Nästan färdig!!

Nu närmar det sig.
Lite handsöm kvar och lite justering. Några knappar sedan är det klart för invigning. Jag hoppas att hon skall känna sig trygg i sitt lilla bo. Väldigt mycket kärlek ligger det i ? Ja vad heter det? Buröverdrag kanske. Två av sidorna kan man lyfta upp så att det blir luftigt och om man tycker att hon skall se vad som händer runt omkring
Den vita nallen vann hon på Öppet hus hos Kicki på Hundens hus i höstas. Den har hon som huvudkudde i sin koja.
 
I dag har Henrik, Helena, Otto och jag plockat i mammas lägenhet. Pojkarna har kört de sista möblerna som mamma skall ha i Bälinge till henne så nu är det bara lite mysgrejer till innan det är klart, Det är så skönt så.... Tre stora flyttomgångar på fem år är för mycket. Från Säffle till Uppsala med mamma riktigt sjuk. Hon flyttade med flyg från Värmland till Akademiska och hur länge hon låg där och yrade innan hon fick komma hem minns jag inte.
Så vår egen flytt om än bara över gårdsplanen. Det var många beslut och många resor till kupan innan det blev klart (nästan i alla fall. Än finns lite kvar i källaren i stora huset)
  Nu mammas flytt från Uppsala till Bälinge. Än en gång alldeles för mycket prylar som inte får plats på nya stället och åter beslut som jag skall ta om vad som skall med och inte.
 
Lite frisering av Ronja har jag också hunnit med idag. Hon avskyr verkligen när jag trimmar huvudet så vi har tagit det i omgångar. Nu ser det någorlunda skapligt ut. Tror inte att jag behöver skämmas allt för mycket när vi skall ut och promenera med våra airedalekompisar i morgon.
 
Nu skall jag utrusta mig med nål och tråd och fingerborg. En l kopp kaffe får också följa med . Om det är något på tv att titta på mera än nyheterna vet jag inte men det går ju att sy utan tvunderhållning också.
Trevlig fortsatt helg önskar vi er alla

Nu närmar det sig!!

Haha!! Husse har inte fattat att pennor och sudd skall ligga i burken under lock!! Dagen är räddad!!
Grannens grund är klar. Nästa vecka kommer huset. Matte är SÅ nyfiken.
Vad vi längtar efter att få gå till Storhagen. Snart är det nog så fritt från snö så att vi kan gå dit. Blåzza såg/kände doften av något spännande och visade bästisen att det var viktigt att vara observant. Strax stod båda två som statyer och glodde mot Storhagen. Vi andra varken såg eller kände doften av något.
Nu följer vi hasselbuskarna. Snart blommar dom!
För många år sedan skördade vi hö på den här tegen. Höet var halt som jag vet inte vad. Vi hade lagt ett lass på en vanlig vagn, alltså ingen vagn med höhäck, Allan körde försiktigt. Jag satt högst upp på lasset med pojkarna framför mig när hela lasset började glida av vagnen. Det gick bra,  men att lägga lasset en gång till var inte roligt alls. Aldrig finns det så mycket mygg och blinningar som när man håller på med höet. Aldrig är det så varmt som då, och ändå saknar jag det ibland. Precis som jag så här års saknar lammen. Lamningen, ljudet. doften spänningen. Faktiskt också att gå upp mitt i natten för att titta till djuren och ibland stanna kvar för att det var lamning på gång.
Här är husse med sina tjejer. Det är med Blåzza som det var med pojkarna när de var små. På dagen var dom pappas men på natten var de mammas. Historien upprepar sig.
Ett fantastiskt väder har vi haft. Mamma fick besök och jag hade med äppelkvistar, men också några syrengrenar som han kan hänga sina pärlägg i.
 
Sedan har jag sytt och strukit och sytt på maskin och för hand. Nu är det bara det sista kvar innan ni får se. Buröverdraget är snart färdigt. Snart skall ni få se resultatet
 
Nu är min säng uppvärmd, så Natti natti!!
 

Ett gott skratt förlänger livet

så påstå inte att vi inte gör allt för att ni som läser danvikstjejernas blogg skall bli gamla!!
 
Vår bil är sjuk så jag fick låna Annicas när jag var tvungen att åka till Uppsala i dag. Eftersom jag var nära en mack så skulle jag tanka. Glatt steg jag ur bilen, MEN hur 17-on skulle jag öppna luckan som sitter över tanklocket? Jag pillade och jag tryckte, men locket var stängt. Det stod en man en bit bort och jag tyckte att han log så jag sa: Jag måste se väldigt rolig ut som inte kan tanka. Jag har min svärdotters bil och jag vet inte hur jag gör.
Så löste det sig, för han kunde! Det sitter en spak som man skall använda och den sitter bredvid framsätet.
Det var skratt nummer ett men det kommer ett gapflabb om en stund.
 
På Gränby köpte jag en burk
Den skall vi förvara pennor och sudd i Jag tror inte att någon liten penntuggare kommer in i burken.
Färdig på Gränby gick jag ut och hittade inte bilen (plats för ett litet skratt). Det är väldigt bra med de här nycklarna som öppnar när man blippar med dom.
 
Jag kunde ta mig därifrån och till Årsta centrum. Jag behövde mera tyg till Blåzzas buröverdrag och kviltaffären finns där. Bilen hade jag parkerat längst till höger mot gräsmattan bredvid handikapparkeringen. Nu visste jag var jag hade bilen!!
Efter att ha handlat klart i kviltaffären  tog jag en tur in på Årstahallen för att köpa lite mat
. Sedan gick jag till bilen, blippade med nyckeln, lyfte på bagageluckan på bilen längst till höger och tänker: "Varför har Annica en batteriladdare i bagaget tro??" Nåja, jag sätter mig i bilen och känner att det är fel bil. Gissa om jag kom ut fort. Jag hade tack och lov sinnesnärvaro att ta kassarna ur bagaget, lasta in i nästa bil innan jag körde därifrån. Nu är det plats för gapskratt!!
 
Två likadana bilar bredvid varandra. Jag vet inte om den andra bilen var olåst eller om jag kunde blippa upp den med Annicas nyckel. Läskigt var det i alla fall!
En gång för många år sedan. Långt före blippnycklarnas tid låste jag upp min bil som stod på Österplan och  upptäckte att det var fel bil när jag satt mig och insåg att det inte var mina saker som låg i framsätet. En del händelser upprepar sig
 
Nu skall jag krympa tyget och sedan skall jag njuta handarbete. Det är fortfarande ljust ute. En riktig vårkväll i Skuttunge.
 
 



RSS 2.0