En grön spindel

Nu är jag färdig med deklarationerna för både mamma och mig. Eftersom jag är lite sent ute får jag åka in till Uppsala och stoppa mammas deklaration i Skatteverkets låda. Nu gör inte det så mycket för jag skall köpa pallkrage och lekablock . Lite fröer och några säckar jord skall jag också inhandla.
Vad är det för märkligt med det undrar nu kanske.
Jo som ni väl vet så bor det ett gäng "grävlingar" på den här gården och jag har slutat odla för dom gräver upp det jag har sått och planterat.
Så idag var jag hos Carolina på Valsäters gård och där fick jag tips. Pallkragen sätter man på lekablock; Då borde odlingaen få vara i fred Jag måste testa. Jag skall inte ha någon större odling, men dill persilja och gräslök är det mysigt att gå ut och plocka.
JAg längtar redan efter att jorden skall reda sig så att jag får så, haha. Det var på lanthushållsskolan på 60talet som jag fick höra uttrycket första gången, jorden skall reda sig. Man tar en näve jord och kramar i handen och utifrån hur jorden beter sig vet man (om man kan) om jorden är klar att så i.
Jag behöver nog inte fundera så mycket på det eftersom jorden i säck är som den är.
 
Carolina hade lagt ett spår åt Ronja på mossen tillsammans med sina härliga ungar Vendela och Danne. Dom gick också med när Ronja skulle följa spåret och leta klöv.
Ronja spårade bra men visst fanns det dofter som lockade henne av spåret ibland. Nu har jag fått tips av Carolina hur jag skall fösöka lära mig läsa av Ronja när hon jobbar och inte. JAg är riktigt taggad att försöka praktisera mina nya kunskaper men får försöka hålla mig över helgen.
Blåzza som spårar mera säkert skall ändå få ta del av nyheterna.
 
Carolina hade med fika och vi satt i solen på mossen och njöt av både det och solen. Vet inte vem av barnen som först såg den illgröna spindeln men den var läcker och vi studerade den ingående. Dessutom hittade Vendela en guldig snäcka och lena stenar. Danne hittade myror och andra kryp. Så underbart det är att vara med små människor ute i naturen och få förmånen att dela deras upptäckter. Jag njöt i fulla drag.
 
Om nu tekniken hade fungerat skulle ni ha fått se en urläcker illgrön spindel
 
 

Matte är en sopa och 1 klöv back!

I går lade jag tre spår Ett väldigt enkelt i härlig mjuk mossa utan ris och elände. Inte heller svindofter, eller odörer. Få snitslar men det behövdes inte så många. Spåret var ju till en gammal tant med ont lite överallt.
Ett spår med vinkel ochböjar som om någon riktigt berusad försökt ta sig mellan plats ett och två. Ängsmark, men snäll terräng för matte, måste ju numera tänka på det också när vi själva lägger spår.
Det tredje spåret gick i "fårfållan" Över stock och sten med vinkel och många böjar.
 
Det var i går. Så blev det ny dag och det blir inte alltid som man tänkt sig.
Nessie fick gå sitt spår. Det klarade hon fint och jag riktigt såg hur hon njöt. Ensam tid med matte i skogen. Måste bli mera av det.
Man skulle kunna tro att mossan rörde på sig, men det var nog matte som darrade på handen. Men ni ser klöven i alla fall.
 
Så bytte jag hund. Det blev Ronja som fick gå det spåret eftersom jag var h......f...... på den lilla Blå som inte kommer när man ropar. Husse skulle ha bilen när jag kom hem och jag orkade inte bråka. Trodde inte att det skulle spela någon roll eftersom Blåzza och Ronja bör vara jämnstarka i söket.
Ronja drar iväg i fin hastighet Hon är lätt att följa på den vingliga vägen Hon ringar vid vinkeln och fortsätter koncentrerat med nosen i backen. Så stannar hon där klöven ligger, eller borde ligga. Jag är säker att hon är på rätt plats(ni som går på spårkurs med mig och Ronja vet precis vad det står för så för säkerhets skull letar vi vidare) KLÖVEN är borta. Hon får köttbullar och är nöjd med det.
 
SÅ tredje utmaningen får Blåzza själv berätta om:
Min matte är en sopa!! Bara så att ni vet. Jag har en ärkefiend, grannens katt. Då lägger matte spår över hennes jaktmarker och tror att jag skall arbeta koncentrerat. Så dumt så det är inte sant!!
Matte satte på mig sele och lina och sa sök. Jag satte nosen i vädret och stack iväg i en hiskelig hastighet över stock och sten: Matte försökte stoppa mig, men jag brukar vinna. Flera gånger halade matte in mig och gav mig nya order att söka, men vem brydde sig?? Inte jag. Matte blev ledsen, men jag vet ju att när jag pussar på henne blir hon glad igen så jag gör lite som man vill.
Matte gav upp och lät mig irra över fållan och eftersom min nos är så utmärkt så hittade jag ju klöven och visade matte. Jag vill inte ha någon gammal klöv som legat i frysen och plockats upp och använts igen och frusits in och.... Nej den får matte behålla och hon blir så lycklig för det så varför bråka med henne då?
Jag fick en köttbulle och så försökte matte klappa om mig men det hann jag inte med. Kelandet får vänta, jag var ju på kattjakt!
Tillbaka till matte
 
Här var enda riser i spåret men jag var ju tvungen att gömma klöven.
När Allan kommer hem skall jag dra till "skogs" och testa spåret som Ronja gick på Blåzza. En del säger att det är bra att göra så, andra att det är helt galet. Hur som helst skall jag se hur Blåzza arbetar. Kanske hinner jag lägga ett spår till Blåzza i em i "inte kattemarker" som hon kan få gå i morgon bitti. Jag har ju en dröm att mina tjejer(Nessie är Allans hund) skall klara ett öppet spår den här säsongen och då måste vi ju jobba på det.
Ha en bra dag.
 
 
 
 

Min lilla tossa

Stör mig inte!!
 
Hon är rolig den lilla loppan. Det är sannerligen en terrier med ett alldeles eget huvud.
I går kväll lade hon sig till rätta på min mage medan jag läste lite i en bok. Jag somnade ifrån både bok och Blåzza och vaknade av att hon skulle gå ut mitt i natten. Jaha det var bara att gå upp och släppa ut henne för hon ger sig inte. Dessutom kan man ju inte veta om hon behöver gå ut för att kissa eller om hon bara skall kolla vilka vilda djur som finns på andra sidan staketet.
Jag läser lite i min bok sedan sätter jag på mig morgonrock och nyinköpta trätofflor och går ut och hämtar henne. Så mycket spring som det blir och så blött som det är i trädgården insåg jag att trätofflor är ett måste, så det har jag köpt mig ett par.
Historien upprepade sig inte bara en utan två gånger. Hon var billig då, det är ett som är säkert, MEN så blir det morgon och hon börjar leka i min säng. Hon springer som en tok och vi busar innan vi lugnar ner oss och ligger stilla och kelar. När jag slutar att klia på henne så slickar hon för att påminna mig om att hon finns. Då älskar jag henne och nattens vaka är bortglömd. Hon är ett riktigt charmtroll det lilla odjuret.
 
På promenaderna betar hon gräs som en ko men jag har inte sett henne idissla. Kråkan äter också gräs och det gör Smilla också. Bara Nessie avstår helt från grönfoder.
 
Blåzza är en fågelhund. Inte en stående utan en ätande. Jag har berättat tidigare om hennes intresse för våra höns. I går hittade jag en massa fjädrar i hörnet mot hästhagen.  Dår håller hon gärna till när hon får vara på framsidan huset. Fjädrarna var från en fasanhöna så det har hon tydligen lyckats fånga. Nåja, man FÅR ha hundar lösa i sin egen trädgård så det kan inte kallas olovlig jakt.
 
I dag har Ronja och jag varit i Lundbo på spårkurs. Det är så roligt. Ronja spårade så fint idag. Eftersom hon har lagt av spårandet tidigare och slarvat så har inte jag litat på henne. Efter steriliseringen har hon gått två spår förutom det idag. Alla tre har hon jobbat bra på. Måste skärpa till mig och lita på henne nu.
 
Hemma igen blev det pusskalas och vild lek. Så saknad hon var av de andra tjejerna. Så roligt att se hur lyckliga dom blir när dom är tillsammans igen. Det är vardagslycka.
 
 
Den här köpte jag för ett par år sedan och i den torkar jag köttbullar, kycklingfile. kokt lever och annat smaskigt till hundgodis.  Gissa om den används flitigt. Inte lika flitigt som popcornpopparen, men ändå. Just nu äter tjejerna pop corn i massor, Ronja som alltid är hungrig äter och triggar igång dom andra. Veterinären sa att det är fritt fram med fri tillgång på pop corn så då kör vi efter det.
Tillbaka till torkollan.
Taggad som jag var efter spårandet idag så fick Ronja fortsätta jobba när hon kom hem. Hon är riktigt duktig att ligga stilla och vakta på en köttbulle eller bit lever. Hon kan ligga länge, sedan kan jag ropa på henne och hon går förbi godbiten och sätter sig vid min sida och väntar tills jag säger var så god.
Utan rallylydnadsskyltar jobbade vi efter det vi har i minnet: Gå framför och bakom och..
Så roligt vi hade.
 
Nessie var ju den som lärde sig vakta köttbulle först. Hon kunde ligga och vakta medan jag gick till källaren och hängde upp en maskin tvätt. Kanske det var djurplågeri, så det är tur att vi inte har någon källare med tvättlinor i i detta huset. Jag menar, då behöver hon inte vakta så länge.
 
Blåzza kan också vakta, men det där att gå tätt förbi utan att få ta gobiten, det är svårt. Men hon är ju bäst på så mycke annat. Hon spårar och noseworkar bättre än dom andra. Hundrädda människor älskar henne, i alla fall dom som varit här.
 
 
Nu kör vi repris på gårdagskvällen. Det är fantastikt hur anpassningsbar man är. Det är så sant att
Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
 
Nu skall jag ansluta mig till Nessie och Blåzza
Natti, natti
 
 



RSS 2.0