Pingstafton 2017
I dag är det pingstafton men också den 3 juni och ett år sedan mamma begravdes.
Det blev en ljus högtid med bårtäcket som mamma längat så efter att få sova under. Med vilda blommor. Med minnen. Med sång av barnbarnsbarnen. Med varm gemenskap. Med fina psalmer.
Det var inte bara tack vare bästa prästen Birgitta, men det var hon som stöttade mig och ledde mig fram till de beslut jag tog.Vi gjorde tillsammans alla som var där, en fin högtid.
Det allra sista som hände när Birgitta avslutade akten var att hon själv la en bukett liljekonvaljer i blomsterkorgen vi gjorde åt mamma. Det värmde så då, och jag har så många gånger under det gångna året tänkt med tacksamhet på den gesten. Den omsorgen. Birgitta var inte bara tjänstgörande präst. Birgitta var en kär vän. (för tydlighetens skull så är hon fortfarande en kär vän som betyder mycket för mig)
Då för ett år sedan hade jag plockat olika blommor som påminde mig om min uppväxt och så pratade jag om de minnena, när jag la blommorna i mammas picnickorg.
I dag gav jag mig ut för att plocka en bukett för att sätta på kyrkogården. Det gick inte. Det finns nästan inga inga blommor. Humleblomster och getrams, men inte mycket mera. Några få liljekonvaljer i den skog som varit så full med dem under våra år här. Växtligheten har förändrats och tydligen är inte miljön den rätt längre. Dessutom den hemska torkat. Nu längat vi efter regn.
Vi har varit på Linnes kammare i Jumkil på vernissage. Cristina Wahlström visade sina akvareller. Så fina. Alla hade något, men efteråt är det en av dem som jag känner att jag bär med mig lite extra. En tavla med färger som blandas Cristina har släppt loss och lekt med färgerna. Jag kan inte säga att den föreställde något, bara färglek. Jag får samma känsla när jag tänker på den som när jag skär sönder tyg i bitar och syr ihop, utan tanke på att det skall bli något speciellt mönster. Att leka med tygerna och dess färger är så härligt. Det är ett säkert antistressmedel.
Jag köpte en liten korg och vi köpte en limpa på bageriet som finns i huset bredvid utställningen. Vi drack kaffe och åt en god fralla med ost
Fortsatt fin Pingsthelg önskar jag er alla
Massor av vallmofrön. mumsigt, men hur får man dem att fastna så tätt?? Det har jag lärt mig i bagarboden, så nästa gång jag bakar rosenbröd vet jag...
I själva kammaren kunde man köpa en flygande höna eller korp. Jag som inte har varit sugen på att jobba med lera börjar få en ide. Ci som gjort mina härliga blommor har sagt att jag får komma till henne och arbeta med lera tillsammans med hennes syster Inger som har Blåzzas syster. Tänk om jag skulle kunna göra en Kråka eller en Liten Blå i form av en Loppetossa, som hon ju också kallas. Man skall verkligen aldrig säga aldrig!!!
Nu jobbar dom små grå på en Loppetossa. Börjar se fram mot hösten och kurs hos Ci. Tills dess har jag löst det (tror jag)
