Nu är våren här
Det känns lite småkyligt och jag eldar gärna i kaminen, men i dag åkte jag till hundfrisören med småtrollen och vet ni vad?? Jag såg tranor ute på ett fält. 5-6 stycken gick där och betade eller vad dom gjorde. Dom dansade inte, men inte behöver de väl göra det för att det skall vara ett vårtecken??
Det var läääänge sedan jag skrev detta och våren har hunnit ta paus. Nu varnar dom för snöoväder de närmaste dagarna.
Nu är det snart dags för vårens utställning i kyrkan. Lite nya former i år, så det blir spännande att se var det landar när vi utvärderar-
Jag gör slut på en del garn och tyg, men det är inte så mycket att berätta om innan verken är på plats om 3 veckor.
Innan dess skall Rufus fira sin födelsedag med ett tävling, Thea skall också fylla år och jag skall till Enköpings lasarett för att få reda på om kirurgen där tycker att mitt knä skall bytas.
I lördags var alla flickorna Simonsson från Uppsala i Stockholm. Eftersom pendeltågen just nu inte är några säkra kort, så åkte vi bil. Jag måste erkänna att det är väldigt bekvämt och med chaufförer som hittar i Stockholm gick det lätt som en plätt att hitta rätt.
Vi shoppade, åt mat och så såg vi HAIR på Göta Lejon.
På söndagen krävde jag inte så mycket arbete. Njöt pensionärsliv och Vasalopp.
Johan åkte men hur jag tittade kunde jag inte få syn på honom. Konstigt va??
Vad det gällde maten så beställde jag mat utan vitlök och chili, men fick in en tallrik med pasta som brann i munnen. Annica klagade, men de förnekade att det var chili i och en del krig är ingen ide att ta. Thea räddade mig genom att byta tallrik med mig.
Det är lyx att göra saker med ungdomarna. Jag bara glider med. Dom hejar på när jag hittar kläder som jag kanske behöver.
Att fixa mat och kaffe behöver jag inte tänka på. Jag bara glider med och blir ompysslad och har det jättetrevligt.
Hemma såg Otto till att Allan hade det bra och fick mat i magen och sällskap, och gav mig trygghet
Att komma hem och mötas av småtrollen som nästan slog knut på sig själva av lycka att matte äntligen var hemma igen. Att sedan krypa ner i sängen med två små varma kroppan nära, nära. Lyssna på smågnällandet och snarkandet, det är bra mysigt.
Jag känner hur rörigt det här blev, men jag inte riktigt för att skriva om det. Jag hoppas komma igång med bloggandet igen och förhopningsvis så blir det mer struktur framöver.
I dag är det 30 år sedan pappa hastigt somnade in.
Här är han med pojkarna i väntan på skolbussen Johan och Henrik skall åka till skolan men Otto och Magnus är fortfarande för små
