Gott Nytt År

Nu är det inte många timmar kvar på det gamla året. Nu önskar vi er alla ett gott slut på 2015 och ett riktigt Gott 2016
Tjejerna skall njuta märgben. På Hemköp i Björklinge köper man dom i lösvikt och kan välja stora fina där det finns mycket märg och som ger sysselsättning länge

Nästan vår

Vilken dag vi har haft. Riktigt vårlikt. 
Men dagen började som så ofta med en busstund med Blåzza. Jag gömmer mig under täcket så att hon får gräva fram mig. När hon hittar mig blir hon så lycklig så hon springer gatlopp fram och tillbaka i sängen. I det läget kommer ofta Ronja. Hon kommer upp med framkroppen i sängen och slår med tassarna. Dom är för härliga mina tjejer. Jag hävdar att dom är mina men Allan hävdar bestämt att Blåzza är hans Guldtjej.
Eftersom Blåzza är hans hund så serveras hon leverpastej vid matbordet när vi äter frukost. Vi som aldrig tidigare haft någon hund tiggande vid bordet har fått det på gamla dar. Det kallar inte jag för lycka men det gör Allan och givetvis Blåzza.
Tvätt och städning. Promenad i solsken och vårljus. 
Har fått veta att Elsa har scharlakansfeber. Hopas att vi inte fått med sådana "bacilusker" hem.
Hoppas i alla fall att jag inte släppte av några hos mamma när jag var där igår. Hon är inte så pigg och har säkert inte så stor motståndskraft. Å andra sidan så tar penicillin fort död på "baciluskerna" så det ordnar sig.

Resten av dagen har jag lekt med mina tyger. Så avkopplande det är. Jag får en ide och plockar fram tyg til det projektet. När jag då går igenom mitt förråd av tyg brukar jag hitta tyg som inspirerar till något annat och när jag stänger garderobsdörren brukar det ligga små projekthögar på mitt sybord. SÅ roligt😉
Jag stickar på min kofta också. Den som jag köpte det superdyra garnet till på mässan tidigare i höst. Sticka fungerar bra vid tv. Mycket som skall sys kräver ljus och ibland symaskin.
Kvilta kan jag göra vid tv men just nu har jag inte kommit dit.
Vi har tittat på årskrönikan på tv. Så mycket jag hade glömt av årets händelser. Kan det vara begynnande demens eller försvar för att inte drömma mardrömmar. Det har hänt mycket tråkigt i år. Det ena hemskare än det andra. 
Nej nu stänger vi butiken med en bild och en tillönskan om en god natt.
Tidningsläsning. Båda lika intresserade av innehållet😉Det är som ni förstår den undre bilden. På den övre är MIN Guldtjej (än så länge i alla fall. Risken finns att hon också blir husses)😉På den översta är SMILET. Hon fanns på sjöfartsmuseet när jag var barn. Nu ligger hon konserverad på Naturhistoriska i Göteborg

Mycket har hänt en sist

Först ut var julafton.  Vi firade hos Otto och Annica tillsammans med Henkes familj, Annicas föräldrar och mormor och min mamma.
Det var en lång härlig dag med mycket traditioner. Risgrynspudding till frukost. Risgrynsgröt till lunch och som avslutning på ätandet julbordmed alla tillbehör. Kaffe med julkakor och godisbord fanns också på agendan.
Massor av skratt och minnen. Mamma var trött så henne fick vi skjutsa hem efter julbordet. Hon missade den långa julklappsutdelningen med massor av hyss. Av någon underlig anledning så fanns det en hel del presenter med tema Sirius innebandy. Förstår inte alls. Henrik fick t.ex en snusdosa, men det var halsdukar och tröjor och jag minns inte allt.
Som avslutning fick flickorna lösa en rebus. Fyra paket innehållande Sirap, sniglar, penslar och tryffelolja ledde så småningom fram till en Parisresa någon gång under våren. Nu gäller det att hitta en ledig weekend för oss alla. Dagar fria från nationella prov, innebandy och fotboll, hundaktiviteter och allt annat som skall ske. Spännande.Sju flickor i Paris det blir grejer det.
 
Juldagen inleddes med julotta och på eftermiddagen åkte Allan och jag till Björboholm med buss och tåg. Det var så roligt att komma ner. Vi njöt julbord med nya rätter. Många av dem från Mannerströms kokbok med julmat. Han poängterar att Jansson skall göras på ansjovis och inte på ansjoviskryddad sill. Det trodde jag alla visste. Det skall vara kort datum på ansjovisen skrev han också i boken. JAg minns ju att när jag var barn så hade jag många klasskompisar vars mammor jobbade "i sillen" De använde aldrig ansjovisen föränn burkarna började bli runda.
Mammorna som jobbade på sillfabrikerna och skar sill och stoppade i burkar kallades givetvis för skärbönor. Lysekil ligger ju inte så långt från Göteborg och har en del av den humorn också.
 
På Annandagen var vi bjudna på kalkonmiddag till Ulrikas faster och farbror på Skofteby säteri. Det var 40 årsjubileum. Samma meny i 40 år. Basen av de inbjudna var Helenas syskon med familjer, påfyllt med vänner.
En sådan fest. Först kalvleverpastej med bacon och champinjoner, sill, smör och bröd och grönt därtill.
Kalkon med potatis och sås. brysselkål och sallad.
Sagogrynssoppa med torkad frukt(vilket barndomsminne!!) och vispad grädde.
Därtill lämpliga drycker
Kaffe med en alldeles speciell tårta  som serverades efter jullekar och allsång och promenad.
Jag har inget bord som rymmer 30 personer(och några till) och inte så mycket silverbestick eller en enorma kristallkrona som hängde över bordet. MEN jag har heller inte nästan 500 kvadratmeter att städa. Inte heller massor av stora fönster att putsa eller...så jag vill inte byta.
 
Tredjedag jul hade jag fått presentkort på att få göra en utflykt till ett mål som jag valde. Jag valde Göteborgs naturhistoriska museeum för att titta på valen som vi hälsade på ibland när jag var barn. Den heter den Malmska Hvalen och är den enda uppstoppade blåvalen i världen. Kärt återseende kan man kalla det.
Det blev ett kärt återseende till. SMILET alligatorn som fanns på sjöfartsmuseet när jag var liten hade efter sin död konserverats och finns nu på naturhistoriska. På Sjöfartsmuseet när hon bodde där låg hon stilla stilla och vi barn stod med ansiktena tryckta mor glasrutan till det rum där hon fanns. Plötsligt slog hon med stjärten och försvann ner i vattnet. Kärt återseende nu.
Det var ganska mycket som fanns i minnet när jag såg det. Binnikemasken i glasburken. Så rädd jag var att det skulle växa en sådan i min mage. Det skulle kunna bli en minnenas bok om mitt besök och mina minnen men jag tror inte att ni känner för det så jag fortsätter med dagens händelser.
Efter museet var vi trötta och brydde oss inte om reashopping som vi tänkt oss. Vi åkte hem och provsmakade alla kakor som Ulrika hade bakat. Vi spelade spel och tittade på film innan vi åt lutfisk.
 
Efter ännu en natt tog vi en långpromenad. Så konstigt det känns att gå utan hundar. Efter lunch skjutsade Johan oss till tåget för hemresa. JAg hamnade bredvid en kvinna vars mormor dött av kool. Nu hade hennes mamma kool och ville inte ligga på skjukhus och... VARFÖR måste folk sitta och skrika i sina mobiler på offentliga platser och VARFÖR var jag för finkänslig för att be henne hålla käften??Fullt som det var på tåget gick det inte att byta plats heller.
 
Så kom vi hem till Skuttunge utan tågförseningar eller andra missöden och vilket mottagande. Vi hade inte trott något annat men ändå
I natt har Blåzza nästan legat innanför skinnet på mig. Så mysigt. Så varmt och gott.Alla tjejerna har hållit sig nära oss hela dagen idag. Det är så sant
BORTA BRA
MEN HEMMA BÄST
 
 
 



RSS 2.0