Snöflinga sveriges näst vackraste ord

 I dag har jag läst i Allers att det varit en omröstning i SvD om sveriges vackraste ord. SNÖFLINGA kom på andra plats!! Min älskade Kråkhund har Sveriges näst vackraste ord till namn, vem slår det??
 
På första plats kom Förgätmigej. Förgätmigej, den söta blomma som i en krans knöts runt våra lärarinnemössor på vår exemensdag. Det var då när man inte lagade mat utan att ha något på huvudet och det var skillnad på lärare och elever. Eleverna hade snibb om håret och lärarinnorna en vit mössa med volanger och spets. I alla fall hade vi lanthushållslärare det.
 
Tidigt i lördags morse skjutsade Allan mig till Storvreta varifrån resan till Linköping och årsmötet i Airedaleterriergillet gick av stapeln. Solen strålade och det var en trevlig resa med airedalevänner från Upplandsgruppen.
Framme i god tid hann vi kolla våra rum före lunch och efterföljande föredrag av Per Jensen som är etolog, beteendeforskare vid Linköpings universitet.
Han berättade att vargen för 15000 år sedan började sin väg till att som hund bli människans bästa vän. Under dessa år har hunden anpassat sig till människan och lärt sig att ta hjälp av henne. En snabb blick från ägaren kan ge hunden hjälp att lösa ett problemet den ställs inför. Ett tecken från handen fyller samma funktion. Det var så Katinka en gång samlade in våra får och förde dem dit jag ville ha dem. Jag pratade med henne och visade med händerna vad jag ville. Så samspelta vi var. Så roligt det var att ha henne som arbetskamrat.
 
Att hundar kan lära sig massor av ord kan man se på you tube :chaser dog. En bordercollie som kan namn på en massa leksaker och som kan sortera dem efter sin husses indelning i olika grupper. Att en varg skulle ta hjälp av mäniskan förekommer inte. Den kan själv.
 
Som med all forskning så tar man till sig det man gillar och håller med. Jag gillar Per Jensen. Han är rolig att lyssna på och lätt att tro på. Mina tjejer är precis så begåvade som han berättar att hundar är

Skäms din hund?? Här är det skillnad på tjejerna. Ronja skäms men det skulle det aldrig falla Blåzza in att göra!
Hon anser sig äga det här stället och då bestämmer hon också över det. Det tycker i alla fall Blåzza.
 
Copperstones kennel har fött upp Airedaleterrier i många år. Många hundar har fått fina utmärkelser, rosetter och pokaler. Om detta fick vi höra mycket och sedan bjöd det på bubbel och salta tilbehör och
jordgubbar överringlade med choklad. Lite sommarkänning.
 
Utsikt från mitt hotellrumsfönster. . Den utsikten kunde jag inte klaga på.
På kvällen serverades kalvstek med potatismos sås och chaminjoner. Efterätten var Creme Bryle´ och till den serverades socker smaksatt med något odinfinierbart. Skulle nog vara sylt men sylt brukar smaka bär
Nåväl brylepuddingen var god och huvudrätten var riklig så vi blev mätta. Några köttskivor hamnade i en "doggybox" för vidare färd till väntande hundar på hotellrum.
 
Sängen var skön, men jag promenerade mycket runt rummet. Jag hade en sådan där natt med benkramp som kom i ett och då är det promenader som gäller. Jag hade ju suttit stilla hela dagen så det var kanske inte så konstigt att benen ville röra på sig.
 
Efter hotellfrukost, där jag bet sönder en tand på en färsk fralla!! var det klubbinformation och årsmöte.
Årsmöte är ju alltid val och avgångar som skall avtackas. Här var det dessutom duktiga hundar vars mattar fick pris av olika slag.
Värt att notera är bästa brukshund  Frizzy Top Tarras kullbror till Nessie (Frizzy Top Model)
Grattis Tarras!! Vi är så stolta över dig och din husse. Så flitiga ni har varit genom åren.
 
Efter buffelunch åkte vi hemåt.
Essoogubben vinkade Hej Då!! Välkomna tillbaka
Inte så mycket trafik utan det flöt på bra tom genom Stockholm.
Allan hämtade mig i Storvreta och jag hann åka till Lundbo på uppstart på viltspår. Jag skall ge Ronja en chans till, att klara öppet spår.
Ännu en orolig natt, nu med en mage i uppror. I dag har jag sovit mest hela dagen. Om en stund skall jag titta om det finns några nyheter på tv och sedan krypa ner tidigt i sängen så att jag vaknar som en ny människa i morgon bitti.
Efter vad jag tror mig ha hört så är våren på gång. Så härligt!
 
 
 

Ronja fem år!!

Nu är det vinterlov i Uppsala och då passade jag på att umgås lite med mina barnbarn som bor här uppe.
I måndags tog vi  bussen till stan för att slippa leta parkering och dessutom känns det lite osäkert med stadskörning med min gipsade arm
Lite suddigt blir det, för att hålla kameran med vänster hand gör ont.
Vi lunchade på Dragon Palace. Jag älskar friterade räkor så det frossade jag på.  Alldelses nyfriterade spröda mums. Så åt jag då lite för mycket men dom simmade snart ut ur magen på mig så jag tror inte en endaste en av alla kalorierna hann fastna. Bra va??

Det är isfestival i Uppsala, eller var det förra veckan så vi tittade på vad stadsträdgården hade att visa. Det här var den vi tyckte var bäst.
Emma handlade förvaringslådor, jag handlade en knapp och så köpte vi godis innan hemresan.
Härlig gemenskap runt köksbordet på kvällen. Skratt och fniss. Kortspel och mobiler. Så kom Jon Blund. Thea fick äntligen lov att sova på soffan i vardagsrummet. Så hon har längtat efter det och jag som inte fattat att hon ville sova där så gärna. Har hela tiden trott att hon ville göra det för att jag skulle slipppa ordna med madrasser på loftet.
 
Så blev det morgon och frukost med scones. Inte så lätt att få ut på plåten med en hand men Emma är duktig bagare så det ordnade sig. Wilma åkte till stan och vi andra klädde oss för hästkontakt. Min puls var hög. Hur hade jag kunnat lova att följa med till hästarna och till råga på allt kanske hålla i en på promenaden? Ibland händer det att jag pratar fortare än jag tänker och det här var en sådan gång. Nå bara att ta konsekvenserna av en glappande käft.
 
Lite försiktigt närmade jag mig först den ena, sedan den andra. Vågade klappa!! Vågade trimma öronen!
 
Så mysiga och mjuka och goa dom var. Att dom luktade gott visste jag. Det fanns hästar på farmors går när jag var barn. Jag har ridit barbacka på ardennerhästarna och jag har åkt hölass efter häst.  Och jag har sommarjobbat på en gård där det fanns sto med föl. Men då var jag väldigt ung och var inte rädd. Var rädslan kommit ifrån vet jag inte, men många år har jag tyckt att det skall finnas ett staket mellan mig och hästarna.
Nåväl nu finns det bildbevis på att jag vågar komma nära dessa stora djur. Flickorna borstade och borstade och la på sadel på den ena hästen Hreyfyll. Tritla skulle bara promenera. Minns inte vad Matilda hade för uttryck men Tritla var lite pigg så Thea och Emma fick inte rida på henne.
 
Thea var först ut. Vi promenerade upp till Djurhalsen och sedan långt ut på ett fält. Där fich Thea kliva av och Emma på
Vet inte i vilken mobil som bilderna på en ridande Emma finns , men det är inte i min. Här är vi hemma i stallet igen
Vet inte i vilken mobil det finns bildbevis på att jag går med Tritla på Djurhalsvägen heller. Här blir hon ompysslad av Matilda.
En fantastisk förmiddag hade vi tillsammans. En skön promenad och en rädsla mindre. Jag säger inte att jag kommer att ta vägen genom hästhagen när jag vill gå till Pussen. Det är lite annorlunda att gå igenom en flock med ystra unghästar än att klappa och promenera med Lisas islandshästar. Sådana promenader ser jag fram emot flera
 
Det var härligt att ha det här i bagaget när det på eftermiddagen kom samtal från syster på mammas boende.
Mamma hade låst upp dörren och börjat promenera hem till mig för hon ville prata och det är det ingen av personalen som har tid till.
Personalen hade inte märkt att mamma gick iväg, men som tur var så gick hon förbi sjuksköterseexp. på sin promenad så syster såg henne och kunde hämta in henne.
Det är otroligt att en dement person kan lämna boendet utan att något larmar. Låset på dörren är sådant som jag tror finns på de flesta dörrar. Det kalls patentlås tror jag och det behövs inte så mycket teknik för att ta sig förbi det..
Man får inte kränka intergriteten genom att sätta låsen så högt så att de dementa inte når dem. Måste vara mycket bättre om gamlingarna vandrar ut i samhället och ser sig omkring.
Det är mycket man inte begriper.
 
 
Min älskade Kråkhund Ronja fyller 5 år idag. Uppvaktad på facebook, kort från bror Ragge i Kiruna och extra god mat och godis av familjen. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Så mycket glädje och lycka du skänker oss varje dag. Så din svans viftar ofta, ofta. Din underbara ögon som tittar på oss så att vi blir alldeles varma i hela kroppen. Så mysigt du låter när du ligger framför kaminen och slappnar av. Hur du leker med gamla Nessie och tillåter henne att nafsa dig i benen och öronen. Hur nära du står Blåzza och hjälpte henne med hennes valpar. Hur du har lärst Smilla att leka.
Vi älskar dig så mycket
 
 



RSS 2.0