Barnbarnsfrossa

Vilka härliga dagar som jag har haft med hela barnbarnsskaran.
 På måndag var jag och alla "ungarna" på Fyrishov. Så mysigt. De stora sysselsatte Elsa, så även om jag var med så kände jag det bara som mys. Simma kunde jag ju göra med dom, men det där med kanor som man skall åka fort nerför i, klarar jag mig utan.
Kö i väntan på resan nerför
 
Här är Elsa och Matilda nere igen
och
här kommer Emma
Erik
 
 
 
 
Man kan bara vara och mysa och prata Det behöver inte gå undan hela tiden
 
Vi åt hamburgare , något som jag inte tycker att ni skall bry er om ifall ni åker dit. Dom var inte goda! Dessutom så tog det "100 evigheter" innan de serverades, vilket jag inte kan förstå att det skulle behöva göra.
 
Hemma igen så hade vi mys, med "bröllop"
Erik är så lång, så växer han mer kan han snart inte stå rak i vårat vardagsrum.
 
Vi har haft sy/stickjunta. Vi har haft bullfest och spelat spel. Vi har skrattat och haft det så mysigt på alla sätt och vis. Vi har spelat kort och ännu mera spel.
Lycka är att få vara tillsammans med sina barnbarn. Jag njuter varje ögonblick.
 
Nu åker Johans familj till Helsingfors om några timmar. På fredag syns vi Göteborg allihop. Allan lämnar inte tjejerna, men vi andra skall gå i minnennas kvarter och på Liseberg.
 
Eftersom varken sjukgymnast, kiropraktor eller naprapat har rått bot på min onda höft/rumpa, så testar jag nu supervitaminer och mineraler. Visst håller ni tummarna så att det hjälper??

Fantastiska dagar

Det har varit ett par fantastiska dagar. Jag åkte ju ner till Göteborg i torsdags och på fredagen bjöd Ulrika på lunch på en fantastisk restaurang i Lerum innan hon skjutsade mig till pedagogen där jag skulle lyssna på Monicas disputation.
Disputationen var så spännande . Jag hade skumläst lite av avhandlingen på nätet och nu ser jag fram emot att läsa den i bokform. Jag trivs bäst att läsa på papper. På nätet känner jag mig lite dyslexisk, bokstäverna rör liksom på sig.
Efter disputationen var det mingel med kex och ost och druvor och så kom betygsnämnden och berättade att de enhälligt godkänt avhandlingen.  Så var det dags för skålande och uppvaktning. Monica hade en liten gosse som var fem år med sig så hon hade god hjälp att öppna sina paket
En riktigt charmig liten kille, här tillsammans med Monica och Carl Gunnar
 Här är Monica och hennes handledare
 
Det var fantastiskt att efter disputaion och mingel få åka med bil ända hem till dörren. Trevlig samvaro under resan med mycket prat och fin gemenskap.
 
Efter en dag med låg aktivitetsnivå, hämtades jag upp av kvällens värdpar för skjuts till disputationsfesten på stationen i Uppsala. En jättetrevlig kväll med fantastiskt god mat i trevlig miljö
Trevliga tal och fin samvaro innan det bar hem till Skuttunge och sängen
Tack Cg och Monica för skjuts från Göteborg och till och från festen
 
I dag har det stormat ute. Riktig höst denna första dag med vintertid.
Sen eftermiddag samlades alla de mina till mat och samvaro hos grannen. Skönt att kunna låna lokal när man själv bor kompakt.
 
Nu har lugnet lägrat sig och jag skall krypa ner med en bok. I morgon skall jag åka med alla kusinerna till Fyrishov. Det känns väldigt bra att ha så stora och simkunniga barnbarn så att jag inte behöver vara på helspänn  hela tiden. De stora har lovat att ägna sig åt Elsa som inte riktigt klarar av att simma än. Hon simmar som en sjöstjärna berättar hon stolt.
 
Nu är klockan halv nio trots att kroppen tycker att hon är halv tio. Stormen har lagt sig så det tjuter inte i ventilerna längre. Så skönt at det blivit tyst.
 
 

Vad hände?

Nu har jag inte bloggat på flera dagar och så satte jag mig och skrev ett långt inlägg om att sticka. Om att ha rollator som ressällsksp. Om att baka hönokakor i massor. Om att baka bullar. Om fiskbilens hud och huvudlösa fiskar. Om räkor med skal och just när jag skulle lägga in en bild på räkorna som smakar så mycket mera här än i Uppsala så slocknade mobilen. Kontakten med yttervärlden var bruten.
Nu en stund senare så är det en plupp som visar att det finns en värld utanför Björboholm. Mitt inlägg hittar jag inte. Så långt har jag inte hunnit i teknikens värld
Nu är barnbarnen i skolan. Elsa klädd som häxa och jättefin. Erik är huvudet längre än sin farmor. 
Johan är på sitt jobb och Ulrika pratar Engelska på sitt kontor. Inser att min engelska är långt borta, men jag använder den ju aldrig nu för tiden. Vet att vänner läser engelska böcker för stt hålla sina kunsksper vid liv. Sådan är inte jag. De jag umgås med kan svenska 😉

Det här är ett hus med katter. Selma vaktade mig i går när jag rensade räkor. När jag inte matade henne tillräckligt fort så bet hon mig. Först i foten och sedan i benet. Tror ni att jag då tog henne i nackskinnet och skakade om henne? Nej det vågade jag inte😭
Om en hund hade betett sis så hade jag inte tvekat. Undrar varför. Kattänder är sylvassa om ni inte vet.  Jag älskade mina katter men ingen av dem bet mig någonsin.

Om en stund skall jag förbereda mig på att åka på disputation. Det skall bli så spännande. Pedagogiska institutionen ligger vid Grönsakstorget. Det var det som var fullt med fastlagsris med fjädrar i olika färger när jag var barn. Hur jag bönade och bad mormor att vi skulle köpa, men mormor var ekonomisk så hon återanvände fjädrarna. Det var ledsamt då men i dag hade hon gjort alldeles rätt. För hönsens skull skall man ju inte köpa nya fjädrar utan återbruka
Av rädsla för att tappa kontakten med omvärlden så slutar jag nu utan försök att lägga in bilder
Var rädda om er i höstmörkret



RSS 2.0