Sommarens varmaste dag
I dag har vi varit och tagit farväl av Magnus pappa Sven i Vaksala kyrka. Det är en så vacker kyrka tycker jag. Man känner sig omsluten, trygg.
Efter begravningsgudstjänsten åkte vi till Gamla kyrkogården för att vara med när kistan sänktes ner i jorden.
Det var som sagt sommarens varmaste dag. Vi var svartklädda och vi som bor i Uppsala kanske vet hur stor kyrkogården är. Det blev en varm promenad. Jag skall åka dit en dag när solen inte gassar. Jag skall strosa omkring i lugn och ro. Gravar ser så olika ut och de sätter fantasin i rörelse på mig. En grav som vi passerade hade ett foto på gravstenen och mycket text på ett för mig främmande språk.
På en grav frodades ogräset. Det gjorde det på graven bredvid mina morföräldrars grav i Lysekil också. Det kändes inte så roligt och det hände nog att vi ibland rensade lite.
Hemma igen plockade jag ur ett par kassar i bilen och bytte till lättare kläder. Det var fort gjort men under tiden hann en liten en rymma. Just då när jag var så trött och påverkad av alla känslor och tankar, tänkte jag: om hon kommer tillbaka så stoppar jag henne i bilen och åker och lämnar tillbaka henne på Bombax.
Allan som har svårt att klara värme hade gått och lagt sig. Som tur var så fick jag hjälp av Otto, Wilma och Thea. Dom gick ganska direkt till grannen och hämtade henne.
Undrar om dom hörde att jag utlyst hittelön till den som hittar hålet där hon rymmer?
Kommer fler barbarn på söndag så jag hoppas att någon får hittelönen
Min dator mår inte så bra. Den mår inte bättre trots att Otto pysslat om den.
Det blir att köpa en ny och då är fråga, stationär eller bärbar?
Nu njuter vi vacker sommarkväll
