danvikstjejerna.blogg.se

Jag har funderat lite på det här med cyklister. Hur får man dem att säga Hej! när man hejar på dem??

När vi är ute och går med tjejerna så möter vi en del cyklister. När jag säger Hej! svarar de flesta med Hej!.

Då är allt frid och fröjd. Problemet är de cyklister som inte svarar mig. Dom tror Ronja är farliga och hon laddar för fullt för att försvara matte. Det är så jobbigt!! Men HUR lär man cyklister att det inte är farligt att säga Hej??

 

Så har jag funderat på det här med sagor, hur viktiga de är för barn av många olika anledningar. När man skall lära sig läsa så har man hjälp av att ha hört högläsning. Melodin i språket finns med när man själv skall börja få ihop bokstäverna. Så är det det andra, fantasin.

Minns en gång när jag läste Tomtebobarnen för en årskurs sex. Alla satt som tända ljus. Efteråt pratade vi om sagan och jag minns särskilt den vanligtvis lite tuffa killen som berättade om at han varit så rädd för trollet när han var liten, och att han inte blev rädd när han hörde sagan nu!! Modigt att berätta tycker jag och mitt hjärta fylls med glädje när jag tänker på det.

Sagan om Lille Pricken, harungen som inte var lik sina syskon och som inte fick följa med till mormor just för att han inte såg likadan ut. Så otrolikt bra den sagan är när man skall prata om att alla är lika viktiga även om vi ser olika ut.

Jag skall inte trötta er med fler exempel, men tänker att de gamla sagorna säkert inte skrevs med baktanke att användas i samtal om sådant som är svårt, utan bara för att roa barn. Ändå är så många gamla sagor så användbara.