEN när han är ute och skäller då är han stendöv!! tills jag hämtar Frolicpåsen och skakar den.
Blåzza kommer när hon vill oavsett vilken ljudstyrka jag använder. Vill hon inte gå ut på promenas så kommer hon inte, utan då får jag leta reda på henne och bära henne till dörren.
Frolicpåsen kan hon inte motstå men annars är hon oberörd av det mesta.
Nu ljög jag! När det går någon på vägen som hon tycker inte skall gå dår då flyger hon upp från sin sömn, hoppar upp i fönstret och skäller så högt så att dom skall höra det på vägen. Jag kan inte förstå hur det går till.
Det är roligt att jämföra småtrollen. Så olika dom är så underbara var och en på sitt sätt. Jag tänker ofta på hur fattigt livet skulle vara utan dem.
Det skall bli så spännande att se om bildhanteringen fungerar när fibern kör igång. Tills dess blir det en återbruksbild
För två år sedan var det ont om snö i Björboholm så Johan kom hit för att få några mil på snö som förberedelse till vasaloppet.
Snart är våren här
