Nisse tänker sjöman bli...

Minns ni den sången i Nu skall vi sjunga?
Var kommer minnena ifrån utan att något hänt som har triggat igång dom.
Precis när jag skulle somna i går kväll så dök Nisse upp i mitt huvud. Jag minns hur vi spelade teater kring den låten i Åkerlänna skola för lääääänge sedan. Båten var en kartong, precis som på bilden i sångboken. Resten av rekvisitan minns jag inte, men en elev satt i båten och så sjöng vi och så kom han till olika ställen
När han kom till Jamaica togs han emot av mörkhyade urinnevånare..osv osv.
Vi hade jätteroligt förskoläraren och jag när vi lärde barnen och dom tyckte det var så roligt att uppträda. Så kom det en lärare till skolan som kunde sjunga efter noter och hon påstod ofint nog att Maggi och jag hade lärt eleverna fel melodi. HUR kan det ha gått till?? Vi hade båda som barn lärt oss en melodi. Vi hade vuxit upp på olika ställen och hade ingen gemensam nämnare före Åkerlännatiden, och ändå sjöng vi båda fel melodi, men samma melodi. Då måste man fråga sig Kan man lita på noter??
 
Nessie vill ta vara på dagen så hon väcker mig tidigt Klockan fem tycker hon att vi skall gå upp och äta frukost och så ut och kissa (ja hon, inte jag) Ibland får jag henne att vara tyst en stund till men klockan sex håller hon på att svälta ihjäl.
I dag passade det bra för då kunde jag gå upp och ta itu med brödbaket. Stoppa i en liten bit jäst, lite sirap och vetemjöl i det skållade rågmjölet som stått över natten.
Sedan blev det en sats limpor till, dessa med rågsikt. Kanske lite mer barnvänliga än råglimporna. Rabarberpaj och två sorters småkakor har jag också fått till idag. Stänkt dukar och servietter som måste strykas tills på fredag och som nu ligger till sig väl inpackade i plast.
Allan har lämnat in mangeln på lagning så nästa gång skall jag inte mangla en massa dukar och servietter. Den här gången får det bli så.
 
I kväll åkte jag till Björklinge och tittade på när Wilma spelade fotboll. Jag blir så kluven när jag tittar på när barnbarnen spelar matcher Visst vill jag att deras lag skall vinna, men samtidigt tycker jag så himla synd om motståndarna om de är i stort underläge. I dag blev det 6-1 till Björklingelaget. Det tycker jag är helt ok. Motståndarna fick i alla fall lite för allt slit på planen
Några andra som slet var knotten. Fy vad dom bet. Nästa gång skall jag ta med djungelolja och smörja in mig med.
 
Eftersom jag inte vet hur många sköna sommarkvällar det blir i år så skall jag ta med min bok och gå ut och läsa en stund. Det gäller att passa på. Jag skall medföra en flaska bubbelvatten eftersom jag har fått tips om att bubbelvatten kan vara botemedlet mot benkramp
Jag har provat att ha en rostfri kniv under madrassen och jag har ätit magnesium men inget har hjälpt. Nu provar jag bubbelvatten. Jag pimplar massor av vatten ur kranen och teorin är då att saltbalansen blir lite knäpp och att salterna i bubbelvatten kan hjälpa. Värt ett försök tycker jag att det är,

ÄNTLIGEN

kan jag sticka. Så härligt! Så roligt! Sedan jag släpptes lös från gipset har jag stickat, men bara lite, lite för det har gjort så ont i handen, men idag!! Först var jag i Uppsala och träffade mina goa kompisar som träffas varje måndag för att , från början sy kviltar. Numera är det flera sorters handarbete på agendan. Jag har bara varit inne och fikat en gång under min tid med gips.  I dag tog jag med stickning och stickade flera varv. tv. Många härliga samtal hade vi också. Så underbart att vara på banan igen Som jag har saknat dessa möten.
Vid tv har jag fortsatt att sticka. Koftan kommer att bli så snygg och så go och varm när höstvindarna börjar vina runt knutarna. Tänk att få åka till Knapplådan och välja knappar. Så mycket människor som inte syr och stickar går miste om. Bara en sådan enkel sak som att åka till en knappaffär. Att njuta knappar av olika storlekar och färger och former och material. Är inte det vardagslycka??
 
För första gången i mitt liv har jag beställt buffè. Undrar om det är åldern som spökar. För egentligen, HUR svårt kan det vara att köpa kallskuret och lägga upp och garnera.. Jag tog beslutet i morse, ringde och beställde. Nu 14 timmar senare nästan skäms jag över min lathet. Observara, bara NÄSTAN skäms.
 
Jag har minglat på Gränby Centrum också. Varför flyttar affärerna runt så man inte hittar dom? Jaja det finns ju av de flesta affärerna flera med liknande sortiment så jag fick uträttat vad jag skulle. Kundvagnen var full när jag körde till bilen för att lasta in.
Sedan tog jag en tur i nya ÖB. En liten kasse fick jag ihop där också. Där är det verkligen blandat sortiment. Nu vet jag hur den affären ser ut: Billiga läderhalsband som var riktigt snygga men bara i storlekar för stora, respektive för små. Mina tjejer är inte helt utan koppel, selar, halsband och linor. men därmed inte sagt att jag är färdighandlad på sådana varor.
 
Väl hemma igen så har jag ätit matrester från igår. (Varför smakar maten nästan alltid godast dagen efter?)
Jag har skållat rågmjöl som står och gottar sig till i morgon när jag skall stoppa fler ingredienser i bunken. Sedan skall den jäsa och knådas. En sån känsla det är att knåda en rågdeg. Det är verkligen fysiskt. Bulldeg skall inte knådas, bara arbetas lite lätt, men rågbröd. Måtte natten gå fort. Det är snart fyra!! månader sedan sist.
En liten deg med barnvänliga kakor skall jag också fixa i morgon. Det är också länge sedan sist.
 
För en liten stund sedan var jag ute och hämtade in en Liten Blå en. Hon försökte tala om för grannens katt att den skulle gå hem och inte sitta utanför vårat staket och retas. Måste erkänna att jag oroar mig för den dagen när Blåzza studsar över staketet. Men det var inte det som jag skulle berätta. Det börjar väl nästan bli lite tjatigt att läsa om hur jag går ut och hämtar fröken Blå?? Nej vad jag skulle berätta var att det är en gång i gräsmattan från dörren till Blåzzas utsiktsplats. Gräset är utslitet och det ser ut som en viltstig.
  Här sover en tjej
Här sover en
 
och här sover en
 
En vacker solros pryder köksbordet
Med den bilden slutar jag dagens blogg

Historien upprepar sig

Våran Nessie är snart tio år. När hon var ung tjej gick jag viltspårskurs med henne. Det var långt innan det var modernt och vi höll till i skogarna bakom Sävja skola. Vi satte små tussar av toapapper längs spåret för att vi skulle vara säkra på att hunden gick rätt. Snitsla med färgade remsor fick man inte göra Då kunde hundarna lära sig att gå på snitsel och inte på blod..
Spåret var lagt, Toapapperet på plats. Kaffet urdrucket. Spårsele på och så iväg. Det gick riktigt bra till att börja med. Jag såg toapapperet och Nessie gick rätt MEN så såg jag inte något papper längre och jag var helt övertygad om att spåret gick till vänster. Man hittar väl i skogen??
Nessie ville gå åt rakt motsatt håll, men jag var säker!! Jag minns än hur irriterad och besviken jag var på min hund som gick åt fel håll. Inget att göra så jag bröt.. Klöven måste ju räddas. De är hårdvaluta så en annan hund som var längre kommen i sitt spårande sattes på spåret och hen drog iväg åt det håll som Nessie ville gå åt..
Hen hittade så klart klöven. Snacka om pinsamt!! Man måste lita på sin hund sa fröken Kicki.
Nu för tiden heter viltspårsfröken Monica och idag var Ronja och jag där. Sara och Donna var också där. Vi skulle lägga spår åt varandras hundar och också gå spåren med varandras hundar.  Jag har ju fått tips om att om jag är osäker så följer kanske min osäkerhet "snöret" ner till Ronja.
Vi la spår Jag snitslade. Dessvärre lyckades jag komma rakt på en viltstig och det fanns ingen möjlighet att komma vidare utan att passera den (ansåg jag). Med gott mod snitslade (jo,dagens hundar följer blod och inte snitsel. Det slår mig just att det måste vara så att dom är dummare idag än för 8 år sedan, eller??)
drog klöv och droppade blod. Vinklar och bloduppehåll.
Kaffe och trevlig pratstund.. Kelande med Monicas "vita terrier". Myggen surrade. Fåglarna kvittrade. Spåret låg till sig.
Så var det dags.. Jag selade på Ronja och Sara tog linan och tryggt och säkert spårade Ronja reda på klöven. Så roligt att hon så säkert spårade. Tack Sara!!
 
Så fick Donna på sig sele och tog upp spåret jättefint. DÅ upptäckte hon att det inte var matte som höll i linan och då tänkte då inte hon gå något spår. Jag försökte få henne på banan igen, men inte.
När Sara tog över började Donna spåra igen. Bloduppehåll och vinkel var inget problem. Men det var nu som historien upprepade sig för nu tyckte jag att Donna gick åt fel håll och snitslarna var puts väck, precis som toapapperter en gång i tiden.. Som tur var hade jag sagt att spåret slutade bakom min bil och den stod åt det hållet som Donna spårade. Jag hade ingen aning om var jag var. Så pinsamt. Så duktig Donna var och Sara som inte oroade sig av att jag var ute och cyklade utan litade på sin hund.Klöven låg en bit bakom min bil och Donna hittade den så klart.
 
Nu byter jag ämne helt. Precis som jag bytt ämne för mina aktiviteter i dag.
När min pappa dött så satt mamma och jag vid köksbordet i Säffle.med tända ljus och bläddrade i psalmboken medan tårarna rann nerför våra kinder. Mamma kunde spela och sjunga och hon kunde läsa noter, så när vi hittade en psalm med fin text så kunde mamma sjunga den melodin efter noterna i psalmboken. Jag minns inte alls vilka psalmer vi valde. Jag önskar att jag visste, för då hade vi sjungit samma psalmer på mammas begravning som vi sjöng då.
Nu sitter jag med en psalmbok och letar vackra psalmer. Jag sitter inte vid köksbordet och jag har inga levande ljus. Jag kan inte spela och inte sjunga och inte läsa noter, Tårarna rinner och jag googlar och på så sätt kan jag söka på datorn och lyssna hur psalmerna låter.
Jag är inte så haj på teknik så texten jag skriver när jag bloggar är nästan osynlig. Jag hittar inte knappen där man får texten mer synlig men jag är till räckligt teknisk (om det nu är det man behöver vara för att kunna googla) för att ha läst mig till att man får hålla griftetalet själv. Eftersom prästen som skall ha begravningen ligger på sjukhuset så känns det ganske bra att själva kunna fixa det mesta..I skrivade stund vet jag inte vilken präst som kommer.
Wilma har skrivit så fint om mormor Hjördis. Jag tror att det får bli griftetalet.   Kanske behöver vi kompletera lite, men vadå. Om jag skall berätta för prästen om mamma och så skall hen sedan återberätta det med sina ord. En präst som aldrig träffat mamma.
Är det inte bättre att Wilma som kände mamma får komma till tals??
 
Med datorns hjälp vet jag precis hur programmet skall se ut.  Tre psalmer. Två har barnbarnen redan bestämt så det är den tredje jag letar efter.
Ingångs och utgångsmusik fixar kantorn,
Griftetalet har vi på G
Barnbarnen sjunger
Prästen skall inleda,lägga jorden på kistan  be två böner och läsa välsingnelsen. Kanske också läsa ett biblestycke om vi inte gör det själva
Det känns inte längre så jobbigt med en okänd präst.
 
Nu önskar jag er en God Natt.
Själv skall jag lyssna vidare på lite ur vår rika psalmskatt.
 



RSS 2.0