Hur kunde jag glömma det viktigaste??
Sist jag bloggade berättade jag att jag varit på Svenska hundsportakademin.
Jag glömde det bästa därifrån, det som gör att jag springer på små moln sedan dess.
En av utställarna och jag pratade om rabattkuponger. Jag tycker att om man får 10% så är det inte otrevligt. Kanske att man som pensionär blir lite nojig sa jag.
Då fick jag till svar: Min mamma gillar också rabatter. Hon och du är nog lika gamla. Hon är född 1957!!!
Fattar ni vilken fin komplimang?? Jag är född 1945.
Jag berättar stolt denna solskenshistoria för alla som jag har en chans att berätta det för.
I dag har jag sytt lite och vattnat lite blommor. Varit en sväng i stan. Handlade lite mat och en glasstrut. Det är ju ända nästan sommar
Jag trodde att jag köpt en strut med salt lakrits i glassen Hur snopet var det inte när jag tog av papperet och det var sorbe av något slag. I och för sig var det inte äckligt, men när man ser fram emot ett stort bett på saltlakritsglass, då blev det väldigt fel.
Samtidigt som jag bearbetade känslan av att det inte var den glass jag tänkt mig så kom det ett SOS på mobilen. Hjärtat flög upp i halsgropen på mig. Jag var säker på att det var Allan som tryckt på alarm för att det hänt något så jag stannar bilen och läser att det brinner i returpapperslagret i Boländerna och att alla i området skulle hålla sig inomhus och stänga fönster, dörrar och ventiler.
Känslan var. Var det inte värre än så?
Givetvis var det illa nog men så skönt att det inte hänt Allan något
Dagen avslutades med besök på stickcafe i Skuttunge missionshus tillsammans med kreativa kvinnor från kommundelen. Många skratt och trevliga samtal
Många maskor stickade eller virkade och garn uppnystat.
Som alltid gott fika till ännu mera prat.
Nu är sängen uppvärmd av två småtroll så nu skall jag krypa ner och mysa med dem
God Natt
Små solar i gräset när sommarn...
