Vilken dag

Vilken härlig dag jag haft.  Fika och härligt hund och valpprat med Monica och CG samt Benkes tre generationer mattar. Valparna är fotograferade och nu vet vi var dom skall bo.  Roligt men plötsligt inser jag att min tid med dem är på upphällningen. Knappt en vecka kvar😢. På fredag skall den första pojken flytta till Norge. Han har inte velat gå ut själv utan jag har lyft honom medan hans syskon forsat fram och tillbaka genom dörren. Ut och in. In och ut. I dag har han kommit på att han också kan själv. Jag är stolt mormor.
När Ronja på airedaleterriervis bjuder in till lek med framkroppen mot backen slående med frambenen har valparna förut varit väldigt försiktiga. I dag skällde hon för att få igång leken. Hon har riktig basröst när hon skäller. Döm om min förvåning när "farbror Blå" ställer sig mitt emot henne och skäller. Varför var jag inte beredd med kameran😢?
En annan upptäckt som valparna har gjort i dag är märgben. Den lilla gula bar stolt iväg med ett ben som hon hittade. (Det finns väl avgnagda märgben lite varstans i trädgården)
Det tog inte lång stund innan gänget låg runt benet och försökte bli ägare till det. Snart lockade dock nya äventyr och benet glömdes bort. 
Nu när dom har fått färgade halsband så vet jag att det är olika valpar som ligger för sig själva. Ett tecken på att dom är trygga allihop antar jag.
När jag sitter här och funderar på hur det kommer att kännas utan valpar så tänker jag att långgardinen i köket som nu sitter uppfäst på gardinstången kommer jag att kunna släppa ner. Sladdarna som nu är uppfästa för att inte nås av vassa valptänder kan jag börja använda igen och då kommer flera lampor att lysa. Strykjärnet kan komma till sin plats på golvet bakom långgardinen (konstigt ställe kanske ni tycker men praktiskt tycker jag. Alltid nära till hands😉) och strykbrädan behöver inte längre stå bakom kökssoffan för att inte ramla över valparna när dom drar i snöret som håller fast överdraget.
Jag kommer åt att använda min stora symaskin igen och jag kommer att kunna få tag i det som gömmer sig i skåp och lådor som hindrad av valphagen Så konstigt mitt liv kommer att bli. Tänk så tomt det blir på köksgolvet.
Nåväl jag skall njuta av varje ögonblick veckan som kommer.
I morgon skall vi titta på hönsen och tuppen. Dock från utsidan av hönsgården. Mamma Blåzza avlivar höns när hon kommer in till dom och man kan inte veta om det sitter i generna eller?
Nu önskar jag er en fortsatt fin helg


Mitt liv med valpar

Vad jag gör om dagarna? Ja jag städar inte mer i valphagen och på köksgolvet

Mina blommor får sällan vatten. Symaskinen och stickorna har semester.
Allan behöver inte svälta men jag kör med snabba recept
Det går åt massor med sopsäckar och jag ser fram emot att köra dom till sopstationen. Jag hoppas att dom som vanligt frågar vad som finns i säckarna så att jag kan svara tidningar. Sedan kan ni ju gissa själva vad jag hoppas ska utspelas vidare. Jag är så trött på att dom inte tror att jag kan sopsortera.

Vad jag har gjort mera i dag? Jo tränat små valpar att åka bil. Det var läskigt att åka i buren men när dom fick sitta i en varm famn var det inga problem. Dom har tur att det finns barnbarn i familjen. Utan flickorna skulle det bli svårare att miljöträna dom
Ni skulle sett när dom upptäckte skogen i dag. Benen gick som trumpinnar över stubbar och stenar. Lycka för valparna och lycka för oss som var med och fick uppleva deras framfart i skogen.
Nu har valparna färgade halsband så veckan som kommer kan jag försöka se olika personliga egenskaper. Det skall bli så spännande.

Hur ska jag hinna

blogga? De sex små trollen blir roligare för varje dag. Jag hinner nästan bara gosa och njuta. I dag har de varit på stora gräsmattan framför huset. Trappan var så rolig att testa. Klättra upp och ner. Krypa under. Springa fort fort fort. Så fort de små benen bär. Lite brottningsmatcher och kurragömma. Fram och tillbaka. Testa Wilmas innebandyväska. Testa lövhögarna. Testa buskarna. Springa fort. Skälla. Morra. Skälla igen. Livet är så spännande☺Slå kullerbyttor i gräset som känns så annorlunda på denna gräsmattan. Mjukare men kallare.
Om man bara inte blev så trött av alla upplevelser. Plötsligt ligger man bara i en hög och sover.
Kennelhusse har varit och avmaskat. Thea och Emma har gosat och burit och suttit på golvet och pussat och blivit pussade och slickade.Lite vila i valphagen men när de hör våra röster står dom vid gallret och studsar och skäller och viftar på svansarna. Alla lika ivriga att få komma upp i en famn.
När man läser tidningar och ser på nyheterna så är det mest elände. Mord och mordbränder. Mobbning och rån. Jag kan inte låta bli att undra om världen skulle se annorlunda ut, vara mer kärleksfull om alla människor fick uppleva att ha en flock valpar på köksgolvet. Så mycket tillit och kärlek dom ger varje vaket ögonblick. Så mycke lycka dom ger oss som delar kök med dem ( ja inte Nessie och Smilla. Dom tycker bara att dom är besvärliga. Ronja börjar dock tycka att dom är rätt ok inte så läskiga längre)



RSS 2.0