Höstdagjämning

Nu är det höst. Natten blir längre än dagen och nätterna blir kallare. Allt enl SMHI. Man skall inte låta lura sig av solen. Det är inte så varmt som man tror. Utemöblerna är kalla. Jag vet!! Plötsligt så insåg jag att Blåzza såg hemsk ut. Solen sken och alltså satte jag Blåzza på bordet ute. Satte mig själv på en stol (med dyna på). Ryckte och ryckte och njöt av solen. Blåzza ogillade läget och la sig med magen ner, för den skall vara orörd. Det skall rumpan och benen också vara. Det var ett evigt snurrande. Det blev väldigt många pussar också för Blåzzas strategi är att pussa matte när hon tycker att det räcker. Det blir i alla fall en paus när man pussas.
Jag höll på ganska länge och blev väldigt frusen insåg jag. Nu flera timmar senare med raggisar på fötterna och tjocktröja är jag fortfarande frusen Jag skulle inte ha varit övermodig och hållit på så länge. Solen sken men värmde inte, även om jag inte tänkte på det då. Då när jag klädde av min lilla tjej en massa päls
 
Det kliar väldigt i ett öra och på sidan och på ena tassen Dessutom så har hon tandsten så jag tänker ringa till vår veterinär och beställa tid. Jag vill göra en hälsoundersökning på Ronja också. Just nu mår hon ganska bra. Hon orkar inte gå så långt, men vem gör det? Husses takt passar henne precis. Längden på promenaderna också.
Hon är alltid glad och busig, men lite hälsokontroll skadar inte på gamla tanter tycker jag.
 
Jag köpte halvbollar till balansövningar av Ronja när jag var i Grövelsjön. Jag har börjat klicka in henne på den första. Hon blir så upphetsad för hon fattar inte alls varför hon får klick och godis ibland och inte alltid. Märkligt tycker hon.
 
Wilmas kycklingar växer med expressfart. Lakrits är en tupp Säkert är det någon mer som är det, men än är vi bara säkra på Lakrits Han var sotsvart när vi köpte honom, därav namnet. Nu är han spräcklig och jättesnygg.
Tur att vi har en Lakrits på gården Jag hade ju ett tag planer på att skaffa en Blå liten borderkille som skulle heta lakrits, men förståndet har nog segrat.Observera att jag skrev nog.
Nu är det snart nyheter och Landet runt på tv. JAg har lagt upp så jag kan sticka raggsockor. Det är säsong för det nu och jag har fått en beställning. Gråa eller svarta skall dom vara. Inte färgglada inte. inte.
 
 
VAD skall jag göra???
 
Det räcker nu matte. Jag är ju snart naken!
 
Lite mindre skägg men jättesöt säger matte. Visst har hon rätt??
Jag har väldigt bra utsikt från köksbordet.
 
Visst är väl Lakrits stilig. Plötsligt ser jag flera tuppar. Det var ju inte så bra Vi behöver bara en, men så kan det bli när man köper osorterade daggamla kycklingar Tur att det inte är bara tuppar.
 
GLÖM INTE REFLEXERNA!!!

TACK!!

Tack för alla kramar och hejarop efter gårdagens blogg. Jag skäms inte! Det känns bra med så mycket stöd från er som läst.
I dag har Henrik, Helena och Emma varit här på förmiddagen. Henrik körde trimmer runt vårt hus så nu är det bara lite småpyssel så är vi förberedda för vintern. Men först en lång höst med vackra färger så klart. JAg är höstmänniska och älskar hösten med alla färger och klar luft
 
Emma och jag bokade en resa till något stort köpcenter dit man tar sig med pendeltåg. Om ni inte vet så smittar demens och jag minns inte vad det heter. Det gör Emma så vi kommer att komma rätt.
Jag har aldrig varit på Globen, så det här populära köpcentret skall jag inte missa. Jag tänker att jag står ut med att bara ha sett Globen på håll och på kort, men alla sevärdheter kan jag ju inte missa
Kan ju tänkas att någon mer av tjejerna hänger på. Vi får väl se. Det vore roligt i så fall
 
Jag läste på nätet att blomflugor älskar juice med en droppe diskmedel och rödvin spetsat med diskmedel. Eftersom jag har invation av de här små flugorna så har jag erbjudit dom dricka.
BRAVOjuice
 
Rödvin
 
Det blev en skvätt rödvin kvar efter Grövelsjölägret . Jag fick tips om den här sorten och den tycker jag var god och vet ni vad?? Blomflugorna fullkomligt älskar det. Efter bara ett par timmar så var det "fluggröt" i glaset. Juicen har inte dränkt en enda fluga.
 
Jag håller på att montera en liten kofta. Det blir inte bra. Jag har stickat och stickat upp och stickat om. Jag har mätt och räknat varv och repat upp. Stickat om
Nu har jag stickat ihop axlarna och fäst alla trådar I morgon skall jag spänna upp det under fuktig handduk (det heter något fint, men vad?) När det har torkat så skall jag virka kanter och sy ihop sidsömmar och sätta dit knappar
Jag skall aldrig mera sticka utan mönster!! Det vet jag ju egentligen att jag aldrig blir nöjd med resultatet när jag gör det. Nu hittade jag så mysigt garn som jag föll för och så anpassade jag ett mönster jag hade och som sagt. Det gör jag aldrig igen
 
I morse tyckte jag att tjejerna kunde rasta sig själva. När henkes familj åkt började Blåzza prata Ronja skällde Blåzza förde oväsen. Vi försökte med tuggpinnar och då blev det tyst en stund sedan startade dom igen.
Vet ni vad dom sa?? NI HAR INTE PROMENERAT MED OSS I DAG!!
Eftersom jag lagade mat och Allans mage är ganska bra igen, så var det han som satte på sele och halsband och tog en promenad. Efter det var lugnet återställt. Det var inte det att dom egentligen behövde gå ut De kollade några sms och skickade några, men det var nog så viktigt tydligen. Jag minns ju när jag var som sämst i min utmattningsdepression. Det var när vi hade Nessie. Hon tjöt och skällde och krafsade och gav sig inte förrän jag tog med henne ut. Det var mer än en dag som jag inte älskade henne, men jag inser att det var väldigt bra för mig att tvingas ut en stund i ur och skur.
Allan har knappast varit utanför dörren den här veckan, men tjejerna fick ut honom i dag. Vad vore vårat liv utan dom?
 
Ser ni? Det är dags att säga GOD NATT

Skall man behöva skämmas

om man är dement eller har en anhörig som är dement? Skall man inte kunna prata/skriva om det?
 
I går frös jag och gjorde inte många knop. I dag vaknade jag med hemsk huvudvärg och rejäl snuva. Mitt vänstra öga värkte också väldigt. Ingen bra start på dagen.
Efter frukost tog jag en kort-kort-kort promenad med tjejerna innan  Allan och jag satte oss i bilen för att åka till vårdcentralen. Jag var lite yr, men hur tar man sig till doktorn om man inte kör bil och det inte finns kollektivtrafik som  man kan ta sig fram till målet med?
Jag tyckte att jag såg dåligt, men skyllde på förkylningen Plötsligt insåg jag att jag körde med läsglasögonen på näsan. Jag vinkar ofta till en bilförare som kör förbi oss. Hen har gläsögonen på nästippen och tänk, när jag också gjorde så, då såg jag riktigt bra. Jag överträdde inga hastighetsbegränsningar i dag, jag kände mig lite sjösjuk.
 
Så småningom så passerade vi hörcentralen och plötsligt kom det upp en massa minnen från läkarbesök och audionombesök med mamma. Mamma var ofta JÄTTEsjuk när vi åkte hemifrån och hade varit det en tid innan hon äntligen! fick en tid. Så kom till besöket och då var mamma frisk. Nja hon hörde inte så bra, men det var bara när det var många människor samlade. Annars var det ganska ok. Visst hade hon ont men det hade hon bara haft någon dag. Hon skojade med vårdpersonalen och klagade lite på mig som la mig i..
Jag började gråta, för jag visste att om några minuter skulle historien upprepa sig. Mycket riktigt. Diarren som Allan haft i minst fyra veckor hade varit ett par tre dagar!!!. Mycket riktigt, när jag då la mig i och rättade honom och berättade min variant så sa Allan till doktorn: Ja du ser hur jag har det. Jag vet inte ens hur jag mår. Det är inte så lätt.
Han fick lämna prover och kvinnan som stack honom stack på handryggen. Det hade jag ALDRIG tillåtit i medvetande tillstånd. 
 
När jag skrev om mammas beteende på blogg och facebook så blev gruppen "vänner" runt oss mindre HUR kunde jag utlämna mamma så?? "ALLA" i Skuttunge pratade om hur hemsk jag var, fick jag höra av en "vän"?
Nu skriver jag om Allan. Historien upprepar sig Allan har som mamma en sjukdom som gör att han inte fungerar som när han var frisk. Det är jobbigt för oss båda.
Det blir så mycket som blir annorlunda. Jag skriver om det för jag vet att jag inte är ensam i en sådan situation. Jag tror att vi måste våga prata om problemet Peppa varandra, vi som drabbats. Försvinner fler vänner så må det vara så. Då behöver vi dom inte. Gammalt är glasklart. Jag träffade en fd arbetskamrat till Allan i tisdags och henne mindes han och kunde berätta om. Det är det här som jag tycker är så jobbigt Ena stunden är allt glasklart för att nästa stund så är minnet inte alls med.
Det finns två apotek i Uppsala där Allan känner igen sig. Två bensinstationer, även om han inte tankar längre. så är det där vi skall tanka. Jag skall inte trötta er med flera exempel, men det finns massor.
 
Nu är vi hemma och Allan sover med Blåzza på magen. Lugnt och tryggt. Slår mig plötsligt: Undrar om hon skulle få följa med till doktorn och hur det skulle bli då. Jag lär inte få prova av hygienskäl
 
Här kan man anmäla sig om man klarar av det Annars finns det reception
 
Skridsko på Svandammen
 
 På hemvägen från Aros så handlar vi ofta på Nelins I dag var det extrapris på Kräftost. Undrar hur man gör sådan Av kräftmjölk??
 
Hemma igen njuter jag av svampen i gräsmattan och av
 
Alpklematisen och inte minst av
 
blomkrukan med vår och sommarblommor på trappan



RSS 2.0