DNA
Jag skulle kunna skriva massor om min resa till och från Björboholm. Om kalasen och hur Johan firade sin 50-årsdag
Här lägger Johan upp köttet till ena kalaset. Fortfarande så får vi inte ha stora kalas
Nu ser jag hur lik jag är min mamma. Jag har hört det många gånger, men inte riktigt fattat. När jag såg det här kortet hajade jag till, för först såg mamma, innan jag insåg att det var jag
Här har Johan gått i mål på Vasloppet på klippt gräsmatta med skidor vallade för ändamålet. Björnboholms manskör var det som uppvaktade.
För ett tag sedan skickade Anneli och jag in salivprov för att göra ett DNA-test. Efter det har det varit en spännande tid medan vi väntade. Nu har svaren kommit och jag härstammar från Sverige och Norge. 56% svensk och resten Norsk
I Sverige har jag mina rötter i Bohuslän, Värmland och västra Götaland.
Det är inte konstigt att det är där jag är hemma trots att jag bott största delen av mitt liv i Uppsala.
Jag har MASSOR av släkt i USA. Jag har redan fått vänförfrågningar på facebook av släktingar där som gjort DNA-test och genom det hittat mig.
Jag har inte hunnit kolla mera än en bråkdel av dem som gjort test och vet att vi är släkt. Hittills är det mest från morfars sida.
Det kanske blir anledning längre fram att försöka ta reda på mera om historian kring utvandringen från Bohuslän.
Att pappa var stolt över att han hade många kusiner i USA och Norge hörde jag ofta som barn.
Jag vet att ett kusinbarn till mig har hittat släkt i USA. Det är på pappas sida och nu kanske jag måste leta reda på dem i trädet .
Det är så spännande och så mycket att lära sig så oj.
Dagar som i dag då det blåser och inte lockar att sitta ute och sola så är jag inte sysslolös.
Vi tränar lite nosework också. Vi har en bräda med en massa burkar på, men var??
I stället så fylls köksgolvet att din trattar och plastbyttor. Av skor och snusdosor. Rufus har haft så bråttom så bråttom, men i dag arbatade han mycket bättre till mates stora glädje
