Spår i regn

Jag vet inte hur jag tänkte, om jag alls gjorde det, men efter morgonpromenaden i hög luftfuktighet gav jag mig iväg och la två spår. Inte jättelånga, men spår. Om man läser om spår på fb så är spåren ofta jättelånga, 800 m är inget ovanligt. Alla hundar tycks också klara spåren genom att gå mitt i spårkärnan. Det kan man tydligt se för "alla lägger ut bilder från Dog Track.
 
Eftersom jag hade mobilen hemma på köksbordet så vet jag inte hur långa spåren blev. Det enda jag är säker på är att de var tantvänliga. Finns ingen anledning att gå över stock och sten och genom rishögar. Det tror i alla fall inte jag och eftersom jag har brutit armen en gång när Ronja precis tog klöven vill jag inte upprepa det. Där det hände var det stenigt värre. Det var flera år sedan och sedan dess har jag blivit förståndigare. I alla fall tror jag det.
 
Jag gick hemma och plockade och efter två timmar när halten vatten i luften ökat betänkligt åkte vi iväg för att spåra. Jag skulle på massage på eftermiddagen och ville inte vänta. Vi behövde spår att lyckas med.
 
Eftersom jag inte använt Dog Track när jag la spåren fick mobilen stanna hemma när vi spårade också. Jag kunde i alla fall inte skryta med spårtrogenhet.
Först ut var Blåzza. Hon var inte spårtrogen men hon hade många vinklar utan blod att jobba med så det blev en del cirklande. Hon hittade klöven och idag markerade hon den så fint så jag blev så glad. Vi bytte mot köttbullsbitar.
 
Ronja gick inte heller i spårkärnan. Det vet jag för jag hade satt tätt med mina nya snitslar, tränypor och papperssnitslar. Ronja hade också oblodade vinklar och hon hittade klöven OCH HON TOG DEN!! Hon ville inte alls byta mot köttbullar. Det kallar jag lycka!! Kan det ha varit så enkelt att den lilla följehunden i Grövelsjön fixade så att hon fick intresse för klöv. Man skall inte ropa hej förrän man är över bäcken, men jag har svårt att låta bli.
 
Tillbaka till Grövelsjön och Dog Track. Där la jag spåret med appen påkopplad. Jag hade den i fickan när vi gick spåret också. När jag tittar på den så ser det ut som om Ronja inte avvikit ett dugg från spåret men det är inte sant!!
Faktum var att hon visst gjorde det, men det gjorde inte jag för eftersom det var snitslat och väldigt blött så följdes vi inte alls åt så tätt som det ser ut.
Alltså måste man följa hunden precis hela tiden eller sätta mobilen på hunden. Hur många av er går precis bakom er hund?? Jag gör det aldrig. Bitvis, ja visst, men aldrig hela spåren
Jag skall lägga med appen nästa gång och jag skall använda den när vi spårar också (om jag kommer ihåg det) men ni kommer inte att få se resultatet.
 
Två blöta hundar som klarade sina spår helt galant. En liten som markerade klöven tydligt och en stor tjej som tog klöven och bar iväg med den.
Nästa gång skall jag planera så att de får gå nattgamla spår. Så roligt!!
 
Jag har varit på massage. Det är så skönt med den egna tid som det innebär. Varma händer som mjukar upp knutor i nacken som man inte vet att man har. Av erfarenhet vet jag att när man märker att man har dem. då gör det ont.
 
Nu har vi ätit stekt fläsk med löksås. Det är dags för höstmat nu. Bruna bönor, ärtsoppa, kålpudding.....
Så mycket god husmanskost det finns.
 
Nu är det höst!!
 
Lönnen
 
Aronian med alla sina bär, älsakde av Blåzza och Smilla
 
Ute blåser det höstvindar. Inte så starka som i Bohuslän där tågen mellan Uddevalla och Strömstad är inställda, men tilräckligt starka för att vi kan njuta av hur det tjuter i vinden och vara glada över att vi har hus och tak över huvudet. Dagens vardagslycka!!

Nosework

Blodflaskan står i kylskåpet. Det verkar inte som om det skulle bli något spår.
Idag har en kompis och jag strukit, skurit och sytt ihop tyger som skall bli en jullöpare på lotteriet som Danmarks kyrkliga syförening skall ha till advent.. Ulla har stickat en härlig tomte som dom också skall få. Tänk att det snart är dags att planera advent. Visst är det mysigt?? Men först är det spöken som skall luftas. Nåväl, det är en månad dit
 
  I eftermiddag har Ronja och jag varit på noseworkinspiration vid Ulva. Så trevligt att träffa andra noseworkare, kända och okända. Ronja träffade en spårkompis. Det blir mycket erfarenhetsbyte när ett gång mattar träffas. Hundarna hade det stundtals jobbigt för det blåste rätt kraftigt. Miljön var ny, liksom de flesta hunkompisarna.. Ronja behöver mycket träning, men det känns bra att träna på nya platser och med ny fröken
(för henne).
Nåväl: Övning ger färdighet sägs det så vi jobbar på.
 
Till helgen kommer min brorsdotter med familj för att hämta sina möbler efter mamma. Det är roligt att ha kontakt med Marie och hennes familj. Den här gången blir det bara snabbvisit, men till sommaren kanske dom hinner stanna lite längre.
 
 Den Lilla Blå skall snart hämtas in. Nessie är också ute och njuter höstmörker och värme. Det känns så mjukt ute.
 
 Ett under har skett!!
Jag gick ut i mörkret för att hämta Blåzza men också för att titta efter det utlovade norrskenet. När jag stod där ute och tittade upp mot himlen upplevde jag hur en skugga smet förbi mina fötter och in. Blåzza sprang in alldeles själv.
Något norrsken såg jag inte och nu har jag stämt träff med Jon Blund om en liten stund så jag hoppas på andra tillfällen
Nu till nostalgilådan för jag har inte tagit ett endaste foto idag
 
2011. Två som träffat Jon Blund(Nessie och Wilma)
 
2012 Ronja har fått ny sele. Kanske inte så konstigt att den börjar bli sliten. Daglig användning i fyra år sliter. Kanske dags för en ny??
 
Blåzza får springa "lös" i lina i Åkerlänna spåret  2014
Undrar om det var det här spåret som vi testade
 
2011 Måste du stå så högt upp??
 
2011 Så små dom var. Och så var dom bara fem. Världens goaste barnbarn. Det är lycka både vardag och helg
 
Nu knyter jag ihop säcken för i kväll
God Natt och Sov gott!!

Lilla Blå 3 år

Tänk vad tiden rusar Blåzza fyller  3 år. Hon kom till oss den 30 mars 2014 sex månader gammal. Tänk som hon har förändrat våra liv. Ja till det bättre. Ni som brukar titta in här emellanåt vet hur många skratt hon ger oss.
Visst är hon ibland lite jobbig. Som när hon sitter och trycker ute i mörkret och inte "hör" när jag ropar på henne.
Det är inte i alla slags väderlekar som det är roligt att med ficklampans hjälp leta reda på henne. I bland skulle jag kunne ge bort henne billigt, MEN så tittar hon mig djupt i ögonen och då är allt förlåtet. Så viftar hon lite på svansen och då smälter jag.
Jag vet att jag kan ställa samma krav på henne som på de stora tjejerna, men det gör jag inte. Hon har en favör med sin litenhet. "Mammas lilla baby"
 
I Grövelsjön så arbetade jag ungefär samma pass med Blåzza och Ronja. På lydnadsplanen så var det inte Ronja som visade framtassarna. Nej det var den lilla loppan som kunde bäst.
Så var det för det mesta. Ronja är duktig men Blåzza är duktigare ELLER?? Är det att jag ställer mindre krav på henne. Intressant tanke.
I morgon skall jag ha med bara Ronja på Nosework. Får se hur hon fixar det.
 
Vi har firat med lite extra gobitar idag, men vi har inte haft kalas och Blåzza har inte fått paket. Det är bara Nessie som får paket när hon fyller år. Det kallas diskriminering, men det vet dom inte om så vi fortsätter med det konceptet.
 
För övrigt har jag varit på syföreningen Alltid roligt att träffa kompisarna och lösa världsproblemen. Att bjudas på blåbärspaj till kaffet är inte dumt när man är för lat för att själv gå till skogen och hämta. Äpplena är ju så mycket enklare att plocka, och vad är det för fel på äppelpaj??. Särskilt det där nya receptet med en aning flingsalt i. Sött möter salt, ett gott koncept.
 
Jag har letat mönster på jullöpare och tyger med julkänsla. Jag har gjort ett och annat fynd som inte har med julen att göra, men också julmotiv. Gamla Härliga hund känns helt nya. Nu skall jag läsa dem igen och sedan kasta.
 
Jag har njutit höstfärger och höstdofter. Jag längtar efter regn för växternas skull. Det förstör spårandet om det blir för mycket, men nu behöver vi regn. Vi har egen brunn och ibland när jag tappar upp vatten slås jag av tanken: tänk om vattnet tar slut. Rinner det lika fort ur kranen som vanligt?
 
 
Här hade Blåzza precis flyttat till oss. Som ni ser fanns det en "brygga" att köra upp bilen på för att komma åt under den. Nessie hade det som utsiktsplats men Blåzza ramlade ner ganska snart och det tog inte lång stund före husse började nermonteringen.
Charmtroll
 
Bästa kompisar från första stund
På skogspromenad i slutet av april 2014
 
Nu är klockan snart 22. Ute är det 12.5 grader varmt och kolsvart. Det känns alldeles mjukt i luften när man går ut. Vilken känsla. Kan det vara vardagslycka??



RSS 2.0