Jag tar paus

En dag med lunch tillsammans med de närmaste. En biltur på mossen för att titta på svanar, tranor och hjortar. Soligt och blåsigt. Teknikstul. Nu ger jag upp. Eller rättare tar en paus tills jag får ordning på problemen. Ny mobil, ja det är nog ett måste, men vad för någon?? Mina ungdomar har olika syn på vad jag kan klara av. Kanske är dags att skaffa en riktig pensionärstelefon, en Doro. Den kan man inte blogga och surfa på. Man kan inte mycket mera än att prata i den, men jag kanske skall lägga mig på den nivån. Känns så just nu.
Har läst på viltspårssidan att den finns appar däe man kan se var man lagt spåret och sedan hur hunden har följt det. Det tror jag inte är en teknik som är nödvändig för mig. Om jag lägger klövar i skogen och hundarna hittar dom är jag nöjd. Har dom struntat i vinklarna som jag lagt, så vad då??Om jag tänker ett skadat vilt som drar till skogs. Det vinglar runt innan det lägger sig ner helt utmattat. Är det inte viktigare då att hunden hittar det fort i stället för att följa djurets väg helt?
Alltså behöver jag ingen telefon som klarar den appen heller. Bekymmer blir det förstås på kursen när vi skall filma varandra när vi går spår. Jag menar om jag byter till en Doro.
 
Det f...... båtbenet värker så jag känner inte för någon problemlösning just nu. Om SEX!!! veckor skall jag träffa doktorn igen, men före dess byta gips. Det skaver som bara den.
Tänk att sätta på sig de kläder man vill utan att tänka på att gipset skall få plats....
Jag är precis så irriterad som det ser ut
 
Fortsatt skön påskhelg önskar jag er och så hoppas jag att vi hörs när våren kommit lite längre

Påskafton 2016

Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå och ibland blir det bättre än man tänkt sig. En sådan dag har det varit idag.
Matilda är hästvakt över påsk och på förmiddagen skulle hon och en kompis ut och rida. Jag skulle kamma hundarna för att sedan sätta på deras fina halsdukar med höns och kycklingar. Jag skulle ta foto och lägga ut och maila runt för att önska alla en Glad Påsk.
Uppvuxen i Bohuslän "på stenåldern" fick jag lära mig att påskkort skickar man före påsk, men det är inte förrän på påskafton som man säger Glad Påsk. Egentligen inte förrän på påskdagen när Jesus har uppstått blir påsken glad.
Att kamma motsträviga hundar med en arm fungerade inte så bra. Jag sparade det till på eftermiddagen när Matilda skulle vara hemma och kunde hjälpa mig. I stället gjorde jag som min pappa alltid gjorde när han levde. Tog en sekatör och gick runt och klippte en gren här och en kvist där. Tog krattan och krattade ett tag här och ett tag där och dessemellan vilade jag på krattan. Lyssnade på lärksång och njöt solstrålar.
Lite kaffe och ett korsord ute i solen. Så ringde telefonen och Matilda undrade var dom var. Både flickorna och hästarna var jättetrötta och vilse!
Utryckning med bilen och jag är så lycklig att jag inte har en "fin" bil utan en som är näst intill teränggående.
Långt ut i skogen på en vändplats på en skogsväg hittade vi dem. Allan lastade sadlar och kompisen i bilen och åkte till Skuttunge. Kompisen blev hämtad hem till påskmåltid. Matilda och jag började vår långa vandring hem till stallet med två godingar.
Vardagslycka kan vara en mysig hund(eller helst flera), men det kan också vara en häst, det har jag insett långt om länge.Så avstressande det var att vandra hemåt i sakta mak tillsammans med en fin kille och två fina flickor
Matilda och Trittla
Skuttunges snyggaste kille alla kaktegorier!!
Solen lyste. Fåglarna kvittrade. Dovhjortarna skuttade i skogen. Tussilagona lyste i dikena. Bilarna som vi så småningom mötte när vi kom till civiliserade platser, körde så långsamt förbi oss.
 
Så var vi hemma i stallet igen och två hungriga och trötta hästar släpptes i hagen efter lite omvårdnad. Allan hämtade upp två trötta  flickor (varav en tant) och den grillade korven som vi fixade när vi kom hem smakade bättre än någon nobelmiddag.
 
Efter dusch åkte vi till Björklinge för att kompletera  med några ägg och lite halvfabrikat till middag. Sedan åkte vi runt Närlige, Hammarby och Brunnby.
Vi hittade Sara och Catrin i ett stall tack vare att vi kände igen bilen. Det blev en trevlig pratstund och jag hoppas och tror att våra hundar kan vara hos Sara när vi åker till Johan och hans familj. Vi skall hälsa på när hon flyttat till sin gård och känna hur det känns på hennes hundpensionat.
 
Hemma igen njöt vi av grillad kyckling med potatissallad och grönsaker. Sedan tittade vi på hästhoppning Så roligt. Varför har jag inte gjort det förut. Kanske för att inte Matilda varit här när det varit hästar på tv. Nu lärde hon mig vilka ryttare som gjorde rätt och fel. Vet ni varför man skall stå upp i stigbyglarna?? Varför man inte skall luta sig bakåt??
Hon lärde mig en hel del och jag blev riktigt sugen på att åka till Göteborg nästa år och titta på tävlingarna i verkligheten. Undrar om jag är allvarligt sjuk??
 
Inte smartare än en femteklassare. Vilket roligt program. Vilka frågor. Så duktiga ungar. Efter det är det inte läge att kamma hundar och fotografera.
 
Nej nu tar vi kväll och ser fram emot morgondagen när påsken blivit glad och vi har fått sommartid
 

PÅSK

I går försökte jag trimma lite på Blåzza men det stora gipset jag har, nu gör det nästan omöjligt. Vänster hand är obrukbar. Jag kan inte böja tummen för gipset går upp till leden.
Nåväl jag har sett andra otrimmade terrier på nätet så hon är inte ensam ( vi har två till här, modell större men dom skall klippas om en månad)
 
Matilda har sovit över här för hon är hästvakt hos"Yngves" . Tänk er vilken lycka att en hel vecka få ansvara för två hästar. Få rida och fläta och mysa och kratsa och borsta och allt annat man behöver/kan/får göra med två gosiga islandshästar.
Jag var med och promenerade lite i går och jag höll Trittla när Matilda skulle släppa in Re...ihagen och vet ni vad?? Jag blev inte rädd när Trittla gjorde ett kast så jag fick hålla hårt för att inte tappa taget. Undrar om jag någonsin kommer att våga sitta på ryggen på en häst. Det skulle ju vara fantastiskt om jag vågar det.
I natt var Blåzza ute igen. Det är inte det roligaste jag vet när hon absolut skall ut på natten. Det är väl något ljud som hon hör. I natt var det säkert en massa påskkärringar som flög över huset och som hon måste skälla på. Ja sedan känner ni till vad som händer.
 
I dag har hundarna fått åka med till Björklinge. Blåzza låg så lugnt och sov när bilen rullade. Jag minns när hon var ny här och kräktes nästan genast hon kom in i bilen. Eftersom de andra älskar att åka bil kändes det extra jobbigt, men nu känns det jätteroligt att alla tre kan åka med och ha utbyte av det.
 
En skogspromenad blev det sedan.  Det är så mycket gris i skogen så fy 17on. Uppbökat överallt.
 
När det luktar gris sätter inte Blåzza nosen i backen. Nej då tar hon doften i vinden och sätter näsan i vädret. Hon ser så mallig ut. Rädd för lukten är ingen av dom. Vi gick över matplatsen och det var färskt uppbökat, men ingen av tjejerna blev rädd och det känns bra.
 
Var smakar vattnet godare än i en pöl i skogen?? T.o.m Nessie satte tassen i vattnet för att komma åt att dricka
 
Nu önskar vi er alla en riktigt skön påskhelg



RSS 2.0