Helgen som gick

Tänk så tiden rusar. I lördags var det 14 ÅR !! sedan Wilma föddes Det känns inte alls som om vi haft henne hos oss så länge
 
 Dagen inleddes med "kaffe" på sängen, sång och paket och tårta och allt annat som visar att det inte var en vanlig dag.
Så underbart att bo så nära så att vi får dela sådana här stunder med dem. De fyra som bor längre bort får vi vara hos i tankarna.
Lite tidigt?? Nej bara lite skräp i ögonvrån
 
Mobilen, tänk vad vi som var unga förr missade. Alla de massor av Hurrarop som kommer mobilt från när och fjärran.
 
Så gick dagen. Jag har blivit riktigt flitig vid symaskinen. Nu har jag två förkläden klara till auktionen och två dukar är på G.
Min höft är inte riktigt kompis med mig än, så hundpromenaderna under helgen delegerade vi med värme till grannarna i huset intill. I skogen smäller det. Hoppas jägarna har minskat antalet grisar. Att promenera i skogen känns inte så tryggt. Det är tråkigt, för både människor och hundar mår bättre av skogsdofterna än av avgaserna av bilarna, även om vi inte bor vid så starkt trafikerad väg.
 
Så blev det eftermiddag och fest
Hur kunde jag missa att fota och facebooka min tallrik med mat?? Så länge har jag haft fb så jag borde veta att det så man gör. Nu får ni tänka själva hur tallriken såg ut. Härlig köttgryta med ris och en jättegod sallad. Hembakade kuvertbröd och fröknäcke.
Wilma, Matilda och Emma
 
Thea. Lite suddig, men man kan ändå se att det är hon.
 
Efterättsbord med allt man kunde önska sig. Tårta och glass och pannacotta och cheesecake och glass och...
Magen stog i fyra hörn och åtta kanter när vi var färdiga.
En supertrevlig eftermiddag och kväll. Mycket prat och många skratt och härlig gemenskap.
Tack Wilma!! Och Tack Annica och Otto som fixat en sådan härlig fest.
 
Så blev det söndag. Långmys med Blåzza som nu har sådant kli på magen. Hon ligger hos mig med rumpan upp mot mitt ansikte. Då kan jag komma åt att ha min hand på hennes mage och klia lite försiktigt mellan stygnen. Hon suckar av välbehag och vänder på huvudet och blänger på mig när jag slutar klia på hennes mage. Hon kan verkligen visa hur hon känner.
Långfrukost. Lite plockande. Lite syende. Lite näsa i boken som är så spännande. Det är serien om Hammarbymorden.
Så var det dags att byta om och åka till Sunnersta på en enkel middag.
Jag har nog berättat om att när vi före jul var på IKEA så kom en man fram till Allan och sa:" Broder Agrar!! Så roligt efter alla år."
När Allan gick på Ultuna så hade alla studenter ett kårnamn, och Allans var Agrar. Mannen som "hittat" Allan var Perienn, han kom från Iran så namnet var givet. 1964 började dom på Ultuna. "Vi måste träffas och prata..."
Ja ni vet hur man säger. Man tycker att det skulle vara roligt att träffas, men det blir inte av. Tiden räcker inte till, eller rättare, man tar sig inte tid.
Så har tiden gått och det har varit några turer men så kom inbjudan till en enkel måltid hos Perisenn i Sunnersta.
Måltiden var i går em. Den var inte enkel med svensak mått mätt (eller med mitt mått )
VARFÖR tog jag inte fram mobilen och plåtade?? Det här borde ni fått se.
Först lite dricka och stora skålar med nötter av olika slag och russin som jag aldrig har sett. Vi pratar stora skålar, inte sådana där små som jag häller upp lite jordnötter i.
Så vad det dags att sätta sig till bords
Det var två sorters ris, ljuvlig köttgryta med gula ärtor och friterad potatis som var som tändstickor i storlek. Kyckling, såser ,sallader av olika sorter,stora skålar med oliver och små gurkor och...
Det var tre gäster till och vi hade en fanststisk kväll.
Persiennes systerson med fru var där. Världen är inte så stor, för frun kände vår Henrik. Ännu en  forskare från Ultuna var också där. Samtalsämnen saknades inte. Skratten var många, samtalsämnena likaså
 
Ett stort efterättsbord med persiska godsaker. Te/kaffe med bakverk.  Frukt i massor och en värdinna som inte tyckte att vi åt tillräckligt mycket. Kulturella skillnader. Så spännande och lärorikt.
Vad jag skall bjuda på för svenskt får jag fundera på. Vi har ingen matsal så det får bli vid köksbordet, bara det är svenskt, så början är ju enkel.
 
Så är det ny dag. Dagen då Blåzzas nya liv börjar. Livet utan stygn på magen. Livet utan tratt eller body. Jag ser framför mig det lyckorus som kommer att bryta ut när vi kommer hem från veterinären och jag släpper ut henne "alldeles naturell"
Visst är det mer än ledsamt att vi inte får uppleva en kull valpar till. Både Blåzza och Ronja var så fantastiska med den kull Blåzza hade, men huvudsaken är att Blåzza mår bra. Det har varit en period med mycket oro.
Jag har ju vänner som har smått emellanåt. Jag får åka dit och pussa valpmagar
 
Innan jag stänger ner datorn måste jag kommentera en artikel i dagens UNT
Det står att det bara är en Pizzeria i Uppsala som serverar veganpizzor. Så långt hänger jag med men ...... populäraste veganpizzan är kebabpizza!!
Vegankebab, veganost
VARFÖR skall veganmat ha namn som inte är vegana??
Låt veganskinka kallas griljerad kålrot för det är ju det det är. Inte smakar den annorlunda för att den heter veganskinka??
Det finns hur många exempel som helst och jag slutar med att berätta om en arbetskamrat för många år sedan. Hon hade en urtjusig läderväska och dito skor. Hon var vegetarian. Det är synd om djuren om man slaktar dom bara för att äta upp.
Jag undrade lite försynt om det var mindre synd om djuren när man slaktar dom för att göra väskor och skor av skinnet. Behöver jag berätta att jag aldrig mera såg henne med skinnskor och skinnväska
 
Ha en riktigt bra dag och dito vecka
 
 

Hundvänner

Tänk så många vänner man får genom hundarna hör man ibland. Jag håller med, och idag när jag slängde ut julgranen och därför behövde städa lite extra så hittade jag  den här
När vi hämtade Ronja så fick Ragge, hennes ena bror, åka med oss till Arlanda. Där mötte hans nya matte upp   Dom flyga hem till Kiruna. Som tack för att vi tagit med Ragge fick jag en fin present. Den står i mitt fönster och varje gång jag dammtorkar eller vattnar blommor så tänker jag på Ingalill och Ragge. Vi har inte träffast sedan dess, men vi har kontakt via facebook. Tack vare facebook så följer jag Ragges liv uppe i norr och tycker att jag känner dom så väl.
 
Deras syster Hjördis har vi mera kontakt med. Hon bor i Värnamo och vi har träffats på Kråkhult och  på utställningen på Ultuna. Den gången har ni hört om. Då  vann Ronja  över Hjördis.
Hjördis samlar på rosetter och Ronja brukar retas lite kärleksfullt med sin syster att det går så bra för henne , beror på att inte Ronja är med i ringen.
Vi är så glada över att Ronja har en sån fin syster och unnar henne varenda rosett. Puss Hjördis hälsar Ronja
Moster Ida och Mynta bor hos Hjördis. Mynta samlar också på rosetter men moster Ida  trivs inte i ringen och slipper visa upp sig.
Tråkigt att bo så långt ifrån dom.
 
Så är det då Blåzza som inte bara har gett mig vänner på Bombax, kenneln som hon kommer ifrån.  När hon fick valpar och dom flyttade hemifrån fick jag nya vänner. Lexie i Sundsvall följer vi nästan dagligen och Harvey som bor i Stockholm har tät kontakt med sin mamma på facebook. Blåzza hinner nästan inte skriva något förrän Harvey svarar.
NEJ!! Vi är inte fåniga alls. Har man hund som man älskar så kan det i bästa fall bli så här.
 
Jag har andra vänner också som jag fått tack vare hundarna, mina eller deras. Jag tänker inte nämna några namn. Vänner som vi träffat på kurser när vi försökt lära oss vem som bestämmer. Ni vet ju att mina tjejer och jag inte är helt överens om det, och inte har kurserna hjälpt oss. Men trevliga människor och dito hundar har vi lärt känna
Viltspårskurser. Noseworkskurser och träningar.
Läger med andra airedaleterrier och deras människor. Läger i Grövelsjön med olika raser.
Promenader med rasfränder både stora och små. Så många kontaktytor att vara tacksam för
 
Tacksam är jag också över att det nu äntligen verkar som om Blåzza är på väg tillbaka. Det har varit mycket oro, men nu med antibiotikan tycks det ha vänt. Hon har tillbringat mycket tid vid sin benvedsbuske, spanande efter grannens katt i dag. Solen sken och jag riktigt såg hur hon njöt. Hungrig är hon också. Nu gäller det att hon inte blir för tung, men det halvkilo som hon minskat i vikt efter operationen kan hon väl få ta tillbaka
 
Dock har JAG! inte tänkt att hon skall äta från bordet i fortsättningen. I dag var det dock svårt att inte njuta av hennes smygande efter osten, eftersom hon inte haft matlust på så länge.
 
Tacksam är jag också över min alltid lika glada Kråkhund. Ronja är sannerligen en glädjespridare. Så bekymrad hon varit när Blåzza inte har mått bra. Nosat på henne. Slickat nosen och det är svårt att tro annat än att Ronja förstått att Blåzza har mått dåligt.
 
I dag är jag också glad över att solen sken och att "våra" hjortar är tillbaka. Alla åtta. Det var ett tag sedan jag såg dem och eftersom det varit en viltolycka på vägen utanför var jag rädd att det var en av "de mina" som strukit med.
Det är härligt med sådan här utsikt från köksfönstret
 
Det är härligt att granen är utslängd, trots sina fina skott. Rummet blev så stort och så ljust. Vet ni vad? Det är exakt två år sedan jag slängde ut förra granen, då också med gröna skott. Tack vare facebook så vet jag det
 
I morgon fyller Wilma år och skall firas med paket och tårta på sängen (men inte före klockan nio!!)
Jag har bakat en botten till den tårtan.
 
Eftersom vi inte kan ha en tårta med hål i så bakar jag en ny botten. Jag skvallrar inte och berättar vem som smakat. Ni skall dock få en ledtråd. Det är inte Allan.
Ni får en till Det är inte jag heller.
 
Jag älskar alla tre tjejerna och dera hyss kryddar mitt liv, bara så att ni vet.
Nu bak, sedan Nyheterna, på Spåret och Skavland
Trevlig kväll

Hos veterinären

Alltså, nu tycker jag att vi varit så mycket och så ofta hos veterinären så jag föreslog att klippkort, det vore bra.
Gå tio gånger och betala för nio. Bara som ett litet förslag. Det var inget som han nappade på
Jag skulle vilja ha rabatt på läkemedel till hundarna också. Ronjas öron är dyra vid det här laget. Trodde de sista dropparna hjälpte, men nu när jag börjat droppa bara på morgonen så börjar hon skaka på huvudet igen.
 
I natt har Blåzza legat i min famn och skakat. Jag startade dagen med att ringa till veterinärpraktiken och fick tid en och en halv timma senare. Vi fick lite bråttom. När natten är orolig och ingen klocka ringer, och ingen Smilla står utanför och skäller så kan vi sova lite länge.. Jag vaknade strax före åtta och klockan åtta börjar telefontiden.
I dag blev det inte grötfrukost utan filmjölk. Det går lite fortare. Vi hann skumma UNT också, och en kopp kaffe hann vi också. Ingen hundpromenad utan "självkissning". Tänk så praktiskt att kunna ta till det ibland.
 
Hos veterinären fick vi vänta. Det kom en St Bernadshund som tagit sig genom en grind för att komma till en löptik. I grind nr två hade något hänt. Vad vet jag inte, men blodig var han. Våra problem krympte till ingenting. Ja nästan ingenting i alla fall.
 
Väl inne hos veterinären så konstaterade vi att det runnit väldigt ur såret sedan vi åkt hemifrån. Det droppade om trosskyddet som låg i bodyn. Lite feber och mycket geggit.  Prov på gegget togs och skickades till SVA för analys.
En spruta med antibiotika i nacken. Recept i handen på tabletter för 10 dagar. Vikt 7,7 kg Nu kan jag nästan inte säga till Allan att han inte får ge henne gobitar. 0,5 kg viktminskning på en vecka. Det skulle jag ha behövt, men knappast Blåzza.
 
Efter tips om att i Österbybruk finns ett apotek och ett hembageri som gått i tre generationer, så åkte vi dit.
 
Vilket hantverk, men så finns det mästersmeder i bruksorten.
Wienwesemla tipsade Elna oss om, så det inhandlade jag. Jättegott, men kommer jag tillbaka dit så skall jag trots allt satsa på vanlig semla. Det blev lite mycket på något vis med wiener.
Limpor köpte jag också. Skönt, då slapp jag baka i dag. Vi har bara smakat den ena limpan men den var supergod.
Värt att åka dit för bara den. Solrosfrö och pumpakärnor.   Tips till er som skall till Österbybruk på utställning i maj. Besök hembageriet i centrum!! ( jag får inte betalt för att göra reklam. Bara så att ni vet. Jag tänker med anledning av allt som berättas på tv om oegentligheter. Nu sist om statens fastighetsverk. Den som har mycket vill ha mer. Finns ett ordspråk om det tror jag. Något för vår utställning kanske)
 
Hemma igen sover Blåzza gott. Jag har sytt ett förkläde till auktionen i april och skurit tyger till en duk till ett trädgårdsbord kanske. Nu börjar det bli hög tid att tillverka saker till auktionen som syföreningen har före påsk.
Kanske skall åka till Ci´s keramik i Knivsta och köpa något till lottlistan. Där finns så mycket fint. Förra året köpte jag ett härligt fat. I år kanske det kan bli en blomma
 
 
 
 
Dom är lika fina nu på vintern och värmeljusen lyser upp vintermörkret om jag bara tar mig för att gå ut med sådana och att tända dem
 
Till Theas lycka hade jag en skokartong att göra lägenhet av i skolan. Visst är det fantastiskt att barn i generation efter generation håller på med det?
Fast generation efter generation tränar sig ju på att läsa, skriva och räkna också. Allt var inte bättre förr. En del är lika bra fortfarande
 
Kram på er!
 
.
 



RSS 2.0